Av IVO HOLMQVIST
Om man slår upp ordet murvel i Svenska Akademien ordbok så finns både förklaringen, en nedsättande benämning på en tidningsman, och ett illustrerande exempel taget från Emil Keys ”Försök till svenska tidningspressens historia” (1883): ”Murfvel contra murfvel frikännes murfvel contra hederlig karl fälles”, ett yttrandet som sägs stamma från en juryman någon gång kring 1850. Redan då hade Sverige kanske jury bara i tryckfrihetsmål? Det låter som en uppdaterad version av de medeltida landskapslagarnas straffskala: om man råkar dräpa en gycklare eller taskspelare så medför det inget straff, lekare ligge ogill.
Om Rupert Murdoch alls varit utövande journalist så ligger det långt tillbaka i tiden. Han kom igång snabbt som tidningsägare i Australien, först i Perth, sedan i Sydney, och så en kort tid i Wellington på Nya Zeeland. Sedan rullade det på, lavinartat. Han övertog den ena avisan efter den andra, i England The Sun, News of the World, The Times, The Sunday Times och säkert fler, och i USA bland andra New York Post och Wall Street Journal.
Han har utvidgat sitt medieimperium, t.ex. äger han den förskräckliga nyhetskanalen Fox News, full av flåbusar. Att han varit fullständigt hänsynslös och renons på skamkänslor har nog varit en viktig förutsättning för framgångarna.
När skandalrubriker i tidningarna down under gick hem exporterade han dem till den brittiska pressen, samman med stort uppslagna lätt- eller inte alls klädda flickor, åtminstone i tabloiderna. All sorts snaskigheter har sålt bra, sex och skilsmässor, mord och elände.
Han är förstås inte den förste pressmogulen som förstått att profitera på folks sensationslystnad. William Randolph Hearst var redan kring förra sekelskiftet bra på att sälja lösnummer på sådant i sina blaskor, de som ingick i hans Yellow Press, och kanske var det han som satte igång det spansk-amerikanska kriget (han härsknade till när han kände igen sig i Orson Welles Citizen Kane). Hans lust att blanda sig i politiken har Murdoch fortsatt med, som bekant.
Men också för det oblyga snokandet i folks privatliv finns en gräns, som vi ser nu. Efter alla pinsamma avslöjanden om intrång, avlyssning och hackande hotar hans imperium att falla samman som ett korthus i storm, och efter att nätverket mellan pigga journalister på den alldeles nyss avsomnade News of the World och Scotland Yard kommit i dagen faller huvudena i drösar.
Auckland Film Festival håller på som bäst, i går såg vi dokumentären ”Page One – Inside The New York Times”, om hoten mot den tidningen som än så länge är avvärjda. I en kort glimt fick man se Rupert Murdoch skymta förbi. Det gick ett sus genom salongen, en suck av illa återhållen skadeglädje.
Och i dag råkar jag läsa ”Untold Stories” av Alan Bennet, samman med Alan Ayckborn och Dennis Potter Englands kvickaste dramatiker, en satiriker som vet var florettstötarna ska sättas in.
Av den dagbok som finns med i boken kan man se att när man ville göra honom till hedersdoktor i Oxford för tolv år sedan avböjde han. Ett universitet som låtit inrätta en Rupert Murdoch Chair in Language and Communication ville han inte ha något att göra med: ”if the university thinks it´s appropriate to take Rupert Murdoch´s money perhaps they ought to approach Saddam Hussein to found a chair in Peace Studies.” Han skrädde inte orden: “Murdoch is a bully and should be stood up to publicly.”
Tio år tidigare ville man förläna Bennet hedern CBE, Commander of the British Empire, men icke: ”the government through which the award came was still headed by Mrs Thatcher and I didn´t want anything from that particular handbag.” Också ett adlande på nyåret 1996 avböjde han. ”Admittedly it was quite a thin year so there may have been some scraping of the barrel.”
Även om Rupert Murdoch kanske inte varit murvel själv så har han städslat många sådana, det vet vi nu. Översatt till engelska blir det muckraker. Där passar definitionen i The New Shorter Oxford English Dictionary till punkt och pricka: ”a person who seeks out and exposes scandals etc. about prominent people”, liksom förtydligandet i samma spalt: ”a prurient enquirer into private morals.”
Prurient på svenska? Lysten, liderlig, oanständig…
Ivo Holmqvist