Inifrån skuggan
Juan José Millás – Desde la sombra

Det vilar en ödslig lekfullhet över många av Juan José Millás fiktioner. Även hans underbara självbiografi, den kondenserade El Mundo – på svenska som Världen – har den där omisskännliga prägeln av teatral övergivenhet. Inne i hans berättare finns ett barn som betraktar de vuxnas besattheter och grymma ritualer med oförvillad blick, utan att döma men också utan att försköna.

Millás är född år 1946 och tillhör den generation spanska författare som trädde fram efter Francodiktaturen och på vars lott det föll att skildra den nya demokratins oro och lekar. Den första romanen av honom i svensk översättning var La soledad era esto (Sådan var ensamheten), en elegant existentiell berättelse om den medelålders Elena och hennes arbete för att uppnå insikt om sin egen ändlighet och de andras ovetbarhet. Hon lejer en privatdetektiv för att han skall spionera på hennes make, och på så sätt avslöja makens eskapader, men detektivens rapporter öppnar oväntade nya vägar åt hennes självförståelse. I sin döda mors dagböcker möter hon dessutom en människa hon aldrig har träffat förut. Sedan dess har Millás utvecklat ett mästarskap när det gäller liknande berättargrepp, på samma gång förvånansvärda och avväpnande enkla.

När Världen kom ut på spanska år 2007 fick Millás det penningdigra och kommersiellt gynnsamma Premio Planeta. Boken är lättläst som nästan allt han har skrivit, men de gripande och charmiga interiörerna från femtiotalets Madrid har i grunden samma ödsliga och aningen kyliga atmosfär som gjorde berättelsen om den ensamma Elena i 1980-talets Madrid så minnesvärd.

Under Spaniens utdragna regeringskris undertecknade Millás tillsammans med ett stort antal andra kulturpersonligheter, forskare, med flera ett upprop till förmån för en koalitionsregering med socialdemokratin i centrum, inklusive de nya systemkritiska partierna Podemos och Ciudadanos. Millás skriver korta bitande mikrokrönikor varje vecka i den socialdemokratin närstående tidningen El País söndagsbilaga. Här tar sig hans trohet gentemot demokratin och konstitutionen av år 1978 gärna maktkritiska uttryck i vilka rannsakan och gyckel samverkar.

Klicka på omslaget för att läsa ett utdrag ur boken

Klicka på omslaget för att läsa ett utdrag ur boken

En liknande dubbel kritik av det representativa utgår från den förföriska galenskapen i hans romaner. I El orden alfabético (Alfabetets ordning) från 1998 faller skriftsystemet samman. Orden tappar sina bokstäver och texterna flyr ur de former människan har skapat åt dem. Samma mörka skratt hörs inifrån Millás nya bok Desde la sombra (Från skuggan), närmare bestämt ur den garderob där huvudpersonen gömmer sig. Jag vet inte hur han lyckas få mig att ta denna både subtila och hejdlösa berättelses premisser på allvar, men antagligen har det att göra med hur han går direkt på våra illusioner och representationer och projektioner och behandlar dem som vilken filial av verkligheten som helst.

En annan förklaring är att han tillåter läsaren att roa sig även när han skriver om plågsamma, pinsamma och beklämmande erfarenheter. Huvudpersonen i Desde la sombra, den medelålders arbetslösa före detta vaktmästaren Damián, begår en småstöld och flyr från en väktare in i ett klädskåp som vips forslas iväg till en annan del av staden. Skåpet placeras framför en stor inbyggd garderob dit Damián kravlar sig in. Efter några dagar i detta gömställe har han börjat lära känna den ganska olyckliga familj som bor i huset.

Författarens förmåga att utvinna spänning, komik och – mest anmärkningsvärt – rimlighet ur sin osannolika berättelsepremiss är häpnadsväckande. Hur Damián griper in i det stagnerade äktenskapet och hur han själv påverkas av relationen till sina ovetande värdar, skall dock inte avslöjas här.

Däremot måste man, för att förstå vilket slags hejdlöshet Millás är mäktig, veta att inte bara Damiáns rumsliga belägenhet inne i garderoben, utan också Damián själv, i sitt eget inre, utgör en veritabel skrattfest. Sedan åratal håller han nämligen inbillade dialoger med en programledare i TV, den karismatiske O’Kane, i vars program Damián själv är en berömd celebritet. Samtidigt förblir han i samtalen med O’Kane helt och hållet sig själv, till den grad att programledaren nu förstås gärna intervjuar honom om hur det går där inne i garderoben. Denne O’Kanes aktiviteter i Damiáns inre är alltså en del av Damián själv, men deras samtal är också en iscensättning av massamhället och en metakommentar till allt berättande som sysslar med psyket.

På ett kusligt sätt framstår Damián och hans dolda närvaro inne i ett – för Millás typiskt – trångt rum, inne i en familjs bostad, både som en instans av dagens övervakningscivilisation och som ett psykodrama där envars ensamhet får en snillrikt underhållande gestaltning. Vi är djupt beroende av våra inbillningar för att hålla oss vid liv, vare sig vi har anledning att skratta eller gråta över just vårt eget öde.

____________

  • Millás talar i ett TV-program om sin bok:


  • Ulf Eriksson

    Ulf Eriksson

    Författare, översättare och kritiker.

    Mer att läsa på annat håll

    Sök på hundratals utvalda svenska och utländska kultursidor efter ännu mer att läsa. Skriv in sökordet i fältet nedan och klicka på Sök

    Kommentera: