Litterär och kulturell resa i sydvästra Frankrike (II)
Chateau Cayla

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Av LENA KÅRELAND
Vägen slingar sig fram mellan vin- och solrosfälten och smalnar av allt mer. Man befinner sig i sydvästra Frankrike, någon mil norr om staden Albi med sin mäktiga katedral, byggd under albigenserkrigen på 1200-talet. Till sist får man syn på slottet Cayla beläget på en höjd, en grå relativt anspråkslös byggnad. Här är det tyst och stilla med undantag av ett intensivt fågelkvitter. Man är långt bortom allfarvägarna, och det är inte många bilar som står på parkeringsplatsen.

Cayla var ursprungligen ett jaktslott som tillkom under 1400-talet. Det byggdes sedan till under 1600- och 1700-talen och blev bostad för familjen de Guérin, som brukade jorden runt slottet och levde ett flärdfritt och enkelt högreståndsliv på det ägorna inbringade. Att slottet i dag är museum och öppet för besökare beror på det syskonpar som föddes och dog här under förra delen av 1800-talet. De växte upp i en strängt katolsk och konservativ landsortsmiljö och gick helt olika öden till mötes.

Maurice de Guérin, född 1810, är en dag ganska okänd poet och prosaist. Han dog 1839, endast tjugonio år gammal. En tid vistades han i Paris dit familjen skickat honom för att han skulle studera till präst. Men till familjens sorg avbröt han sina studier i ett försök att frigöra sig, framförallt från systern Eugénies inflytande. I Paris lärde han känna författaren Barbey d’Aurévilly och drogs in i ett modernt och intensivt uteliv, med besök på teatrar och på Operan, på kaféer och restauranger, där alkoholkonsumtionen var betydande. Han levde som en dandy och det är troligt att de utsvävningar som dandyrollen medförde förkortade hans liv. Guérin som led av tuberkulos hade länge haft en vacklande hälsa. Ett år före sin död 1839 gifte han sig i Paris, men hans alltmer försämrade hälsa gjorde att han tillsammans med sin unga fru återvände till barndomshemmet i Cayla, en månad innan han dog.

Maurice de Guérins liv illustrerar den komplicerade relationen mellan litteraturen och den katolska kyrkan i Frankrike. Han hör hemma främst i den tidiga franska romantiken, präglad av Chateaubriands förhoppning om att litteraturen skulle kunna fungera som stöd för kyrkan och Gud. Den senare romantiken med namn som Victor Hugo och Lamartine hade istället ambitionen att ersätta kyrkan och Gud med litteraturen.

Barbey d’Aurévilly hade ett stort inflytande på Guérin och fungerade som ett slags mentor för honom. Uppenbarligen var han mycket fascinerad av den unge Guérin, som han beskrev som en ”intellektuell hermafrodit”. Det vilade något sublimt över den unge skalden. Än tycktes han som en katolicismens ängel, än som en Platons androgyn. Barbey d’Aurévilly försökte publicera en del av Guérins poesi och prosa efter skaldens död, men hamnade då i konflikt med hans syster, Eugénie de Guérin, själv författarinna till en uppmärksammad dagbok, Journal, utgiven postumt 1855. Eugénie ville på alla sätt förhindra att en del i hennes ögon alltför världsliga alster av brodern skulle nå allmänheten. Hon var en djupt religiös kvinna.

Maurice de Guérin

Maurice de Guérin

Numera kan man läsa både Maurice och Eugénie de Guérins verk, som under årens lopp getts ut i flera olika utgåvor. En behändig liten volym med titeln Oeuvres innehåller brev, dikter och prosapoem av Maurice de Guérin. Den är utgiven av Marie-Catherine Huet-Brichard och ingår i förlaget Garniers serie Classiques Poche. Guérin skriver en romantisk lyrik som till viss del förebådar symbolismen. I sina brev uttrycker den unge Maurice sin melankoli, sina tvivel och sin kamp med ouppnåeliga ideal.

Eugénie de Guérin var den typiska hemmadottern. När modern dog var hon endast 14 år gammal men fick ändå rollen som ställföreträdande mor för sina yngre syskon. Särskilt fäst var hon vid brodern Maurice. Eugénie gick bort 1848 vid 43 års ålder. Hennes dagbok Journal fick liksom skrifter av brodern att köpa i slottsmuseets lilla butik. Journal har getts ut av föreningen Les Amis des Guérin. Där får man inblick i Eugénies stillsamma tillvaro, hennes tankar om religionen och hennes känsla för naturen.

Varje sommar har man en specialutställning på Cayla. Fram till september kan man i år med anledning av att det är hundra år sedan Jean Jaurès avled se en utställning om Jaurès och litteraturen. Socialistledaren Jaurès var en bildad och beläst man. Han läste mycket, följde med den litterära debatten och skrev många artiklar om litteratur och kultur i tidningen La Dépêche. På Cayla kan man se en del av de böcker som fanns i Jaurès bibliotek som han byggde upp med stor omsorg. Här finns mycket av Victor Hugo och man lägger också märke till ett exemplar av George Sands självbiografi Histoire de ma vie. Men Jaurès var öppen också för den moderna litteraturen och han uppskattade mycket bland andra Rimbaud.

___________

Klicka här för se en videoreklam för slottet

Kommentera: