När skrivmaterialet en gång var dyrbart sökte man gnugga bort tidigare texter och använda materialet på nytt. Det har sedan gått att se, men inte att läsa, det som stått under den synliga texten. Men med ny multispektralanalys går det att avlocka skrifterna deras hemligheter. Om en sådan tidigare oläslig, men nu på detta sätt ”framgnuggad” översikt över Platons verk, skriver här Jan Stolpe.
Den antika litteraturen växer och växer. Inte i första hand därför att nya texter dyker upp ur bibliotekens gömmor eller vid arkeologiska utgrävningar, utan därför att redan känt och tillgängligt material kan behandlas med nya metoder och avvinnas nya texter. Illa skadade papyrusrullar eller -buntar som inte kan vecklas ut utan att allt blir förstört kan numera studeras med ny raffinerad teknik. Och palimpsester kan analyseras med hjälp av den modernaste spektralanalys på ett sätt som tidigare varit omöjligt.
Vad är en palimpsest? Själva ordet är förstås grekiska: av palin, ’återigen, på nytt’, och psaō, ’jag gnuggar’: något som åter är skrapat. En skriven text suddas ut och en ny skrivs i dess ställe. Skrivmaterialet var dyrbart under senantiken och medeltiden, därför återanvände man ofta dokument på det sättet, och i de västerländska biblioteken finns det rader av handskrifter där man kan se att det har stått någonting under den klart synliga texten.
En berömd sådan palimpsest finns i Biblioteca Capitolare i Verona. Det är en pergamenthandskrift från 700-talet i två delar som innehåller delar av Gregorius den stores (540–604) moraliska kommentarer till Job. För att få material att skriva ner sin kopia av detta omfattande verk samlade kopisterna på sig handskrifter från inte mindre än fyra olika håll och gjorde sitt bästa för att utplåna de texter som redan stod på dem: brottstycken ur Vergilius olika verk med värdefulla kommentarer, partier av Livius historia, en anonym latinsk översättning av Euklides Elementa (enbart bevarad på detta sätt) och slutligen en likaledes anonym filosofisk text på latin.
Palimpesten i Verona har varit känd sedan länge. Redan vid 1800-talets början ägnade filologer stor möda åt att få fram de underliggande texterna: kommentarerna till Vergilius, de så kallade Scholia Veronensia, publicerades 1818 av kardinalen och bibliotekarien Angelo Mai, och den berömde antikhistorikern och Nobelpristagaren Theodor Mommsen tryckte Liviusmaterialet 1868; Euklidesöversättningen finns också utgiven. Men den filosofiska fjärde texten har hamnat i skugga.
Inte för att man inte försökte. En tysk forskare i romersk rätt, Friedrich Blume, gav sig på denna del av handskriften i början av 1820-talet men publicerade aldrig något, och 1867 var en kollega till honom, den berömde paleografen Wilhelm Studemund, i Verona och försökte tyda samma sidor vilket inte heller ledde till något; hans efterlämnade anteckningar tycks ha förstörts i bombningarna av dåvarande Breslau 1945.
Alla dessa herrar använde sina egna metoder för att få palimpsestens underliggande text att träda fram. De använde olika kemikalier som alla hade det gemensamt att de gjorde underlaget bräckligare och fick textytan att efteråt blåna eller mörkna för att inte säga svartna. Dokumenten har delvis förstörs av denna behandling och texterna blir nu allt svårare att få fram. För att skydda de ömtåliga sidorna har man i senare tid också täckt dem med gelatin vilket ytterligare försämrar läsligheten. Det brådskar alltså om man vill plocka fram något som inte redan är känt.
Nyligen samlades en topprustad internationell sammanslutning av specialister – latinister, spektralanalytiker, optiker, ingenjörer, fotografer och dataexperter – och gav sig på den hittills okända filosofiska texten med de modernaste tekniker, och i somras publicerades en första rapport på drygt trettio sidor: Les fragments inédits du palimpseste Veronensis XV (38) av Victor Gysembergh och Emanuel Zingg (förlag Les Belles Lettres). Äntligen ska vi få veta vad det är som göms under den sista delen av Gregorius text.
Forskarlaget har lagt ner oändliga mödor och tvingats särbehandla varje enskild sida eftersom de olika forskarna på 1800-talet alla använde sinsemellan olika kemiska ämnen och applicerade dem på olika sidor på olika sätt: varje sida reagerade därför på sitt säregna sätt på de undersökningar som nu gjordes. Men nu vet vi vad det hela handlar om: fram träder en än så länge författarlös översikt på latin över Platons filosofi, med sammanfattningar av dialog efter dialog: på de första sidorna sammanfattningar av Charmides, Theages, Ion, Om det rätta, Minos och Rivalerna, andra sidor behandlar Kratylos, Filebos och Staten.
Några av de första ord som framträdde under multispektralanalysen av de svartnade sidorna var quoque mediocres census, ”även måttliga tillgångar”. Genom slagning på nätet i samlingar av latinska texter fann man att just dessa ord förekom i en text som hade publicerats så sent som 2016: en anonym sammanfattning av Platons filosofi som dess utgivare Jeremy Stover har identifierat som en tidigare okänd tredje del av Apuleius skrift Om Platon och hans lära.
Apuleius från Madauros i nuvarande Algeriet levde på 100-talet efter Kristus och är mest känd för sin skrift Den gyllene åsnan men han var också platonsk filosof, och förutom det nämnda verket om den platonska läran skrev han också en bok Om Platons gud. Stover bygger sin utgåva av den nya tredje boken på en handskrift från 1200-talet i Vatikanbiblioteket (som för övrigt har tillhört drottning Kristina tidigare); den handskriften är alltså betydligt yngre än den i Verona, som är från 700-talet.
Men texterna i dessa båda dokument sammanfaller bara till en del. Palimpsesten i Verona som en hel forskargrupp nu med oändliga mödor försöker plocka fram, praktiskt taget bokstav för bokstav, rymmer ny text, tidigare aldrig läst, och om författarbestämningen stämmer är den alltså från 100-talet e.Kr. och bidrar med ny kunskap om receptionen av den platonska filosofin under senantiken. Den antika litteraturen fortsätter alltså att växa, tack vare intensiva forskningsinsatser. Det kräver goda resurser, och i vissa fall är det fara i dröjsmål.
- Klicka här för att se fler bilder från RB Toth Associates och analyserna av den sk Archimedes palimpsest
- Klicka här för att läsa om arbetet med den sk Archimedes palimpsest
- Klicka här för att läsa Jan Stolpe om Platons Atlantis
- Palimpsest med Ciceros De re publica (Wikipedia)
