Monti på väg bilda regering

Monti när han accepterade uppdraget

Av ÅKE MALM

Sju minuter försenad, kl 19.52, noterade den noggranne reportern, kom Mario Monti ut bakom den venetianskt dekorerade dörren i Palazzo Giustiniano.

– Buona sera, började han som vanligt.

– Det har varit ett par dagar av hårt och mycket nyttigt arbete. Jag har fått mitt stora förtroende för soliditeten i landets institutioner förnyat. Hos alla har jag upplevt en full och välgrundad insikt i landets nödläge (consapevolezza dell’emergenza).

– Samtliga fackföreningar och branschorganisationer (le parti sociali) har förklarat sig redo delta i de offer (sacrifici) som kommer att bli nödvändiga för att sanera och sätta fart på ekonomin.

Han förklarade också att han de närmaste timmarna skall arbeta med den nya regeringens program och naturligtvis bestämma vilka som skall ingå i den. Kl 11 i morgon återvänder han upp på Quirinalkullen och meddelar president Giorgio Napolitano att han är beredd att presentera sin regering och dess program i parlamentet. Det kommer att ske på torsdag och fredag. Sedan skall den här regeringskrisen vara över – en av de kortaste i landets historia.

Men ännu finns det falluckor. Kanske kan han drabbas av ”veti incrociati”, alltså korsvisa vetum. Det senaste exemplet på ett sådant inträffade strax före lunch idag.

Italo Bocchino är Gianfranco Finis närmaste man (Fini är talman och partiledare i Futuro e libertà i mittenformationen Tredje polen). Bocchini förklarade i en intervju: Vi skulle kunna tänka oss att Mario Monti som ledare i en kommande mitten-vänsterkoalition vid nästa val. En roll som ungefärligen skulle motsvara den Romano Prodi hade i Olivkoalitionen.

Reaktionerna blev våldsamma i Berlusconipartiet Pdl. Allt föreföll falla samman och Montis kandidatur såg ut att få ett hastigt slut. Det krävdes att Fini gick in med ett uttalande att Bocchino hade gjort ett misstag för att allt skulle lugna ner sig.

Man förstår att Berlusconi går i taket så snart någon talar om en Monti-kandidatur i nästa val. Han förlorade två val mot Romano Prodi och tänker nog försöka undvika ett tredje sådant nederlag.

Men det visar hur spänd situationen verkligen är. In i det sista kämpar Monti för att få in åtminstone två politiker från de största partierna som vice regeringschefer. En slags garanti (kalla det gärna gisslan) för att den kommande regeringen verkligen får det utlovade stödet i parlamentet. Enligt den mest positiva tolkningen skulle de i själva verket vara smidiga verktyg i kommande kontakter mellan regeringen och partierna.

Både Pdl och Pd har slagit ifrån sig och vill ha enbart en teknokratregering. Trots en rad olika utsända medlare, både från Quirinalen och från andra partier, har de båda stora varit obevekliga. Inga politiker i den här rundan, har det hetat.

Så det är inte omöjligt att Monti får nöja sig med den rad av professorer runt pensionsåldern (den svenska) alla tidningar nu spekulerar kring. Säkerligen mycket kvalificerade personer men inte mycket av ”det unga kommande Italien”.

Just detta framfördes också i Mario Montis sista möte idag då han träffade representanter för Ungdomsforum – en institution som representerar över 80 olika ungdomsorganisationer. Det var första gången en regeringsbildare träffade ungdomsrepresentanter likaväl som två kvinnor som arbetar som jämlikhetsagenter ute i landet. För ungdomarna talade en mycket självsäker och lättpratad ung man som förklarade inför världspressen att han hade framfört kravet att det skulle finnas yngre folk med i regeringen. Och att man i varje fall skulle behålla det särskilda ungdomsministeriet som ingår bland ministrarna utan portfölj.

Det sägs att det skall bli en mycket smal och smidig regering med bara 12 ministrar och ett 20-tal statssekreterare. Bland namnen det spekuleras kring på tidningarnas listor finns det bara två kvinnor. Vi får se i morgon hur väl spekulationerna slog in.

Slutligen: i eftermiddags fick vi ännu ett exempel på den rådande splittringen i den avgående regeringskoalitionen. Inrikesministern Roberto Maroni från Lega Nord förklarade då att hans parti nu betraktar samarbetet med Pdl – det som började 1994 – som avslutat.

Samtidigt trumpetade Umberto Bossi ut att han skall sammankalla Padanias eget parlament. En skapelse som inte har sammanträtt sedan Bossi hittade på det 1997 och som sedan dess bara gjort det ett par gånger.

Många vill kalla det för en think tank men för gräsrötterna är det början på deras drömda utbrytning från Italien.

Lega Nord kommer att utgöra den enda verkliga oppositionen i Rom. Vi vet att nu är nordöstra Italiens medborgare i riskzonen igen. Det är alltid vi som får betala, förklarade Maroni.

Kommentera: