– Detta är mordet på demokratin och ett mord på yttrandefriheten. Från detta nu börjar massakern på friheten. Den som idag röstar ja till förtroendet för regeringen, säger ja till begränsningen av rätten att informera och för rätten att bli informerad. Samtidigt begränsas medlen som står åklagare och utredare till buds, när det gäller att upptäcka brott och bestraffa de skyldiga.
PD:s gruppledare i senaten, Anna Finocchiaro, själv jurist och tidigare jämlikhetsminister i Romano Prodis regering, skrädde inte orden under sitt inlägg i Senaten igår.
Den avslutande debatten om regeringens lagförslag gällande reglering för telefonavlyssning, var i full gång. Under natten hade plenisalen ockuperats av Antonio Di Pietro och hans partikamrater i Italia dei Valori (IdV). Just innan förhandlingarna skulle börja för dagen ockuperades också regeringsbänkarna nedanför talmannen. Med en viss försening och först efter att IdV-senatorerna stängts av kunde diskussionen börja.
Det handlade än en gång om röstdeklarationerna inför en förtroendeomröstning – den 34:e under två års regerande.
(Kort förklaring: Berlusconi använder institutet förtroendeomröstning för att avbryta en långdragen diskussion. Enligt reglerna äger en sådan omröstning rum inom 24 timmar efter att regeringen förklarat att man tillgriper detta institut. Den enda form av debatt som då tillåts är korta – ca 10 minuter – inlägg och då enbart från gruppledarna. Dessutom: förtroendeomröstningen är ”palese”, icke hemlig. Det är alltså inte möjligt, som under de vanliga elektroniska och snabba omröstningarna, att gömma en eventuell röst mot regeringen bakom anonymitetens sköld.)
Senatorn Finocchiaro deklarerade som avslutning på ett glödande tal att hela PD:s delegation skulle lämna plenisalen och inte delta i detta mord på friheten. Uppslutningen blev dock inte hundraprocentig. En senator blev kvar, liksom radikalerna, UDC och Rutellifraktionen. Däremot saknades samtliga livstidssenatorer.
Omröstningens resultat var givet. 191 närvarande, 189 röstande, 164 röstade för, 25 emot – ”- Il Senato approva”, förkunnade talmannen Renato Schifani.
Vad lagen handlar om sammanfattas i dagens La Repubblica:
1. Journalisterna får inte publicera anklagelsematerialet i sin helhet – endast i sammandrag fram till den första rättegångsdagen. Det här är en uppluckring av det ursprungliga förslaget som även uteslöt publikationen av en sammanfattning av anklagelserna.
2. TV-kanalerna får inte filma en domare (magistrato) inuti domstolsbyggnaderna.
3. Rättegångarna stängs för TV-kameror och mikrofoner om en av parterna så kräver. Undantag är möjliga om en hovrättspresident beslutar så.
4. Telefonavlyssningarnas utskrifter får inte publiceras i fullständig version , och ännu mindre i form av sammanfattningar, förrän rättegången är avslutad.
5. Spionmikrofoner får av poliskårerna och åklagarna inte placeras ut om man inte är säker på att ett brott kommer att begås på just på den platsen (Totò Riina hittades och kunde gripas bl a därför att spionmikrofoner placerats ut vid soptunnan på gatan där han brukade ha mötena med maffiabossarna.)
6. Åklagarna förbjuds att uttala sig om en pågående förundersökning. Om det ändå förekommer en läcka till massmedia kan åklagaren åtalas och om chefsåklagaren så bestämmer, kan den ansvarige åklagaren avlägsnas från utredningen.
7. Maffiamedlemmar kan inte avlyssnas mer än under 75 dagar. Därefter kan arbetet förlängas i perioder av 72 timmar. Det här gäller även brott som inte direkt behöver vara maffiabetingade: utpressning, häleri, transport av miljöfarligt avfall, ocker.
8. Inspelning av intervjuer är förbjudna och kan leda till 4 års fängelse. Någon form av undantag från denna regel kan göras för journalister.
Så ser lagen ut när den nu återvänder till deputeradekammaren för en sista behandling. Silvio Berlusconi har lovat att inga ändringar längre tillåts, nu är den ”blindato”.
Det finns också en rad andra förslag som allvarligt påverkar åklagarnas arbete. Det gäller t ex att ett beslut om telefonavlyssning, eller en förlängning av tiden för telefonavlyssningen, måste avgöras av ett domarkollegium på tre ”magistrati”, istället för bara en som gäller nu och skall höra hemma i en provins (landsting) som inte är den där undersökningen pågår. Kollegiet får heller inte grunda sitt beslut på bara en sammanfattning av bevisen utan hela förundersökningsmaterialet måste skickas till granndomstolen.
Det här är regler som verkar som gjorda för att komplicera, fördröja och manipulera en utredning. Reglerna kommer dessutom från en regering som hade som sin grundprincip att åstadkomma en förenkling av byråkratin i landet.
Det är anledningen till att La Repubblica idag kommer ut med en nästan helt vit förstasida. Där finns endast en slags post-itlapp med texten:
”- La legge del bavaglio nega ai cittadini il diritto di essere informati.” ( Munkavlelagen stoppar medborgarnas rätt att bli informerade).
Journalistfacket manar till strejk 9 juli. Förlagen stödjer upproret mot lagen – och undra på det. En otillåten publicering av ett rättegångsdokument kan leda till böter på mellan 300.000 och 450.000 euro.
Situationen kompliceras av en lång rad ingrepp som får oppositionen att tala om regim.
De få program som återstår inom Rai där vanligt journalistiskt kritiskt och grävande material får förekomma, är på väg ut.
Michele Santoros Annozero kommer inte tillbaka när höstsäsongen börjar. I varje fall inte om generaldirektören Mauro Masi får bestämma. Serena Dandinis satiriska Parla con me, skall efter vad ryktet säger, begränsas till 2 inslag i veckan. Fabio Fazios Che tempo che fa kan också få begränsningar.
Milena Gabanelli i Rais Report
Ett dekret som härrör från Lega Nord-ministern Roberto Calderoli kräver dessutom att Rai i för- eller eftertexterna till varje program publicerar hur mycket varje enskild erhållit för sitt deltagande. Det gäller naturligtvis särskilt programledarna som otvivelaktigt är väl betalda. Santoro får 1,2 miljoner, Pippo Baudo 900.000. I den här ligan spelar Milena Gabanelli i botten – hennes lön för att göra Rai:s suveränt grävande program är bara 150.000 euro.
Nog är Calderolis dekret ett av de bästa och mest aktuella exemplen på demagogi.
Lyckligtvis stiger protesterna och folk börjar bli medvetna om vad som håller på att hända. En av de senaste aktionerna är websajten Valigia blu som arbetar parallellt med Violagrupperna.
Om man ser på det italienska samhället i allmänhet är det påtagligt hur polariseringen fortsätter, undan för undan och dag för dag. Lärarna protesterar tillsammans med skolbarnens föräldrar mot den ständigt pågående försämringen av skolan. Universitetens professorer och docenter, för att inte tala om forskarna, hävdar att deras arbete omöjliggörs.
För nu skall regeringens sparpaket diskuteras under de kommande veckorna. Det betyder nedskärningar på alla områden och inte minst inom transfereringarna till kommuner och regioner. Detta betyder t ex att pendeltågstrafiken kommer att skäras ned med väldiga belopp. Den som någon gång åkt ett pendeltåg i högtrafik i Italien kan förstå vad det handlar om.
Åke Malm