Mer om Galizien

agnon

Josef Shmuel Agnon (Nobelpriset 1966)

Av RUTH PERGAMENT
Josef Agnon föddes i Galizien. Han har aldrig, tycks det, varit “inne”.

I boken The Bridal Canopy från 1967, som utspelas i 1820-talets Galizien beskriver han en rabbins rundvandring per häst och vagn i landets småbyar för att samla in hemgifter till de tre giftasvuxna döttrarna. Agnon nämner antagligen ett hundratal orter vid namn på rabbinens väg. Boken, en pikaresk och fresk, fungerar som en rysk docka där berättelser genererar nya berättelser utan slut. Emellanåt går författaren själv in och kommenterar berättelsen. Romanen visar prov på bländande berättarteknik och är bitvis vansinnigt rolig. Den måste ha varit “totalute” när den skrevs i Israel, målandes upp yiddishkulturen i schtetelemijöer i ett land som inte längre fanns.

Agnons magnum opus, den enastående Only Yesterday från 1943-45 handlar om Isaac Kumer, dvs en “kommare”, som emigrerar till Palestina och inte kan bestämma sig för om han vill bo i Jaffa eller Jerusalem, städer som symboliserar olika värderingar för honom. Det är en storslagen episk roman om emigration och den nyanserar bilden av invandringen av judar till Palestina i början av 1900-talet. Idealismen får sig törnar och slutet är ytterst tänkvärt.

Även To this day från 1952 tar upp flyttemat. Handlingen utspelas i Berlin på 20-talet och beskriver en ung mans vedermödor att finna lämplig inkvartering. Agnon bodde i Berlin mellan 1912 och 1924. Flytten symboliserar inte rotlösheten utan fungerar som katalysator för nya berättelser.

brzezany-ringplatz

Berezhany i Galizien

Agnon verkar inte ha brytt sig om Adornos uppfattning att det inte fanns mycket mer att berätta efter andra världskriget och förintelsen. Han skrev mustigt och stort och ibland med en medveten naivistisk ton som endast förstärkte intrycket av honom som en modernistisk virtuos författare som aldrig gick in i offerrollen. Tvärtom känner man en trygg författarens arm om sina axlar.

Läs denne galizier! Han var verkligen värd nobelpriset!

Rut Pergament

1) Läs Agnons Nobeltal här

2) Läs Ivo Holmqvists inlägg om ”Bruno Schulz, Cynthia Ozick och Galizien”

3) Läs Steve Sem-Sandbergs essä om Bruno Schulz, ”Drömmarnas republik

1 kommentar

  1. Ivo Holmqvist says:

    Att Agnon aldrig skulle ha varit inne är nog en sanning med viss modifikation. Han är väl representerad på tyska och engelska, men saknas inte heller på svenska. Redan 1925 kom hans ”Vad krokot är skall rakt varda”, i Marcus Ehrenpreis översättning. Nobelpriset 1966, delat med Nelly Sachs, såg till att ”I havets mitt och andra noveller” snabbt kom i Panache-serien, översatt av Viveca Heyman (hennes anmärkning i den boken att författaren ”härmed presenteras för svenska läsare” var alltså inte alldeles rättvis). Hon tog sig också an ”Trohetseden” året därpå, och ”Den bortdrivne” 1968. Den myllrande rika romanen ”Only Yesterday” finns i en mästerlig översättning till engelska, utgiven av Princeton University Press 2000.

    Ivo Holmqvist

Kommentera: