Av ÅKE MALM
Det har blivit en del förändringar i programmet för de närmaste dagarna. Silvio Berlusconi går direkt från regeringskonseljen kl 9 till deputeradekammaren för att lämna en deklaration kl 11. Därefter – på fredag blir det förtroendeomröstning. Den 54:e under hans regering.
Eller som presidenten Giorgio Napolitano skriver i den officiella kommunikén efter Gianfranco Finis besök i Quirinalpalatset nu på eftermiddagen.
”Il capo dello Stato ha espresso la convinzione che ”tocchi al presidente del Consiglio indicare alla Camera nell’annunciato intervento di domani la soluzione che possa correttamente condurre alla dovuta approvazione da parte del Parlamento del rendiconto e dell’assestamento. Sulla sostenibilità di tale soluzione sono competenti a pronunciarsi le Camere e i loro Presidenti”
Alltså: statschefen har uttryckt sin fasta övertygelse att “det är konseljpresidentens uppgift att påvisa inför kammaren i sitt utannonserade inlägg i morgon, vilken lösning som kan på ett korrekt sätt leda till parlamentets nödvändiga godkännande av slutredovisning för räkenskapsåret (2010). Om denna lösning är genomförbar är kamrarna och deras talmän kompetenta att uttala sig.”
det är konseljpresidentens uppgift att påvisa inför kammaren i sitt utannonserade inlägg i morgon, vilken lösning som kan på ett korrekt sätt leda till parlamentets nödvändiga godkännande av slutredovisning för räkenskapsåret
(2010). Om denna lösning är genomförbar är kamrarna och deras talmän kompetenta att uttala sig.
Man skall se den här kommunikén från Italiens statschef som ett svar till alla dem som kräver att han skall ingripa och på något vis göra pinan kort med den sittande regeringen. En av dessa är t ex Antonio Di Pietro som inte försummar något tillfälle framför TV-kamerorna för att kräva ett ingripande från Napolitano.
Presidenten håller dock hårdnackat på författningens regler. Och situationen är faktiskt väldigt komplicerad.
Dels har vi frågan om förtroende och de demokratiska reglerna. Så länge Berlusconi lyckas samla en majoritet kring sin regering, har han också rätt att regera, säger hans partivänner.
En helt annan fråga är hur frågan om paragraf 1 skall lösas. Rader av författningsexperter har uttalat sig och skall man försöka finna en gemensam nämnare så kanske det är denna:
En situation som den som inträffade igår – att en regering får avslag på ett godkännande av förra årets finansiella redovisning – det har aldrig hänt tidigare. Däremot har två regeringar, Andreotti II och Giovanni Goria på 80-talet, förlorat voteringar om en kommande budget. I båda dessa fall lämnade de in sin avskedsansökan.
Majoriteten av författningsexperterna anser att en regering inte kan fortsätta verka efter att den inte klarat av att få föregående års bokföring godkänd. ”Det är som om en VD får sin resultatredovisning underkänd av styrelsen”.
Om nu föregående års redovisning inte godkänts – hur skulle då en regering kunna fortsätta att konstruera en finansplan för kommande år, frågar man sig.
På detta svarar Berlusconisidan: vi skriver om motionen och presenterar den igen med förtroendeomröstning. En klart okonstitutionell handling, hävdar många. Bara en ny regering skulle kunna begära en ny omröstning om föregående års siffror.
Sådan är situationen just nu. Vi får se om Berlusconi skall lyckas göra en ny saltomortal och komma fram till en lösning.
Men Napolitanos ord väger tungt. Han kräver i sin senaste kommuniké här ovan att lösningen måste kunna samla en kvalificerad majoritet så att den har en möjlighet att kunna genomföras. Och det kravet är det inte många som nu tror regeringen om.
Fortsättningen lovar bli dramatisk. Samtliga partier, grupperingar, fraktioner och frondörer i oppositionen har beslutat att inte vara närvarande i kammaren när Berlusconi läser upp sin deklaration. Ett nytt Aventino, säger historikerna.
Som jag tidigare förklarat går detta tillbaka till oppositionens reaktion 1924 när fascisterna kidnappade Giacomo Matteotti efter hans historiska tal i kammaren där han avslöjade fascisternas våldsattacker mot oliktänkande runt om i landet. Oppositionen beslöt att inte delta i parlamentets arbete. Resultatet blev att Mussolini snabbt kunde genomföra de lagar han behövde – det gällde t ex införandet av censur.
Till skillnad mot 1924 tänker oppositionen nu återvända till plenisalen för förtroendeomröstningen på fredag. Demonstrationen idag kommer till för att understryka att man inte längre accepterar farsen med förtroendeomröstningar, deklarerade Dino Franceschini, PD:s gruppledare. Det farsartade består i att regeringen skaffar sig en majoritet som fungerar när den begär förtroende – men som misslyckas skändligt att sköta det vardagliga regeringsarbetet, som splittras i ständigt nya fraktioner som alla kämpar mot alla.
Samtidigt pågår demonstrationer mot regeringen runt om i landet. Utanför parlamentet manifesterade t ex Riksföreningen för barnrika föräldrar mot nedskärningarna i familjeomsorgen. Ett knappt hundratal meter därifrån, framför Pantheon, protesterade journalister och kulturgrupper mot ”munkavlelagen”, det förslag som skall strypa pressens möjligheter att publicera långa utdrag ur avlyssnade telefonsamtal. Det lagförslaget kan möjligtvis föras in på ett stickspår efter nederlaget igår, hävdar några.
Och det skulle kunna betyda att ett av hoten mot Berlusconi får ny aktualitet. Rättegången som gäller fortsättningen på David Mills-fallet (se tidigare bloggar) kan fortsätta utan att riskera preskription.
I Bologna drabbade studenter och polis samman vid en demonstration mot nedskärningarna för kulturen och i Rom hölls en sammankomst i Nationalarkivets lokaler för att påpeka hur denna viktiga institution är på väg att skrotas helt – det har inte anställts några nya arkivarier på decennier.
Men pengarna är slut, säger ekonomiminister Tremonti. Ett alldeles för ytligt och ofullständigt svar, hävdar många.
Det får vi tillfälle att återkomma till…