Nya skandaler i Lazio

"Sarcofago degli Sposi" - från en etruskisk grav, nu i muséet i Villa Giulia, Rom

Rom, tisdag 25 september

Det var väl inte som när Marlon Brando pläderade ”Brutus is an onorable man” utanför den romerska senaten. Men nog har hon talang, Renata Polverini, guvernör i Romregionen Lazio. Efter sju dagar i sträckbänk för hennes väljare meddelade hon någon mil från Forums senatsbyggnad, att hon beslutat sig för att avgå. Ett dramatiskt, historiskt ögonblick, förstås. Utan att dallra på rösten, med gravallvarligt ansikte, förklarade hon att hon lämnade uppdraget som chef för Lazios regionalregering. Anledningen: ”denna församling är inte värdig sitt uppdrag”.

Under de senaste veckorna har vi matats med detaljer om korruption, illegal partifinansiering och politiker som levt lyxliv, om togapartys med deltagare i grismasker, restaurangnoter i 8-9.000 euroklassen och inköp av gränslösa SUV:ar – allt för skattebetalarnas pengar. Runt 30 miljoner euro borta efter Polverinis två och ett halvt år vid maktens köttgrytor. Hennes försvar är inte unikt. Hon förklarar lugnt att det inte var hennes sak att kolla varifrån pengarna kom, att hon inte heller ansåg sig behöva misstänka något, inte behöva höra några förflugna ord om hur pengaströmmarna gick.

Den regionala församlingen har också beslutat att det inte behövs någon kontroll av kvittona. En sådan skulle kunna ”begränsa de folkvaldas principiella rätt att själva organisera sin politiska verksamhet”. Och inte heller får staten gå in och kontrollera regionernas sätt att göra av med pengarna. ”Det skulle minska den grundlagsskyddade självständigheten för regionregeringarna”.

Men när krognotorna började passera 9000-euronivån blev det en sak för finanspolisen ”Guardia di finanza”. Och så började härvan nystas upp. Rapporterna från polis och åklagare om hur församlingen av folkvalda organiserat ett ständigt flöde av pengar till mer eller mindre privata fickor har varit läsning med dynamitkraft för den tidningsläsande publiken och upproret ligger nu nära. Trots att en folkomröstning en gång avskaffade partistödet har det återuppstått under andra namn, (något jag skrivit om tidigare) som ”ersättning för valkampanjskostnader” eller ”ersättning för kontakter med väljarna”. Och det kan betyda praktiskt taget vad som helst.

Valkampen 2010 hade varit stenhård. Mot sig hade Polverini en vänsterkoalition ledd av radikala veteranen Emma Bonino. Polverini stödde sig på en gruppering av högerkrafter, många med uttalade nostalgiska sympatier för gammal och ny fascism. Ploverini vann med en handfull röster och fick med segern överta något som liknade början till ett konkursbo. Regionernas viktigaste uppgift är att administrera hälsovården och där låg Lazio back med bortåt 800 miljoner euro. Under valkampen hade hon lovat en sanering av ekonomin utan att något sjukhus lades ned eller att vårdplatserna minskade i antal.

Renata Polverini

Renata Polverini hade en karriär bakom sig som generalsekreterare för ett högerradikalt fackförbund som var så litet att det knappast kunde upptäckas med blotta ögat. Men TV-kanalernas pratshower behövde ett någorlunda ungt och oförstört medialt ansikte som kunde svara för den formella balansen mellan höger och vänster. Renata visade sig vara just den man sökte. Hon var under många månader praktiskt taget jämt i rutorna. Och hon gjorde bra ifrån sig. Hon kan uttala de mest absurda lögner på ett övertygande sätt. Det är demagogi på högsta nivå. Hon förkroppsligade en postfascism som utvecklats demokratiskt i många avseenden.

Överst bland de nu misstänkta hamnade Berlusconipartiet Pdl:s gruppledare, Franco Fiorito, mest känd som ”Er Batman”, där ”er” är den romerskt dialektala formen för den bestämda artikeln ”il”. En man som verkligen ”blommat ut”, gissningsvis ligger han ett snäpp över 150 kg och har huvudet fastsatt direkt på bålen. Själv betecknar han sig på förfrågan som en ”lussurioso satrapo”, en vällustig satrap. Han och hans närmaste kumpaner, t ex församlingens ordförande, Mario Abbruzzese hade uppfunnit ett perfekt system för hur den här karusellen skulle snurra. Kassören la fram ett krav på ytterligare bidrag, partigruppsordförandena godkände och så var saken klar. Till slut kostade var och en av de 70 medlemmarna i regionparlamentet 1 miljon euro – styck.

– Jag är ingen tjuv. Jag har haft stora summor att handskas med. Kanske kan man säga att jag varit litet slarvig, försvarar sig Franco Fiorito i en talkshow där han inbjudits som hedersgäst.

Han förklarar att han naturligtvis tänker ställa upp i nästa val. Men det går bara några timmar så reagerar Pdl:s partiledare, Angelino Alfano. ”Han får nog lov att förklara då för vilket parti han tänker ställa upp. Så länge jag är partisekreterare lär det inte bli i Pdl.

Frågan nu är när den verkliga valkampanjen skall börja i Lazio. Många vill se ett nyval redan i november. Men det hör till saken att även Roms kommun, som också har ett högerstyre med en postfascistisk borgmästare, skall gå till val inom några månader.

Det kommer att bli spännande veckor framgent.

Kommentera: