Av EVA MATTSSON
Tre bröder växer upp i en hydda i Mapou på norra Mauritius. Deras mor är intelligent och beskyddande, deras far våldsam och alkoholiserad. Pojkarna leker och hjälper varandra och arbetar på fälten, tiden är 1944-45 och andra världskriget går mot sitt slut. Lantarbetarna här vet inget om det. De kämpar för att överleva det nyckfulla klimatet och bristen på mat. En dag då regnstormarna är furiösa dras två av bröderna ner i en ravin och dör. Kvar blir mellanpojken Raj, den ömtåligaste och räddaste av dem.
60 år senare sitter en deprimerad och skuldmedveten man och dikterar minnen för sig själv. Han skäms över att han inte kunnat rädda sina bröder och att han i oförstånd släpat ut en tredje ”broder” i djungeln, judepojken David som suttit internerad i ett fängelse på ön och som dör endast tio år gammal (127 av drygt tusen deporterade och papperslösa judar dog i fångenskap på Mauritius vid den här tiden).
David led av malaria och svindelanfall, han var utmärglad och offer för de vuxnas grymheter, hans föräldrar hade svepts bort i judeutrotningarna i Prag eller annorstädes? Barnet själv visste inte. Han var utkastad i en ovisshet.
Här finns utsökta landskapsskildringar och rörande små scener att läska och trösta sig med men också fasansfulla historiska fakta att ta in och bearbeta. Stilen för ibland tanken till JMG Le Clézio som ju också hade avlägsna rötter på ön. Febrigheten, osäkerheten om vem man själv är, galenskapen som lurar lite här och var, sprickorna i logiken, kasten mellan dröm och vaka, livet hos mangoträden och fåglarna förenar de båda Mauritiusförfattarna. Läser man (t.ex.) JMG:s ”Poisson d´Or” (1997) jämsides med Nathacha Appanahs Le dernier frère så ser man ett intrikat och oroande mönster framträda. Skönhet och skräck sida vid sida.
© Eva Mattsson
Se en intervju med Nathacha Appanah om hennes bok, som belönades med Prix du Roman fnac 2007