Monti, Berlusconi, taxi och höga löner

Berlusconi och Monti

Av ÅKE MALM

Fråga: Och vem kommer efter Mario Monti?

Möjligt svar: Mario Monti.

Det här är den senaste diskussionsflugan ledarskribenter emellan alltsedan Silvio Berlusconi i sin överraskande lunch med Mario Monti i Roms Rosenbad häromdagen, föreslagit en förlängning av mandatet.

Naturligtvis efter det obligatoriska valet i april 2013. Men om man skulle lägga upp den valkampen med sikte på att skapa en ny Monti-regering?

Lunchen i Palazzo Chigi tog PD-ledaren Pierluigi Bersani på sängen. Här hade de gemensamt och lojalt stött Monti för att klara landet ur en katastrofal situation och så verkar Berlusconi ännu en gång lura skjortan av vänsteroppositionen.

Själv säger Mario Monti att hans mandat är slut 2013. Punkt och slut. Men många hävdar nu att efter en punkt följer ofta en ny mening, så varför misströsta? Mario Monti gör ju ändå bara det partierna själva inte lyckades klara av.

Det vill säga nästan. Det finns storheter i det italienska samhället som inte ens historiens starkaste regering klarar av.

Som taxiförarna t ex. Liksom Prodi och Bersani (i hans tidigare skepnad som industriminister) har alla försökt att spränga taxilobbyn utan att lyckas. Nu var det Montis tur att misslyckas, åtminstone delvis. Han hade velat lägga ansvaret för licenser och etableringar hos en neutral ombudsman. Istället lyftes hela den frågan från reformpaketet och återfördes till borgmästarna. Precis alltså som det var innan stridsropen skallade om att släppa marknadskrafterna fria från respektive lobbys strypgrepp.

Som jag tidigare påpekat: allt detta motstånd mot förnyelse är förstås bara naturligt. Hur skulle man annars kunna lösa problemet med övervärderingen av taxilicenserna? ”Den är vår folkpension”, brukar taxichaffisarna påpeka. Det vore otänkbart att stryka värdet på en licens som en förare betalat en miljon kr för. Såvida man inte vill vålla en social revolution.

Att sedan taxi lyckats tillgripa något som inte tillhör kåren och ge detta en kraftig övervärdering, har ju bara med marknaden att göra…

***

En revolution har Monti i varje fall åstadkommit. Han har tvingat samtliga sina ministrar att publicera inkomst- och förmögenhetsdeklarationen på nätet. Som i alla länder är det här högintressant läsning.

En sak är säker: det här är en regering med kulor. Med bara några få undantag har samtliga ministrar ordentliga förmögenheter och inkomster.

Högst inkomst står advokaten och justitieministern Paola Severino Di Benedetto för. Hon deklarerar för ca 70 miljoner kr i bruttoinkomst och betalar drygt 40 miljoner i skatt. ”Jag kan låta bygga en hel fängelsepaviljong för min skatt”, säger hon med ett leende i en stor intervju i La Repubblica idag.

Denna märkliga A-kvinna har gått spikrakt genom livet. Född i Neapel och jur.dokt-examen med 110/110 cum laude, förstås. Professorsstolar i Rom, studier vid Max Planck och utnämnd till auktoritet inom straffrätt. Så en lång rad uppdrag i främsta linjen: försvaret av judiska församlingen mot nazisten och en av de ansvariga för massakern vid Fosse Ardeatine, Erich Priebke, Romano Prodi i en statsföretagsaffär, oljebolaget Eni och många andra.

I fallet med den judiska församlingen tog hon aldrig betalt, understryker hon.

Mario Monti själv tjänar 1,01 miljoner euro, äger lägenheter i Milano, Bryssel och nio bostäder i Varese.

Utvecklingsminister Corrado Passera deklarerar 3,5 miljoner euro, äger en lägenhet i Paris och en i Casale Marittimo och värdepapper för bortåt 10 miljoner.

Minst tjänar Andrea Riccardi, grundaren av Sant’Egidio med bara 120.000, en mindre lägenhet i Trevi men äger ingen bil.

Gissa om alla dessa uppgifter har diskuterats land och rike kring dessa dagar. Många drömmer om att detta är inledningen till en ny era med transparenta ministerlöner.

***

Mot alla odds verkar vi nu trots allt också gå mot ett domslut mot Silvio Berlusconi. Hovrätten i Milano har avslagit hans begäran om att flytta rättegången för att domarna skulle ha föregripit domslutet. Kravet tillbakavisades och nu återstår bara försvarets plädering på lördag. Därefter träder rätten till överläggning och sedan kan domen falla när som helst.

Det handlar om Mills-härvan jag beskrivit ett antal gånger. Den engelske advokaten som fick 600.000 euro för ett falskt vittnesmål. Advokaten är redan dömd i hovrätten och det vore konstigt om den bestuckne inte skall vara lika skyldig som den korrumperade.

Vad som då faller kommer att betecknas som den (eventuellt) första fällande domen mot Berlusconi. Men detta är inte riktigt sant. Han har en tidigare fällande dom mot sig i ett fall som inleddes 1987. Han förklarades skyldig men blev också föremål för en tillskapad ny amnesti.

Åke Malm

Kommentera: