Av ÅKE MALM
Det är populärt att tala om väntans tider nu i advent.
Men den kollektiva skräck som råder inför vad regeringschefen Mario Monti skulle presentera av sitt krispaket har sällan upplevts. En ministerkonselj började kl 16 igår med uppgiften att besluta om krispaketet.. Efter över tre timmars diskussioner var paketet färdigt och kl 19.35 kunde Mario Monti börja presskonferensen.
Mario Monti vände sig inledningsvis direkt till medborgarna och beskrev hur hans regering har fått uppdraget från statschefen och parlamentet att rädda landet ur en utomordentligt svår situation.
– Vi riskerar helt enkelt att allt det vi byggt upp under de senaste 70 åren – sedan krigsslutet – kan raseras på några få dagar. De offer vi nu begär av landet måste ses i ett långt perspektiv och syftar till att få landet på fötter, att väcka landets ekonomi. Det är också en fråga om att hindra Italien från att få sitt anseende fläckat av att landet inte respekterat sina åtaganden och utfästelser.
Han lägger till att regeringens mål är att undvika att italienarna i fortsättningen skall utsättas för hånfulla skratt och leenden. Och alla minns Sarkozys och Merkels småskratt och förlägenhet efter en journalistfråga om de trodde sig kunna lita på Berlusconi. Han lovar också att det den här gången inte skall handla om engångsinsatser, una tantum, eller av olika former av amnestier.
Sedan går han direkt på offensiven:
– Eftersom vi verkligen kräver offer av medborgarna har jag bestämt att frånsäga mig all ekonomisk ersättning för jobben som regeringschef och ekonomiminister, förklarar han och lägger till att regeringen har gemensamt beslutat om total öppenhet. Varje minister kommer inom kort att offentliggöra alla sina inkomster och tillgångar.
Frågan är inte helt ny – det krävs redan en deklaration av det här slaget av parlamentets medlemmar. Dock finns det begränsningar vad gäller just investeringar och fonder som inte behöver deklareras.
Han bekräftade att paketet omfattar 30 miljarder euro i förbättrat budgetläge – brutto. Netto rör det sig om 20 miljarder.
För att nå det målet skär han i stort sett bort de italienska landstingen – province. Även om han saknar makten att helt avskaffa provinserna har regeringen gjort allt man kan tänka sig för att skära ner på kostnaderna. Landstingsstyrelserna avskaffas och de valda medlemmarna halveras till antalet.
Den första verkliga nyheten var att de som utnyttjade Berlusconiregeringens amnesti för kapitalflyktingar och som utnyttjade möjligheten att ta hem pengarna utan att behöva betala några stora kostnader, delvis kan känna sig blåsta. Det blir nu en ny avgift på 1,5 procent av kapitalet ovanpå det som redan betalats.
Den stora politiska frågan i förhandsdiskussionen har varit pensionerna. Monti lät ministern Elsa Fornero ta den frågan. Stora nyheter också här. Alla pensionsberäkningar skall i framtiden alltid utgå från vad den enskilde eller hans företag betalat in. (Tills nu har t ex handelsanställda eller jordbrukarna betalat bara en bråkdel av vad de senare fick ut som pensioner – på sin tid en försäkring – från kristdemokraterna i första hand, men också från andra partier – att få rösterna från dessa gynnade grupper.)
Så blir det höjd pensionsålder. Kvinnorna får vänta till 62 men till 2017 skall det bli 66 år och året därpå skall samma ålder gälla för båda könen, 67 år. Vill man gå tidigare av någon anledning skall detta vara möjligt mot att man betalar en mindre straffavgift, understök Elsa Fornero.
Sedan frågan om uppräkning av pensionerna med inflationen. Tack vare att man hittade på straffskatten på kapitalsom tagits hem, blir det nu utrymme för full inflationstäckning för de lägsta pensionerna. Hon lovade också att arbeta för att få bort de privilegier som råder för vissa kategorier. Många av dessa har egna pensionsinstitut som visserligen fungerar alldeles utmärkt i vissa fall men likafullt är just privilegier.
Och här inträffar sensationen bland regeringens kallt kyliga professorer: Elsa Fornero blir plötsligt djupt rörd. Det inträffar när hon talar om vilka uppoffringar som skulle krävts men som man i sista sekunden lyckades undvika. Hon blir totalt mållös och Monti själv får ta över och rätta till medan Elsa torkar tårarna.
Monti har hela tiden lovat att hans räddningsaktion inte bara skall handla om nya skatter och om nedskärningar utan också om insatser för att få fart på ekonomin.
Det blir Corrado Passeras uppgift att tala om dem:
– Vi måste förbättra konkurrenssituationen – därför får antitrustmyndigheten ekonomisk förstärkning. Men det gäller också att få bort de märkliga principer som nu råder och som straffar de företag som har särskilt höga kostnader för personalen.
– Många företag brottas nu med stora kreditsvårigheter. Nu kommer förstärkning till företagens garantifond som skall underlätta det problemet. Dessutom kommer pengar till Institutet för utrikeshandel som varit på väg att helt läggas ned. (En riskfylld operation, skulle man kunna kommentera – ICE har varit en stelbent och klumpig institution som dragit stora kostnader.)
Passera är också ansvarig för infrastrukturen som måste byggas ut. Men på den punkten fick vi inga besked den här kvällen.
Presskonferensen blev en utdragen historia som vi kan återkomma till. Intressanta var de första kommentarerna. Även de som tidigare varit kritiska anser nu att regeringen strävat efter en lagom balans mellan nya pålagor och nedskärningar. Men facket är fortsatt kritiskt och hotar med olika aktioner.
Men redan idag – första gången på 10 år – får utländska pressklubben besök av en italiensk regeringschef. Silvio Berlusconi skydde klubben som pesten medan Romano Prodi någon gång ställde upp.