Bidrar de olika religionerna till en ökad identitetspolitisk splittring eller kan de istället göra samhället bättre? Att de verkligen kan det, menar i alla fall de två tyska teologerna Mouhanad Khorchide och Walter Homolka – den ene från islam och den andre från judendomen – i den gemensamma boken Umdenken!
Pluralitet är ett ofrånkomligt europeiskt faktum. I en modern, demokratisk stat finns inget alternativ. De som drömmer om en heltäckande nationell gemenskap där alla är lika varandra är därför dömda att bli besvikna. Europa har också alltid varit ett lapptäcke av stater, folk, språk, religioner, traditioner och in- och utflyttare, där identiteter och maktsfärer växlat och överlappat varandra. De som tror att samtidens identitetspolitiska problem kan lösas genom återupprättandet av enhetsstater och exklusiva samhällstillhörigheter måste av nödvändighet ompröva sina ståndpunkter.
Umdenken!
Så kan man kanske sammanfatta utgångspunkten för boken Umdenken! (Ompröva!) av de båda teologiprofessorerna Mouhanad Khorchide (islam) och Walter Homolka (judendom), där de tillsammans argumenterar för att deras respektive religioner gör det tyska samhället bättre. Så lyder i alla fall bokens undertitel (Wie Islam und Judentum unsere Gesellschaft besser machen).
Boken består av sex fristående kapitel, där författarna skrivit vartannat. Khorchides bidrag är genomgående längre. Det är inte alldeles tydligt hur kapitlen relaterar till varandra, och tidvis är det också svårt att se kopplingen till undertitelns argument.
Islamisk och judisk teologi på tyska universitet
Umdenken! kan ses som ett resultat av det tyska vetenskapsrådets beslut att 2010 förorda inrättandet av judiska och muslimska teologiska institutioner på tyska universitet. Därigenom kunde sådana som Homolka och Khorchide för första gången få professurer i sina respektive trostraditioners teologi. Detta har enligt dem inte bara stärkt de judiska och muslimska traditionernas bidrag till det pluralistiska Tyskland.
Genom att den kristna teologin inte längre kan behandlas som outtalad norm har också universitetens sekularitet förstärkts av att man släppt in fler religioner. Syftet med rådets beslut var att inte längre hänvisa teologin till privata institut och initiativ utanför statens kontroll och påverkan. Samtidigt har beslutet också uppfattats som ett statligt erkännande av religionernas positiva roll i samhället.
Umdenken! är både ett argument och ett exempel på hur den breddade universitetsteologin bidrar till den tyska samhällsdebatten. Det är ett intressant inlägg från ett europeiskt samhälle som hanterat frågorna om mångreligiositet och sekularitet på ett delvis annat sätt än Sverige. Författarnas respektive bidrag väcker många tankar om skillnader och likheter mellan våra två länder och kan därmed erbjuda uppslag till en mer konstruktiv diskussion om våra oundvikligen pluralistiska samhällen.
En mångreligiös historia
Homolka tecknar hur islam och judendom genom historien alltid haft bättre relationer med varandra än med sitt kristna syskon. Många kristna har, enligt Homolka, glömt bort antisemitismens historia, och tror att kristenheten har starkare och mer positiva band till judendomen än vad islam har. Europeiska judar minns däremot de traditionellt goda muslimska relationerna mycket väl, hävdar Homolka.
Trots ständiga angrepp har den tyska judendomen genom att under hundratals år ha utvecklats i dialog med omkringliggande idéströmningar som kristendom, upplysning och socialism konkret visat på styrkan i att leva i relation till andra traditioner och levnadssätt. Däri har man också något att lära tysk nutida islam. De judiska tyskarnas långa och ofta svåra minoritetserfarenheter som just tyskar och judar kan visa på vägar för de muslimska tyskarna att finna en plats i ett pluralistiskt och därmed bättre Tyskland, menar författarna.
Homolka visar hur tyska judiskt intellektuella såväl som rabbiner bejakade Upplysningens rationalism och såg den som en möjlighet att bli erkända som likvärdiga och förnuftiga medborgare. Minoriteter är i störst behov av frihet, sekularitet och demokrati. Judarnas historia i Tyskland visar hur idéer om nationell enhetlighet alltid leder till exkluderingar och förtryck, samt att det är fullt möjligt att vara fullvärdig del av mer än ett kollektiv.
