Efter att ha köpt upp förlaget Cicero har Rosinante i Köpenhamn förstärkt sina positioner ytterligare. Det syns i katalogen för vårens utgivning som har imponerande bredd. Bland det myckna på deras lista kan noteras att man från den 15 april (hans åttioårsdag) kan få Tomas Tranströmers hela produktion översatt till danska, med hög specifik vikt: den ryms i ett inte över sig tjockt band, i serien Rosinantes Klassiker. Förlagsreklamen trycker hårt på författarskapets olika poler:
”Tomas Tranströmer har udgivet en række digtsamlinger, alle med en stilbevidst forankring i det musikalske, det sanselige og det naturbårne. Tranströmer har bevaret en varig position i den svenske lyrik, og har i sine sansemættede strofer hentet inspiration hos blandt andre komponisterne Liszt og Wagner, navnlig i digtsamlingen Sorgegondolen fra 1996. Døden og erindring er også varige tematikker hos Tranströmer der, året efter at han modtog Nordisk Råds Litteraturpris i 1989 for För levande och döda, blev ramt af en hjerneblødning. Dette har dog ikke afholdt ham fra at skrive. Med Tranströmers samlede værker forenes således det nøgterne med det nære og det indsigtsfulde med spinkle idyller.”
I samma räcka kommer Virginia Woolfs ”Bølgerne”, det låter lite mindre stormfullt än ”The Waves”, och en ny roman av den fascinerande Helle Helle är aviserad liksom en avslutande del av Vibeke Grønfeldts trilogi om livet på landet i danskt 1900-tal.
Julia Butschkow slår i titeln till sin nya novellsamling fast en allbekant sanning: ”Der er ingen bjerge i Danmark” (det högsta, Ejer Bavnehøj nära Silkeborg på Jylland, når upp på 171 meter, Himmelbjerget är 24 meter lägre… vilket får mig att minnas den skrytsamme norrmannen: ”Norge er det störste land i verden hvis man platter ut bjergene” – säkert en apokrafysisk historia, torgförd av någon avundsam svensk).
Och den konstförfarna Maria Helleberg, med många lyckade historiska romaner och rekonstruktioner bakom sig, ger ut ”Kamma”, om husfrun på Bakkehuset i Köpenhamn där hon och hennes man Knud Rahbeck höll litterär salong vid mitten av 1800-talet, under Guldalderen. Huset är museum och högst sevärt, dessutom skrev kulturhistorikern Troels Lund tre trevliga band i början av tjugotalet om husets och dess ägares historia och den kulturhistoriska betydelsen därav: ”Bakkehuset og Solbjerg: Træk af et nyt Livssyns Udvikling i Norden”.
Slutligen kan sägas att det stormar rejält i det danska litterära vattenglaset just nu, efter att kritikern Jens Andersen och andra i Berlingske Tidende tagit de båda danska jurymedlemmarna för Nordiska Rådets litteraturpris i örat för nepotism: Asger Schnack och Lilian Munk Rösling har nominerat de två mycket unga författarna Harald Voetman och debutanten Josefine Klougart till priset (det är ett bra tag sedan författare av Eyvind Johnsons, Tarjei Vesaas, Halldor Laxness, Väinö Linnas, Sara Lidmans, Sven Delblancs, Kerstin Ekmans, Göran Tunströms och Pia Tafdrups kaliber, produktion och erfarenhet fick det).
De danska kandidaterna har bara någon enstaka bok bakom sig, visserligen väl mottagen av kritikerna. Men de båda har gått på Forfatterskolen där jurymedlemmarna varit lärare. Stor ballade alltså, och juryns suppleant, den erfarne Sven Holm, har hoppat av i protest efter att inte alls ha blivit tillfrågad om sin åsikt…