Mario Calabresis första bok, Spingendo la notte più in là, har jag tidigare presenterat här på Dixikon. Den handlade om hans far, poliskommissarien Luigi Calabresi, som deltog i utredningen av attentatet mot Jordbrukarbanken i Milano, som förhörde anarkisten Giuseppe Pinelli som ”föll” ut genom fönstret och dog mot innergårdens stenläggning i Milanos polishus. När detta hände var fem polismän i rummet – dock inte kommissarien Calabresi.
Boken, skriven innan han ännu hade blivit chefredaktör för La Stampa, var en fin uppgörelse med en period som ännu vållar mycken ångest bland de inblandade. Ett förflutet som påverkat familjen Calabresi, framför allt barnen, i decennier.
Hans nya bok som består av elva välskrivna korta berättelser, har undertiteln Storie di uomini e donne che hanno avuto il coraggio di rialzarsi – Historier om män och kvinnor som haft mod att resa sig. Den handlar till största delen om människoöden i ett USA mitt uppe i finanskrisen och den nya massarbetslösheten.
Men där finns också en berättelse om vad ett Nobelpris kan betyda. Calabresi har sökt upp John Nash som berättar hur beskedet om priset i matematik blev en vändning för honom i hans sjukdom. Ett exempel som något på hur det går att resa på sig även sedan man fallit.
Många skulle säkert betrakta boken som oförsvarligt proamerikansk och naiv. Men de berättelserna är ett fint exempel på en medkännande humanism i en barkad journalist och korrespondent.
- Läs hela Åke Malms blogginlägg om boken här
- Sök fler böcker på italienska här