Monet i Melbourne

Bild: Wikimedia Commons

Av IVO HOLMQVIST

Med sina stora murar och få öppningar liknar National Gallery of Victoria ett ointagligt kassaskåp, men det ligger vackert vid Yarra-floden, och arkitekten har tagit tillvara ljuset. Bland annat har ett av de inre glastaken en överdådigt färgsprakande glasmosaik. Utställningen med en stor mängd målningar av Monet inlånade från Frankrike har slagit alla besöksrekord. Vi har turen som lyckas klämma oss med denna allra sista dag innan allt packas samman och förs tillbaka till Europa.

Vi är inte de enda som tagit chansen, trängseln är kompakt, och man får försöka blicka över folks huvuden för att få syn på Houses of Parliament i soldis, snötyngda hus i Norge, och förstås alla näckrosorna. De inre rummen ägnas hans sena verk, från den tid då han fick grå starr. Att det påverkade hans färgseende framgår mycket tydligt av några häftigt gulröda målningar, i stället för det vanliga lugna grönblå. En operation återställde synen på ena ögat och med färgade glasögon (de var utställda i en monter) återgick hans färgseende nästan till det normala igen.

I ett avslutande rum visades på en halvcirkelrum skärm trädgården i Giverny som det finns en läsvärd roman om.”Vi lever i ett lysande moln av föränderligt ljus, liksom i ett hölje. Det är det jag måste fånga.” Så säger Claude Monet i Eva Figes ”Light” (1983) som är en skickligt balanserad bok om konstnären som i den tidiga gryningen beger sig ner till näckrosdammen där han söker fånga de snabbt skiftande färgnyanserna när solen går mot zenit, och så de djupnande skuggorna fram mot natten. En lång sittning kring ett ljusmättat middagsbord i trädgården blir en mittpunkt i boken, en parafras i ord på en senimpressionistisk målning. Om man varit i Giverny ser man allt framför sig, den japanska bron över näckrosdammen, och matsalen hållen i svenska färger – och nu vet alltså myriader av Melbourne-bor hur det ser ut där, en knapp timme nordväst om Paris.

För övrigt finns mycket också i den permanenta samlingen som är värt att beskåda. På en stor målning av Eugène Jansson svingar sig en naken atlet i ett rep, och i ett rum med modernt konsthantverk finns en fantastisk keramikskulptur av Bertil Vallien. Men mest imponerar flera salar med objekt från Wiener Werkstätte, fyllda med möbler, glas, silver, porslin i utsökt senjugend – en stor donation från en familj från Wien som fann en fristad i Melbourne.

Kommentera: