Robert Green står alldeles still. Han har ännu inte fattat vad som hände. Kanske var det Gud, ödet, han själv, knäet som låste rörelsen, händerna, gräset, bollen
Repris efter repris och inte en enda gång får han grepp om den.
Han bara står där. Allt är på väg bort från honom. Tio vita ryggtavlor.
Ingen vänder sig om. Bilden går ut över hela världen.
Vi ser honom bakifrån fångad i målburens gradnät och dess exakta positionsangivelser för ensamheten.
Jan Norming