Mirosław Tryczyk – 
Miasta śmierci (Dödens städer) & Drzazga (Törn)

2015 publicerade den polske filosofen och författaren Mirosław Tryczyk boken ”Dödens städer” (Miasta śmierci). Det är en plågsam skildring av den våg av våldsamma pogromer som svepte genom delar av nordöstra Polen sommaren 1941 i kölvattnet av det tyska angreppet på Sovjet.

När tyska trupper drar snabbt vidare österut uppstår ett maktvakuum innan det upprättas en ny administration under den tyska ockupationen, vilket dröjer ofta flera veckor eller rent av månader, fram till sensommaren eller hösten. Kontrollen tas under tiden snabbt över av polsk milis, som så gott som helt och hållet består av aktivister från högernationalistiska partier, som var mycket starka i dessa områden före kriget.

Omslag ”Dödens städer”. Källa: lubimyczytac.pl

Det dröjer inte länge förrän dessa ”patrioter” sätter igång att göra upp räkningen med sina judiska grannar. Förevändningen är judarnas påstådda samarbete med den sovjetiska ockupationsmakten, ett påstående som till största delen bottnar i den högerradikala myten om judebolsjevismen.

Tryczyk låter vittnesmål av både förövare och det fåtal offer som klarade sig undan att stå för större delen av skildringen av händelseförloppet.

Fram träder ett skrämmande mönster. Pogromerna är välplanerade och koordinerade, det börjar med enstaka övergrepp nattetid, för att snabbt eskalera till ett massdödande.

I ett enda fall, i samhället Brańsk finns det invånare som säger ifrån, även den lokala prästen fördömer våldet och här får dödandet mycket mindre omfattning. På övriga platser förekommer ingen opposition, och de lokala eliterna är antingen passiva eller i de flesta fall pådrivande.

Frapperande är den tyska frånvaron, tyskarna är ofta få, ibland saknas deras närvaro helt.

Paradoxalt nog var enda sättet för judarna att rädda sig att muta de tyska styrkor som eventuellt råkade finnas i närheten och skaffa sig beskydd mot sina egna landsmän, åtminstone tillfälligt. Den bestialitet med vilken dödandet försiggick är fullständigt chockerande. Och så fort de judiska grannarna hade mördats, rånade mördarna deras ägodelar, övertog deras verkstäder och affärer, flyttade in i deras hus. Deras efterkommande bor där än idag.

I sin senaste bok ”Törn” (egentligen ”trästicka”; Drzazga, 2020) återkommer Tryczyk till de platserna som han skildrade tidigare. Till saken hör att han själv stammar därifrån.

Omslag ”Drzazga”. Källa: amazon.com

Den nya boken handlar om minnet – och glömskan. Hur förhåller sig de som bor på orterna där pogromerna ägde rum till sin historia? Frågan är så mycket mer berättigad som de faktiskt bor i hus som kan ha tillhört de mördade, och kan vara omgivna av saker som rånats från offren. Förövarna var deras fäder, mor- och farföräldrar. Vad vet de, och vad vill de veta?

Mellan skål och vägg har de intervjuade, oavsett ålder, inga problem med att tillstå vad som har hänt, och vem som är skyldig. ”Alla vet, men ingen erkänner”, som en kvinna uttrycker det. Många är ganska öppna då de betraktar Tryczyk som en av dem.

Men så fort en journalist utifrån dyker upp, en tv-kamera kommer fram, då drabbas alla av tunghäfta. En gemenskap i tystnad, i vilken döljer sig de mest fasansfulla brott.

En man berättar att han har gift in sig en välbeställd familj, att alla i byn säger att familjen har berikat sig på att mörda och råna judar, men försöker att inte bry sig. En annan återger en familjehistoria om en äldre släkting som lär har sagt att på sin 20-årsdag ska han minsann döda 20 judar.

En man vägrar att sälja en kamera, som bevisligen är rånbyte efter en mördad jude, eftersom han anser att det är hans ”fadersarv”.

Samtalen formar sig till ett svårslaget rekord i bortförklaringar, rationaliseringar, halvsanningar och rena lögner. De inblandade förmår inte att göra en viktig distinktion: de har inget ansvar för det som hände förr, men de kan välja att ta ansvar för minnet av de fruktansvärda händelserna.

Boken kulminerar med författarens konfrontation med sin egen familjs historia. Det är en sorgesam skildring av hans farfar, en älskad person, med vilken han förknippar så många ljusa barndomsminnen, men som visar sig har varit våldsman, devot fanatiker, antisemit och xenofob, som deltog i dödandet av judar, och som berikade sig på deras bekostnad.

Det är en smärtsam uppgörelse, men Tryczyk är väl medveten om att den som inte gör upp med sin mörka historia är dömd att upprepa den.

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon. Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag bekräftar att jag vill prenumerera på Dixikons nyhetsbrev.
Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).