Av IVO HOLMQVIST
Om ett par veckor kommer Kerstin Ekmans nya roman ”Mordets praktik”, en vidarediktning av Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”.
Den boken har naturligt nog inte hunnit komma med i Doris Ottesens aktuella Barmhjertighed – en fortælling om Kerstin Ekman og hendes forfatterskab (Gyldendal). Men annars är det allra mesta med, från debuten med ”30 meter mord” (1959) till den kulturhistoriska krönikan ”Herrarna i skogen” (2007). Varje bok får sitt koncentrerade referat som följs av kloka kommentarer, oftast med särskild tonvikt vid det religiösa.
Det är en naturlig vinkling för Doris Ottesen som har ett förflutet som präst och som är recensent i den utmärkta köpenhamnska avisen Kristeligt Dagblad. Genomgången av den komplicerade ”Gör mig levande igen” (1996) informerar dessutom utförligt om undertexten, Eyvind Johnsons tre motståndsromaner om den stockholmske fastighetsmäklaren Johannes Krilon (i det efternamnet kan man nog läsa in både Kristus och Platon) som lästes ivrigt i ockupationsårens Danmark.
En intervju från 2006 finns med som ett appendix, med frågor som kretsar kring kristendom, bibelläsning, gnosticism och mystiska gudsupplevelser. Kerstin Ekman svarar oftast nyktert och aningen avvärjande, men alltid intressant. Den doft av mandel och lilja hon känt mitt i vintern (”Og da tænkte jeg, att dette er duften af Kristi krop i verden, som de store gamle mystikere fortæller om”) får en mera prosaisk upplösning under våren, när hon hittar källan: en doftticka på en trädstam.
Och hon erkänner att hon borde ha varit beredd på det negativa mottagandet av ”En stad av ljus” – ingen kritiker förstod vad den verkligen handlade om: ”Modtagelsen af bogen var jo selv et udtryk for en gennemsekulariseret livsopfattelse.” Den fulla förståelsen kom först med den införstådda tolkningen av de mytiska strukturerna i hennes katrineholmskvartett, i Maria Schottenius ”Den kvinnliga hemligheten, en studie i Kerstin Ekmans berättarkonst” från 1992.
Doris Ottesens bok är förstås mindre djuplodande än den doktorsavhandlingen. Men den är full av fakta och relevanta iakttagelser, och i bästa mening lättläst, utan skrymmande teoretisk apparatur. Den riktar sig visserligen primärt till Kerstin Ekmans många danska läsare (ett knappt tjog av hennes romaner finns översatta) men får gärna genast komma på svenska också. Fast då får man först rätta alla stavfelen i bibliografins svenska titlar, de är besvärande många.
Ivo Holmqvist
Här kan du söka på hundratals utvalda svenska och utländska kultursidor efter ännu mer att läsa. Skriv in sökordet i fältet nedan och klicka på Sök