Av ÅKE MALM
Fyrahundra dagar varade Mario Montis regering. Kl 19 ikväll togs han emot i Quirinalpalatset hos president Giorgio Napolitano och överlämnade sin slutliga avskedsansökan. Så slutar också republikens 16:e valperiod, legislatura.
För den som är intresserad av statistik kan också sägas att detta var landets 63:e regering sedan krigssslutet. En regering som inte liknade så många tidigare – en teknokratregering bestående av tjänstemän och professorer utan tydlig politisk profil som stöddes av en höger och en vänsterkoalition.
Napolitano hade manat partipolitikerna att försöka få ett ordnat slut på valperioden. Men istället utbröt något som stundtals starkt påminde om kaos. Lagförslag och dekret vandrade mellan kamrarna och utskotten. Berlusconipartiet Pdl försökte stundtals bromsa accelerationen mot parlamentsupplösningen genom att kräva mer tid för att studera lagtexterna. En manöver som Demokratiska partiet utpekade som ett försök att ge högersidan mer tid på sig för att förlänga valkampanjen.
Det viktigaste kravet för att avgå uppfylldes ändå. Stabilitetslagen som sätter ramar för nästa års ekonomiska politik antogs med betydande marginal. Men många andra lagar hamnar nu i papperskorgen. Den viktigaste är naturligtvis den nya vallag som alla partier krävt – men som egentligen ingen i det här läget ville ta ansvar för. Den vallag som Berlusconis regering införde och som fick namnet ”Porcellum”, alltså något riktigt svinaktigt, blir kvar och skall tillämpas på det kommande valresultatet.
Det kommer att vara en komplicerad situation ända fram till valdagen – som kanske blir den 24 februari. Pdl:s upplösning innebär att en lång rad nya grupperingar bildas eller att de redan har bildats. Den senaste heter detsamma som inledningsorden till nationalsången ”Fratelli d’Italia” – Italiens bröder. Det är ett antal tidigare nyfascister som hoppat av Pdl, bland dess märks förre försvarsministern Ignazio La Russa, som senaste året varit gruppledare för Pdl i deputeradekammaren. Viktiga namn alltså inom Berlusconi-hierarkin som nu luftar en viss kritik – men ändå lovar stöd i framtiden.
Det ligger mycket taktik i det här. Fratelli d’Italia hoppas kunna fånga upp röster från missbelåtna tidigare väljare som satsat på Silvio Berlusconi. Nu kan de fortsätta att rösta till höger i ett desperat försök att blockera koalitionen kring PD – Demokratiska partiet. Samma avsikt har övriga grupperingar kring mitten-höger, alltså att förhindra att PD:s Pier Luigi Bersani blir nästa regeringschef.
Men mitt i all denna oro och nevrotiska aktivitet i olika grupperingar är det fortfarande Mario Montis besked alla väntar på. Ställer han upp som kandidat eller inte och i vilken form? Besked skall lämnas vid den traditionella presskonferensen som börjar på söndag kl 11.