Mouhanad Khorchide å sin sida utgår från hur islam uppstod och formades i en pluralistisk miljö. Koranen kallar alla till Guds väg. Judar och kristna erkändes och manades att vara trogna sin egen väg, och att ge muslimernas rätt att följa Muhammads uppenbarelse. Khorchide påpekar också hur Koranens budskap inkorporerar och bygger vidare inte bara på den kristna läran – även om Jesus och Maria också är viktiga i islam – utan än mer på judisk tradition. Snarare än som judeokristen bör alltså teologihistorien enligt Umdenken! beskrivas som judeoislamisk.
”Mångkulturalismen är död”
Angela Merkels proklamation om mångkulturalismens död vilar som en outtalad fond och förutsättning för Umdenken!. Den betyder däremot inte att vi måste vika oss för dem som menar att alla måste anpassa sig till en tysk Leitkultur.
Utan frihet, demokrati och självbestämmande kan samhället aldrig vara gott. Ett pluralistiskt samhälle kräver alltså delade värden snarare än en gemensam identitet. Men värdena tillhör varken Tyskland eller någon annan specifik tradition eller religion. Inte heller religiösa företrädare kan alltså göra anspråk på att besitta Sanningen. Såväl Homolkas som Korchides teologier utgår också från att Guds vägar är outgrundliga och att ingen religion därmed kan göra anspråk på politisk auktoritet.
Istället för mångkulturalismens idé om separata kulturer som lever sida vid sida utgår pluralismen ifrån att alla medborgare måste vara delaktiga i det gemensamma samhället. Inte genom att företräda eller försvara en gruppidentitet, utan genom att tillsammans och demokratiskt formulera de värden som ska prägla samhället. Även om ingen har rätt att pådyvla andra sina egna värden, ska man heller inte av missriktad respekt vara förhindrad att kritisera de praktiker och traditioner som bryter mot dessa grundläggande samhällsvärden. Dessa värden är ”tyska” i så måtto att de är inskrivna i den tyska grundlagen.
Homolkas och Khorchides bok kan därmed ses som ett argument för den författningspatriotism som samhällsfilosofen Jürgen Habermas lanserat som ett alternativ till en tysk ledkultur. En pluralistisk stat behöver enligt författarna inte någon sådan, den ska istället försvara vars och ens rätt att inom grundlagens ramar utforma sin egen kultur.
Att gömma sig bakom en identitetspolitisk offerroll och därifrån underkänna majoritetssamhällets rätt att kritisera den egna kulturen tjänar bara islamisters och högerpopulisters intresse, hävdar Khorchide med hetta. Man är inte antingen tysk eller muslim eller jude – man är antingen en invånare som respekterar författningens värden, eller inte. Debatten bör därför handla om vilka konkreta värden vi vill att samhället ska vila på, inte om huruvida värderingarna är tyska eller inte.
Umdenken! argumenterar därmed för att ett konstruktivt bejakande av andras frihet inte handlar om att i välvillig tolerans leva sida vid sida, utan om att möta varandra i ögonhöjd och i öppen diskussion om det delade samhällets gemensamma värden.
Författarna menar båda, att islam och judendom inom dessa ramar kan vara drivande krafter i formandet av ett pluralistiskt tyskt samhälle som stärker alla invånares frihet. Bara så kan vi enligt dem komma ifrån den nuvarande situationen där ungdomar känner sig tvingade att välja mellan att vara antingen tyskar eller muslimer.
Kanske kan den tyska debatten också belysa situationen i Sverige?
- Klicka här för att läsa om hur den dubbla kulturella tillhörigheten i Marocko och Spanien är utgångspunkten för hela hennes författarskap
- Klicka här för att läsa Jayne Svenungssons ännu aktuella text från 2010 om universalism och partikularism hos Paulus, Badiou och Žižek
- Klicka här för att läsa första delen i Klas Grinells längre essä ”Hör islam hemma i Tyskland och Europa?”