”Mit Navn er Johannes Vig. Sig ikke det Navn for hurtigt…”
Så skriver huvudpersonen i Martin A. Hansens Løgneren, ett par sidor in i denna dagboksroman som börjar en disig marsdag och som slutar knappt tvåhundra sidor senare, ”hen i April”.
Kommen så långt har läsaren följt denne skollärares tvivel och tvekan, tövan och vacklan i hans relation till olika kvinnor på Sandø, ön vars karta återfinns på baksidan av originalupplagan. Framför allt är det den vackra Annemarie som hans tankar kretsar kring och som han möter allt som oftast under sina ensliga vandringar på ön samman med den trogna hunden Pigro. På slutsidan är Pigro död: ”Nu har man kun Gud at stole paa.” Och känslorna för Annemarie går upp i rök.
Om man uttalar hans namn för snabbt går s-et över till efternamnet – så är karakteristiken klar: Svig som i svek. Och den danske skolläraren på sin ö är medveten om att hans tvehågsenhet och beslutsångest sårar både honom själv och andra. Denna märkliga roman – en existentiell kärlekshistoria med många förhinder – slutar som den börjar, i dimma dold.
Martin A. Hansen, som skulle fyllt hundra år den 20 augusti 2009 skrev den som radioföljetong och gator och torg låg öde medan den lästes upp i etern 1950. Sedan dess har den ständigt tryckts på nytt, och den återfinns förstås, med all rätt, i den danska Kulturkanon.
- Det här är ett utdrag ur Ivo Holmqvists blogginlägg om boken – läs hela inlägget här
DIXIKON – mer att läsa
Här kan du söka på hundratals utvalda svenska och utländska kultursidor efter ännu mer att läsa. Skriv in sökordet i fältet nedan och klicka på Sök