Morte della giustizia

L ´Unita

Av ÅKE MALM

Det var Dagen efter. Trots ett heroiskt försvar med tidvis glimrande idéer lyckades inte oppositionen förhindra att Berlusconiregeringens lagförslag godkändes. Den elektroniska voteringstavlan i deputeradekammaren visade läget i kalla siffror: 314 ja, 296 nej.

Jubel från regeringsbänkarna och nedslagna miner från oppositionen. Tidningarna jublade eller stönade – alltefter deras politiska hemvist. Illustrationen här bredvid är ett exempel. L’Unità ansåg att lagen innebär ”La morte della giustizia” – Rättvisans död.

Corriere della Sera lade sig sin vana trogen på neutral plats och konstaterade: Kammaren antar lagen om den ”korta processen”. På oppositionssidan kallas den ”den korta preskriptionstiden”. I det här fallet är det samma sak.

Som vanligt går åsikterna vitt isär. Regeringssidan säger att äntligen svarar Italien på EU:s ständiga kritik om att rättsväsendet är för långsamt, att folk får vänta för länge på det slutliga domslutet. Nu har man lagstiftat om hur länge en rättslig process får vara på dess väg genom tre instanser. Ett klart steg framåt, försöker man övertyga sina väljare.

Men man duckar för oppositionens anklagelse att detta alls inte är någon reform av den juridiska administrationen utan lagen har enbart ett enda syfte: att rädda regeringschefen undan rättegången angående hans inblandning i fallet Mills, den korrupte engelske advokaten som redan dömts till 11 års fängelse. Den som korrumperade honom – han slipper ännu en gång undan, denna gång tack vare denna nya lag.

Under några av de senaste debattdagarna har några hundratal anhöriga till dödade i olika naturkatastrofer demonstrerat framför deputeradekammaren. Det gäller t ex de sju dödade i studenthuset i l’Aquila vid jordbävningen för två år sedan, ett hus all expertis förklarat vara ett fuskbygge av väldiga mått. Det saknades kort sagt cement och armeringsjärn i de bärande delarna – i ett av Europas mest seismiska områden.

Casa dello studente, L´Aquila

Nu har försvaret – en armé av slipade advokater – kallat in hundratals vittnen och jobbar på att förlänga och fördröja rättegången. Med den nya lagen har de stora möjligheter att lyckas. Det betyder ännu en katastrof där rättvisan misslyckas med att finna de skyldiga och ge dem deras rättmätiga straff.

Eller ta katastrofbranden i Livorno 1991 då passagerarfärjan Moby Prince kolliderade med en oljetanker. 140 personer dödades. Hittills har alla misstänkta frikänts av olika anledningar i olika rättegångar. Men anhörigföreningen som vädjat till president Giorgio Napolitano, har hittat nya anledningar till förnyade rättsliga undersökningar. Risken är att även de nu begravs i något arkiv.

Oppositionen har förgäves sökt göra splittringarna på regeringssidan allt tydligare. PDL sägs vara i ett skick värre än gamla DC med ett 10-tal fraktioner som bekämpar varandra. Men i parlamentet – av det ena eller andra skälet – håller koalitionen samman.

Silvio Berlusconi jublar förstås och lovar att nu blir det gasen i botten för övriga reformer – i första hand att lägga handen vid alla de detaljer i det rättsliga systemet som han ständigt drabbas av. ”Ett försök att straffa åklagare och domare”, anser CSM – Consiglio superiore della magistratura. när det gäller t ex att förändra tillsättandet av medlemmarna just i CSM eller i Författningsdomstolen.

Berlusconi låter som en trasig grammofonskiva när han ständigt, varje dag, upprepar samma anklagelser: domarkåren är en samhällets böld, domare från extremvänstern samarbetar med författningsdomstolen om att ogiltigförklara lagar parlamentet godkänt.

Samt att bunga-bunga är en elegant och ofarlig lek som man med fördel kan använda sig av i sällskapslivet.

Hur går dessa ansträngningar till? Det är bara att upprepa samma sak, gång efter gång så snart han ser en möjlighet eller ett offer. Då bjuder han in folk att leka bunga-bunga. Efter något dussin upprepningar har alltsammans förvandlats till en lek. Åklagarnas utredningar till en meningslös sörja.

Men så kommer något som förstör det här schemat. Två 18-åriga tjejer som bjudits in till villan i Arcore och som chockats av vad som där försiggick. Efter några veckor har de fått nog av alla gliringar i deras lilla hemby utanför Milano. Ambra och Chiara går upp till åklagarna och berättar allt vad som hände. Om hur de hoppades kunna göra en karriär inom TV eller film, hur de fick kontakt med Berlusconis gamle trotjänare Emilio Fede (en gång nyhetsankare på Rai och sedan ansvarig nyhetschef och programledare för Rete 4:s nyheter). Han fungerade precis så som många tidigare vittnat om. Han valde ut de vackraste damerna och bjöd in dem till bunga-bunga i Arcore. Därför anklagas nu Fede tillsammans med agenten Lele Mora och Berlusconis utvalda regionaldeputerade, Nicole Micchetti, för medhjälp till prostitution.

Ambra och Chiara berättar om hur de omedelbart fick vackra smycken så snart de kom fram; ”men vi såg nog att det bara vara bijouterier”. Med vid supébordet fanns 14 tjejer och ganska snart började anspelningarna och sexlekarna. Fede och Berlusconi klappade flickorna i stjärten och vid desserten hade man plockat fram en liten Priaposstatyett som fick vandra runt bordet medan flickorna kysste dess attribut.

Osv. – på två hela sidor i La Repubblica, som publicerar större delen av vittnesmålen sedan dessa blivit offentliga. Vid tre-tiden på natten kräver Ambra och Chiara att få lämna festen. Då hade många redan klätt av sig nakna och bjöd regeringschefen kyssa deras ädla delar. Fede hotade med att om de lämnade nu skulle deras karriärmöjligheter för alltid vara stängda. De hade redan varit med i miss Piemonte som Ambra vunnit. Men de skulle ju inte inbilla sig att det då bleve några fler misstitlar, inte. Och naturligtvis inga jobb som ”meteorinor” i Fedes eget program.

Intervju med advokaten Patrizia Bugnano

Naturligtvis förklarar samtliga Berlusconis försvarsadvokater att allt är båg och lögn. Flickorna stäms för förtal men de förklarar att de känner sig lättade. Att söka jobb som butiksbiträde medan hela byn pekar finger och kallar dem ”escort” var en plåga.

Samtidigt kämpar regeringen med betydligt allvarligare frågor. Bilderna av två unga kvinnliga flyktingar som drunknade på stranden i Lampedusa sedan de tillsammans med 190 andra fastnat på ett rev, väcker många olika känslor. Från Lega Nord säger Francesco Speroni: Tunisien skjuter mot våra fiskebåtar – då kan vi göra likadant mot deras flyktingbåtar. Om ingenting annat hjälper får vi börja använda kulsprutor mot dem.

Ett uttalande som väcker avsky på de flesta håll. Men det är absolut inget nytt från Lega Nords synpunkt sett.

Inrikesministern Roberto Maroni säger att ”gäller inte våra tillfälliga uppehållstillstånd kan vi lika gärna stoppa giltigheten för Schengenavtalet.” Vilket låter väldigt lika det som Marine Le Pen predikar varje dag. Samtidigt kastar någon en brandbomb in i ett hus i Genua som utsetts som tillfällig flyktingförläggning.

I det här läget släpper den gamle litteraturprofessorn Alberto Asor Rosa vid Roms ”La Sapienza” universitet sin bomb. Det skall sägas att professorn är en uttalad marxist, tillhörde skaran kring Il Manifesto vid Ungern-krisen, har varit Pci-deputerad och är känd för sina utspel.

– För att undvika att historien upprepar sig, att Italien återvänder till läget 1922 (Marschen mot Rom), eller hamnar i en situation som den i Tyskland 1933, finns bara en utväg. Att deklarera ett kristillstånd, nollställa parlamentet och be karabinjärerna, polisen och domarkåren bilda regering.

Ett framspelat självmål som Berlusconisidan snabbt utnyttjar. Giuliano Ferrara (se tidigare bloggar) som nu kör sin Qui Radio Londra varje kväll i Rai1 efter aktuelltsändningen ryter till:

– Det finns folk som föreslår en statskupp mot en regering som valts av medborgarna. Asor Rosa beskriver ett projekt som faller helt inom ramen för vad La Repubblica och Eugenio Scalfari arbetar för. Men så tillhör också Asor Rosa samma band som Scalfari.

Naturligtvis tillbakavisar tidningen alla sådana anklagelser. ”Varför i himmelens namn skriver du något så paradoxalt när du vet att det kommer att utnyttjas”, frågar man. Och Asor Rosa svarar: ”Sedan väldigt länge representerar Ferrara ingenting. Men vad är alternativet till min analys, när det demokratiska systemet slagits i bitar genom regeringschefens enträgna arbete. Om den analysen är riktig måste man också fråga sig vad som kan göras.

– Men ert projekt är ju motsatsen till demokratins regler, påpekar tidningen.

– Mitt förslag är en överdrift (una forzatura) och sådana använder man för att framställa saker och ting på ett tydligare sätt, svarar Asor Rosa.

Resultatet är nu att man kan förutse Berlusconisidans närmaste manövrer ner i minsta detalj. Det kommer att talas om vänstern som beredd till statskupp. Berlusconi får vatten på sin kvarn när han som alltid hävdar att vänstern är livsfarliga marxister, ja stalinister som aldrig förändras.

Samma dag presenteras Pier Luigi Bersanis intervjubok Per una buona ragione (För ett gott skäl). Där avslöjar ledaren för vänsterns största parti, PD, att han faktiskt beundrar påven Benedikt XVI. Han är en modern påve, tycker Bersani som tog sin fil kand examen (om man får kalla ”la laurea” för detta) med en avhandling om påven San Gregorio Magno. ”Ratzinger har alla möjligheter att tala till den moderna världen”, anser Bersani.

Kommentera: