Vad skulle hända om Gud en dag dök upp på jorden? Den amerikanske sing & songwritern Eric Bazilian ställde sig frågan 1995 och under ett halvår kunde vi dagligen höra Joan Osbornes enträgna röst strömma ut ur våra radioapparater: What if God was one of us? Frågan är en guldgruva för kreativt lagda själar, kanske för att den, som hos Bazilian, tenderar att snarare generera nya frågor än ge oss svar.
I Marc-Antoine Mathieus prisbelönta seriealbum Dieu en personne dyker Gud upp som en anspråkslös gestalt som saknar både adress och identitetspapper.
När det snart står klart att den modesta gestalten besitter en närmast övermänsklig intelligens blir uppståndelsen total. Astrofysiker, hjärnforskare och molekylärbiologer står på rad för att avkräva det anonyma geniet svaret på tillvarons olösta gåtor. Och geniet levererar.
När polletten till sist trillar ner och människorna förstår att det är Gud själv de har att göra med tar historien en abrupt vändning. Om Gud otvivelaktigt existerar måste Gud rimligen kunna ställas till svars för universums alla fel och brister. En gigantisk rättegång iscensätts där allt från filosofer och psykoanalytiker till mannen på gatan lägger fram sina anklagelseakter.
Den ”praktiserande agnostikern” Mathieu har sagt sig vilja skildra det absurda mötet mellan en Gud som förlorat tron på mänskligheten och en mänsklighet som sedan länge slutat tro på en högre makt i tillvaron.
Det mästerligt tecknade albumet är följaktligen i lika hög grad en vidräkning med triviala teologier och bigotta religionsmäklare som med den samtida människans självbespeglande besatthet av medieikoner och managementpsykologi.
Ett måste för den som tröttnat på senare års banala religionskritik och som törstar efter något mer nietzscheansk, kafkaeskt, Terry Gilliamskt…
– Klicka här för att läsa en intervju med Mathieu
– Klicka här för att bläddra i albumet