Warning: Undefined variable $skin in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 405
Warning: Undefined variable $type_attribute in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 410
Warning: Undefined variable $width_attribute in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 410
Warning: Undefined variable $height_attribute in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 410
Warning: Undefined variable $poster_attribute in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 410
Warning: Undefined variable $autoplay_attribute in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 410
Warning: Undefined variable $mp4_source in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 411
Warning: Undefined variable $mp3_source in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 412
Warning: Undefined variable $webm_source in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 413
Warning: Undefined variable $flv_source in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 414
Warning: Undefined variable $wmv_source in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 415
Warning: Undefined variable $ogg_source in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 416
Warning: Undefined variable $captions_source in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 417
Warning: Undefined variable $loop_option in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 423
Warning: Undefined variable $mediahtml in /home2/dixikons/public_html/wp-content/plugins/media-element-html5-video-and-audio-player/mediaelement-js-wp.php on line 425
I äldre tider kunde en berättelse bara sluta på två sätt: när hjälten och hjältinnan bestått alla prov gifte de sig eller också dog de. Den yttersta mening som alla berättelser leder till har två ansikten: livets beständighet, dödens oundviklighet. (Övers. Viveca Melander)
Detta vackra citat ur Italo Calvinos roman Om en vinternatt en resande är en av många allmänkulturella referenser i Why humans like to cry – tragedy, evolution, & the brain. Författare till boken är Michael Trimble, psykiater och professor i neurologi vid Institute of Neurology i London.

Citatet från Calvino inleder Trimbles sista kapitel Why do we get pleasure from crying at the theatre? Låt mig först som sist konstatera att den frågan aldrig får något riktigt bra svar. Boktitelns antydan om ett svar på varför vi människor överhuvudtaget tycker om att gråta infrias heller inte. Därmed inte sagt att boken saknar intresse. Tvärtom!
Citatet liksom bok- och kapiteltitel är delar av Trimbles dramaturgi. Han siktar högt. Det handlar inte bara om gråtens evolution och neurobiologi utan väl så mycket om empati, socialt samspel, mötet med den andre och ytterst om den mänskliga kulturens djupaste rötter. Han lyckas inte presentera en sammanhängande bild – vilket i och för sig inte är så förvånande givet den breda ansatsen – utan bjuder mer av ett intresseväckande associativt lapptäcke. Som läsare går man dock inte riktigt fri från känslan att en grånad emeritusprofessor, som vigt sitt liv åt neuroanatomi, äntligen fått byta exakthetens skrivdon mot bredare penslar och en färggladare palett. Stor sak i det.
Tragedin och den emotionella gråten
Trimble inleder med en diskussion av Nietzsches klassiska Die Geburt der Tragödie aus dem Geiste der Musik. I samspelet mellan Apollon och Dionysos – mellan det rationella, episka, gränssättande och det lyriska, dansande, gränsöverskridande – ser Nietzsche den klassiska tragedins rötter.
Att gripas och röras av konst och att kunna gråta när den andre gråter – tillsammans på teatern snarare än i hjärtskärande ensamhet – ser Michael Trimble som en för människan som art definierande egenskap. I likhet med Nietzsche söker han vår känslomässiga källåder – det som inte störts ut av en sentida förment rationalitet – das Urwesen selbst. Nietzsche söker i det arkaiska, Trimble i det evolutionära.
En grundförutsättning i boken är att det bara är människan som gråter emotionella tårar. Djur fäller tårar av fysisk smärta men gråter inte av sorg eller förlust eller till ljudet av andlöst vacker musik. Det är vårt signum. Intressant nog verkar just musik vara den konstform som lättast rör oss till tårar och som påverkar oss rent fysiologiskt. Håret reser sig, vi får gåshud och kan känna rysningar längs ryggraden.
Vi är här inte långt ifrån de medeltida tankarna kring compunctio – den heliga smärtan. Den hisnande smärtfyllda njutning som en stark skönhetsupplevelse kan ge. I sin tid ett slags bevis för Guds existens i en torftig och ofullkomlig värld. En reva i tillvaron som minner om varifrån vi kommer och vart vi är på väg.