Av JACOB CARLSON
Som en del kritiker inte underlåtit att påpeka kan sammanförandet av de två kontroversiella och ovanligt mediala skriftställarna Michel Houellebecq och Bernard-Henry Lévy framstå som ett uppenbart kommersiellt grepp.
Att brevväxlingen redan från början var tänkt att publiceras märks också på att författarna riktar sig inte bara till varandra utan även till den läsare de vet snart kommer att hålla boken i sin hand.
Det vore dock synd om den massmediala bilden av dessa båda författare skymde texterna. För Ennemis publics är en lärd och personlig brevväxling mellan den djupt pessimistiske poeten och romanförfattaren Michel Houellebecq och den humanistiskt engagerade filosofen Bernard-Henry Lévy, en av förgrundsgestalterna för 1970-talets franska ”Nya filosofi”.
En del av boken ägnar de två korrespondenterna åt att beklaga sig över alla orättvisor de tycker sig ha utsatts för i franska media. Bokens främsta behållning är dock dels brevväxlingens självbiografiska inslag, dels den ofta underhållande essäistik som breven ger prov på; här är stora föregångare inom fransk tradition som Montaigne, Pascal och Rousseau ständigt närvarande, liksom de tyska filosoferna Kant, Schopenhauer och Nietzsche.
Lévy funderar i sitt första brev på om han, i sin dialog med Houellebecq, inte kommer att tvingas inta samma roll som den förnuftige Philinte, vännen som i Molières pjäs Misantropen försöker tala världsföraktaren Alceste till rätta.
Kanske blir det inte riktigt så, men idén att låta de stora frågorna brytas genom två aktuella tänkare med djupt skilda temperament har resulterat i en läsvärd bok.