Om vetandets villkor

Klicka på omslaget för att köpa boken

Av PETER LANDELIUS

Stockholm förekommer märkvärdigt ofta i världslitteraturen, och nobelpristagare är inte heller helt ovanliga i rollbesättningen. I Ian McEwans nya roman ”Solar” ser jag rentav det hyllningstal som vetenskapsakademins preses, professor Nils Palsternacka håller för bokens huvudperson, som har fått nobelpriset i fysik långt innan handlingen börjar.

Solar är både underhållande och tänkvärd. Den moraliska bedömningen av huvudpersonernas agerande är väl inte särskilt krånglig, men förhållandet mellan liv, konst och vetenskap får sig en hel rad intressanta belysningar.

McEwan vet en hel del om naturvetenskap och kan få även en humanistiskt orienterad läsare att känna sig upplyst. Här är äntligen mannen som slår en bro mellan C.P.Snows två världar, vetenskapens och humanismens — dem som samtidens undervisningssystem, kanske särskilt det svenska, har gjort så mycket för att hålla åtskilda.

Han presenterar de båda världarnas invånare med en vänlig ironi. Huvudpersonen är visserligen vetenskapsman, men hans problem är existentiella: han visar sig vara mer vankelmodig än Kierkegaard och mer omdömeslös än Sartre. Humanisterna omkring honom är inte särskilt imponerande de heller.

Ödet ville att jag fick träffa författaren för någon månad sedan. Han deltog i några seminarier i Santiago med anledning av den chilenske matematikern och affärsmannen Alvaro Fischers bok om Darwins tänkande, en sociobiologiskt orienterad text med intressanta referenser till vad som har skrivits i ämnet på senare år. Nu vet vi mycket mer om hur vi fungerar, men de filosofiska implikationerna är fortfarande inte så mycket klarare än de var för Konrad Lorentz på 60-talet.

Fischer fick svar av Pinochets f.d. finansminister Hernan Büchi (sic) och av universitetsrektor Carlos Peña, en begåvad debattör och humanist som anförde samtida anglosaxares “philosophy of the mind” till försvar för vad som kan återstå av viljans frihet och ett autonomt själsliv.

Och Ian McEwan läste ett kapitel ur sin då ännu opublicerade roman. Anekdoten om hur den charmlöse fysikstudenten förför den söta litteraturhistorikern genom att snabbt läsa in sig på Miltons diktning är en pärla.

_________

– Klicka här för att läsa ett avsnitt ur Solar

– Klicka här för att läsa (på engelska) Alvaro Fischer om Darwin och Chile

– Se och hör Ian McEwan om boken Solar (bl.a. om den fiktive professor Palsternacka) här:

2 kommentarer

  1. Mona says:

    Kanske detta är ett bevis för att McEwan både är väl marknadsförd eller engagerar enormt – din blogg är den tredje artikeln inom en vecka jag läst om hans Solar: först en intervju i New Scientist, sedan en lång artikel i Finland i Hufvudstadsbladet (som citerar intervju i Daily Telegraph). (Väntar på TLS). Poängen/frågan i alla artiklar som förs fram, är nog just den som du säjer, McEwans val att hoppa in på olika vetenskaper och göra dem till verkligheter i levande mänskors liv. (Nå, kanske inte i alla böcker). Har f.ö.just börjat läsa C.P.Snows The Sleep of Reason…

Kommentera: