Lena Gorelik flyttade från Sankt Peterburg när hon var elva år och fick först i samband med emigrationen till Tyskland reda på att hon var jude. Sin judiska identitet har hon skrivit om i tre romaner ”Meine weißen Nächte“ (2004) ”Hochzeit in Jerusalem” (2007) och i ”Verliebt in St. Petersburg” (2008). Sedan skulle det räcka med ”identitetssökeri” sa hon.
Men som för de flesta ställdes livet på sin spets när Lena Gorelik fick sitt första barn. Hon bestämde sig för att skriva till honom om att vara jude i Tyskland.
Det blev ett slag självhjälpsbok, ingen roman, utan en väldigt lång krönika, full av anekdoter – och ett stort läsnöje. I marginalen kommenterar hon sin egen text, ironiserar och ställer till rätta. Hon skriver om klichéer som stora näsor och öron, judisk humor, den typiskt judiska mamman, vilka namn som lämpar sig för hennes son och om den ”äckliga” judiska maten.
Allt är lika allvarligt menat som elakt, komiskt och ironiskt. Boken är både en familjehistoria och en introduktion till judendomen för den oinvigde, som i listorna ”De tio coolaste judarna” eller ”Tio antisemitiska fördomar”. Gorelik förklarar sådant som många inte vågar fråga om.
Det är modigt att skriva om att vara jude i Tyskland på ett så öppet sätt än idag, att trampa i ett politiskt korrekt glashus och behålla respekten för de historiska katastroferna. Gorelik klarar det och bidrar också med sin bok till bearbetningen av ett nationellt trauma.
Gorelik är ett exempel på den unga generationen judar i Tyskland som inte enbart vill definiera sig genom sin historia, utan också genom sig själv och sin framtid.