Medelhavskulturen presenterad på storslagen utställning i Marseille

Klicka på omslaget för att komma till Amazon.fr

Klicka på omslaget för att komma till Amazon.fr

Av LENA KÅRELAND

Marseille, Europas kulturhuvudstad för år 2013, har varit mycket omtalad i Frankrike under innevarande år. Det har getts ut en rad böcker om staden och dess historia. Framförallt har det skrivits om det nya och moderna Marseille och om stadens många kultursatsningar.

Marseille är en kosmopolitisk stad, dit mängder av flyktingar och invandrare under alla tider har sökt sig. Innan flyget utvecklades på 1900-talet var Marseille för många porten ut mot världen. Resenärer på väg till Afrika, Indien, bortre Orienten eller Amerika startade sina färder i Marseilles sägenomspunna hamn. Staden har haft rykte om sig att vara farlig och våldsam. På 1800-talet talade man om den ”svarta” staden, kännetecknad av brott och laster, korruption och myllrande folkmassor i de illa beryktade hamnkvarteren. Marseille framstod länge både som ett amerikanskt Chicago och ett italienskt Neapel. Under andra världskriget bombades flera delar av staden. De gamla hamnkvarteren, där man ansåg att judar och motståndsmän av olika slag tagit sin tillflykt, förstördes systematiskt av tyskarna med stöd av franska kollaboratörer.

Under århundradenas lopp har Marseille, som grundades cirka 600 f. Kr. av en grupp grekiska kolonisatörer, drabbats av flera katastrofer. Rivaliteten om herraväldet till havet ledde till att staden 1423 besegrades av spanjorerna. En hård prövning av annat slag var den stora pesten som bröt ut 1720. På några månader dog 40 000 Marseillebor. Beträffande Marseilles förhållande till det franska kungadömet har det utmärkts av såväl lojalitet som revolt, och periodvis har staden varit mer eller mindre självstyrande. År 1660 underkuvade dock Ludvig XIV den rebelliska staden som ville försvara sina gamla rättigheter.

I dagens kulturhuvudstad, där utbudet av utställningar och kulturaktiviteter är imponerande rikt, torde det nyöppnade MUCEM (Musée des civilisations de l Europe et de la Méditerranée) vara den institution som tilldrar sig störst uppmärksamhet. Museet har tillkommit som del i ett projekt med syfte att göra de tidigare ökända hamnkvarteren i Marseille till ett sammanhängande kulturområde, där man ska kunna studera den Medelhavskultur vilken under tusentals år utvecklats med Marseille som viktigt centrum. Området omfattar en yta på 15 000 kvadratmeter och breder ut sig omkring det gamla fortet Saint-Jean, ett av stadens militäriska landmärken som nu restaurerats.

Mucem av Ricciotti

Mucem av Ricciotti

MUCEM är en futuristisk byggnad som efter en lång tillkomstperiod tidigare i år kunde öppna sina portar för allmänheten. Museets arkitekt är Rudy Ricciotti, författare och även ansvarig för ett koreografiskt centrum i Aix-en-Provence samt för muslimsk konst (Département des Arts de l’Islam) vid Louvren. Ricciotti, som använt sig av en feminin och orientaliskt präglad arkitektur, har medvetet valt att arkitektoniskt bryta med den omgivande miljön och dess byggnader.

I somras invigdes MUCEMs premiärutställning ”Le Noir et le Bleu. Un rêve méditerranéen”, som pågår fram till den 6 januari 2014. Det är en imponerande utställning, som är både kronologiskt och tematiskt upplagd och visar hur bilden av Marseille oavbrutet förändrats. Men det handlar inte bara om Marseille utan om Medelhavskulturen i vid mening. Med hjälp av målningar, affischer, foton och filmutdrag belyses mångkulturen i Medelhavsländerna utifrån en rad infallsvinklar.

Anspelningen på färgerna svart och blått har till syfte att illustrera hur historien runt Medelhavet haft både mörka och ljusa inslag, vilka på ett komplext vis vävts samman. Besökaren kan gå från den ena stationen efter den andra och få en uppfattning om viktiga epoker och händelser. Konstnärer, författare, politiker och historiker ger genom sina verk och uttalanden prov på den ständigt pågående spänningen mellan det svarta och det blåa. Utställningen inleds med att ställa de båda konstnärerna Fransisco Goya och Joan Miró mot varandra. Goya belyser civilisationens baksida och gör det svarta synligt genom sina målningar ”Los desastres de la guerra” (Krigets fasor) som skildrar de fasansfulla grymheterna under den franska invasionen av Spanien 1808. Det svarta får även symbolisera maffian och de ekonomiskt tvivelaktiga affärer som inte minst politiker i Marseille under åren gett flera exempel på.

Bleu II

Bleu II

Miró representerar det blå med sin målning ”Bleu II” från 1961. ”Mina drömmars färg” har Miró kallat det blå som för honom är en symbol för hoppet och en framtid, trots allt. Det blå står också för den för Medelhavsländerna ekonomiskt så viktiga turismen. På 1800-talet började förmögna européer söka sig till Medelhavets stränder för bad och avkoppling. På utställningen åskådliggörs detta med Gustave Courbets målning ”Le Bord de la mer” från 1854. Där ses en ensam man stå vid stranden och se ut över ett lugnt och blåskimrande hav, ett hav som inte hotar med stormar och förlisning utan i stället blir en sinnebild för drömmar och längtan.

Våra etablerade uppfattningar ifrågasätts genomgående i MUCEMs utställning som gärna dröjer vid det som finns på andra sidan spegeln. Där får vi möjlighet att upptäcka den Andre och dennes drömmar. En huvudlinje i det sammanhanget är att ge svar på frågan vad civilisation egentligen innebär. Gränsen mellan civilisation och barbari kan vara hårfin och beror på vilket perspektiv som anläggs. Hur var det till exempel med Napoleons expedition till Egypten i början av 1800-talet, illustrerad bland annat av Henri-Léopold Lévys praktfulla målning från 1896 av Napoleon vid Kairos moské. Eller med Frankrikes erövring av Algeriet 1830? Låter man den andra sidan komma till tals blir bilden en annan. Att en stor del av 1800-talets vetenskapliga utforskningar som ansågs så välsignelsebringande ofta skedde med geväret i ena handen, ges många exempel på utställningen.

Diskussionen om en gemensam Medelhavskultur har väsentligen varit en europeisk dröm, främst influerad av det hellenistiska arvet. Det exemplifieras i den del av utställningen som kallas ”Antiques”. Där konkretiseras myten om det ”vita” Grekland, framskriven av Winckelmann, med bland annat Bertel Thorvaldsens staty ”Hebe” (1806 – 1807). Det finns en klar obalans i synen på Medelhavskulturerna, och utställningen försöker ge en bättre jämvikt genom att även lyfta fram det arabiskt-judiska arvet. Vad som också lätt förbises är det andalusiska inflytandet som manifesterar sig bland annat poetiskt och musikaliskt genom Garcia Lorcas texter och Manuel de Fallas musik. För den som inte har möjlighet att bese utställningen finns den innehållsrika utställningskatalogen ”Le Noir et le Bleu” (Les éditions textuel, 45 euros) att ta del av.

___________

– Klicka här för att läsa Lars Lindvall om BabelMed, nättidskrift om medelhavskultur

Kommentera: