Om den turkiska författaren Perihan Mağden

Orhan Pamuk har om Perihan Mağden sagt, att hon är ”en av vår tids mest underfundiga och frispråkiga författare”. Jan Henrik Swahn har läst en av hennes böcker, om en kedjerökande mor och hennes dotter som lever i ett tillstånd av ständig flykt, från hotellrum till hotellrum. Men vem de flyr ifrån och varför får dottern Anne inte veta.

 

Läsare av deckare säger rätt ofta att de läser dem för att de kommer verkligheten så nära, man känner att det är på riktigt. Som om världen var som mest verklig när någon kvävdes i elljusspåret, dödades i vedskjulet eller hittades skjuten på öppen gata.

Samtidigt lär gamla och nya medier oss att polisen bara löser ett fåtal brott och att de flesta mördare, våldtäktsmän och rånare går fria. Hur många har läst en deckare om en poliskommissarie som inte lyckas lösa ett enda mord? Hur många har läst en deckare där man efter att ha slagit igen boken inte ens är säker på om ett mord har begåtts och om så vore, varför mördaren i så fall begått det?

Detta är tankar i marginalen under läsningen av den turkiska författaren Perihan Mağdens roman om en kedjerökande mor och hennes undersköna dotter som växer upp utan att ha en aning om villkoren för sin existens. Att de lever i ett tillstånd av ständig flykt är uppenbart och förnekas inte heller av modern. Men vem de flyr från och varför får dottern Anne inte veta.

Precis som läsaren kan hon därför inte annat än acceptera livet som modern erbjuder henne, ett liv utan vänner, utan skola, utan förklaringar. De flyr från land till land, från hotell till hotell. Perspektivet är flickans, aldrig moderns, ibland får någon ur hotellpersonalen komma med synpunkter. Gemensamt för dessa är att Anne bedårar alla med sin skönhet, men förvånar med sin barnsliga klädsel. Hon är oerhört duktig på att simma och man får känslan av att hon skulle kunna vinna medaljer i nationella mästerskap i frisim, men själv verkar Anne inte fundera på varför hon simmar.

En annan rutin de har är att gå i timmar längs stranden och plocka stenar och snäckor som de fyller hotellrummen med. När de sedan flyr lämnar de efter sig rum förvandlade till oigenkännlighet, fyllda med spel och kläder, men inte minst stenar och snäckor.

Modern försöker på alla vis förhindra sin dotter från att bli vuxen. De läser samma saga om och om igen, dottern kan den utantill. De spelar samma fåniga spel som de sedan alltid lämnar kvar på rummet och köper på nytt, för någon packning kan de ju inte ha eftersom de är på flykt. Men dottern blir trots det allt vuxnare, förstår alltmer, tänker alltfler tankar. Relationen med modern blir till slut även den ett spel. Men berättar Anne allt sanningsenligt? Är hon verkligen ett vittne till moderns alltmer psykotiska handlingar?

Det händer alltmer sällan att jag läser romaner som gestaltar i stället för att förklara, som litar på läsaren, tar fasta på att det är så här livet ser ut; vi går i osynliga ledband och vi vet det inte. Vi handlar och kan förklara för alla intresserade varför vi gör som vi gör men förklaringen vi ger dem håller inte tätt. En favoritroman är The third wedding av Kostas Tachtsís. En dotter utslungar ursinniga anklagelser utan sammanhang mot sin mor men varför hon gör det får vi inte veta. Ändå går det inte att sluta läsa. Perihan Mağdens roman når kanske inte riktigt upp till samma nivå men räcker ändå mycket långt.

En annan källa till glädje är att jag nu äntligen börjat läsa de böcker jag köpt på mina resor. Den glädjen dubblas om de är oavbrutet fascinerande, som Mağdens roman ovan, inköpt i en bokhandel i Thessaloniki för kanske fem år sedan. En roman skriven av en kvinnlig turkisk författare som översatts till tjugo språk, även till grekiska, men inte till svenska, danska, finska, isländska eller norska. En författare som Orhan Pamuk skrivit så här om:

”Perihan Mağden är en av vår tids mest underfundiga och frispråkiga författare. Genom sitt sätt att hantera det turkiska språket och sin klokhet vad gäller att inte väja för frågor som alla har men ingen vågar klä i ord, har hon vunnit läsarnas kärlek och sina kollegers respekt.”

 

  • Mağdens roman finns utgiven på engelska med titeln Escape och hennes övriga böcker finns i ett ganska stort urval på både franska, tyska, engelska och spanska. Klicka här för ett urval (på Amazon.com)

 

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon. Prenumerera på vårt nyhetsbrev!