Om kejsaren Caligula verkligen utnämnde sin häst till senator eller om legenden endast handlar om en frustrerad ledare som ansåg att hans häst skulle kunna klara senatens bestyr lika bra som någon folkvald, tvistar experterna.
Legenden om Caligulas häst finns i bakgrunden när la Repubblicas ledarskribent, Giuseppe D’Avanzo, hävdar att nyutnämnde ministern Aldo Brancher, är ett exempel på Silvio Berlusconis uppfattning av Staten och dess institutioner. En utnämning som hade som enda grund att Brancher skulle slippa inställa sig i domstolen i Milano som kallat honom.
Aldo Brancher arbetade i tidernas begynnelse som assistent åt Fedele Confalonieri, Berlusconis ungdomsvän och skapare av finansimperiet Fininvest (som är familjens kassakista vars främsta tillgång är TV-imperiet Mediaset).
Hans roll var då att hålla kontakterna (i praktiken sköta korruptionen, hävdar Giuseppe D’Avanzo) med Bettino Craxis socialister. Åklagarna i Milano hade bevis för att han 1993 ordnat en utbetalning på 300 miljoner lire till socialisterna och lika mycket till den liberale hälsoministern Francesco De Lorenzo). En oljning av hjulen som skulle leda till att en stor reklamkampanj från staten till största delen skulle tillfalla Fininvest.
Brancher greps och fick sitta 3 månader i arresten i Milanos väldiga fängelse San Vittore. Trots en lång rad förhör lyckades inte åklagarna förmå honom att göra några medgivanden. Han dömdes i första och andra instanserna för bokföringsfusk och illegal finansiering av partier. Men slapp straff då HD ansåg det första brottet vara preskriberat och det andra ansågs, efter en av Berlusconis lagar ”ad personam, istället utgöra ett mindre allvarligt brott.
Brancher var ursprungligen präst i Società San Paolo (Societas a Sancto Paulo Apostolo), en prästorden vars medlemmar i dagligt tal kallas paolini. Grundaren Giacomo Alberione, förstod tidigt vad media betydde för kommunikationen och grundade 1913 lokaltidningen Gazzetta di Alba. 1921 grundades Società San Paolo som producerar katolsk litteratur och skrifter att spridas över hela världen. Dess främsta produkt ur italiensk synpunkt sett är Famiglia Cristiana, med över 600.000 ex i upplaga och mer än 3 miljoner läsare varje vecka.
– Famiglia Cristiana skall inte tala om den kristna religionen men om allt på ett kristet sätt, var Giacomo Alberiones valspråk. Han saligförklarades, första steget mot helgonglorian, 2003.
Nåväl, Aldo Brancher blev politiker 1999, som ”tack för visad trohet mot Chefen och mot Företaget”, som D’Avanzo uttryckte saken. Han var statssekreterare till för en vecka sedan då han plötsligt och oväntat utnämndes till minister. Han svor eden framför statschefen, Giorgio Napolitano, och då kom förklaringen att han skulle ägna sig åt reformerna som skall göra Italien, hoppas Lega Nord, till en federal stat.
Ett besked som fick Umberto Bossi, Lega Nords legendariske grundare, att gå i taket. Det fanns redan två ministrar som skall ägna sig åt de federala frågorna. En tredje verkade minst sagt överdrivet, ansåg Bossi.
– Jag måste organisera och bygga upp mitt ministerium, förklarade han.
På fredagkvällen kom beskedet från Quirinalpalatset och presidenten. Kallt, klart och utan diskussion.
– Brancher har inget ministerium att organisera. Han är ju en minister utan portfölj.
Idag har åklagaren, Eugenio Fusco, talat i rätten efter Napolitanos kalla tillrättaläggande. Fusco framhöll att han kände sig ”preso in giro”, utsatt för något slags skämt, och att de certifikat försvaret framlagt inte ens innehöll en indikation på vilka frågor ministern skulle syssla med.
Rättegången har fått medianamnet ”Antonveneta”, namnet på en bank i vilken en rad mystiska finansvalpar spekulerade för några år sedan. Brancher skall svara på åtalspunkterna medhjälp till förskingring (appropriazione indebita) och häleri (ricettazione).
Under tiden väntar landet och folket på vem som skall få jobbet som industriminister. Den förste innehavaren av den taburetten var Claudio Scajola som fick sparken för en månad sedan. Det upptäcktes att han tagit emot nästan 900.000 euro för att köpa en lägenhet med utsikt mot Colosseum.
– Man kan verkligen fråga sig om regeringen agerar med landets bästa inför ögonen, frågar sig Sergio Rizzo i Corriere della Sera idag. Och det handlar inte bara om Brancher.
Anledningen är att det skall bli byte på en rad chefsposter. En ny chef för Ferrovie dello stato, italienska SJ, skall utses och Rizzo rapporterar att förste kandidat till den posten är Lamberto Cardia, som varit chef för börsstyrelsen, CONSOB, sedan 1997. Vid 76 års ålder skall han nu ta över de krisande järnvägarna. Som börsens kontrollant kan komma nuvarande chefen för Antitrust, Antonio Catricalà. Men då blir frågan vem tar över Antitrust? Jo en av kandidaterna är Rai:s VD, Mauro Masi, under vars ledning Rai nått ett bottenmärke vad gäller självständighet och objektivitet hos public service.
Dessutom har Rai bara under det senaste året, fått två tunga bötesförelägganden just av Antitrust. Den ena för missvisande reklam och den andra för oetiskt kommersiellt förfarande. Och det är ju knappast en merit för en ny ansvarig för – Antitrust.
I övrigt diskuteras nu vem den mystiska blonda damen var som filmades medan hon steg ned från regeringsplanet, strax bakom Silvio Berlusconi, efter landningen i Toronto där G8 och G20 mötena skall avhållas.