Av JACOB CARLSSON
När Jacques Bouveresse, professor i språkfilosofi och epistemologi vid Collège de France, tar sig an frågan om litteraturens nytta och sanningsvärde, sker det i viss polemik med den postmodernism som ofta tenderar att betrakta även filosofi och vetenskap som en sorts litteratur.
Bouveresse, vars stil och metod snarast för tankarna till analytisk filosofi, menar att man med detta synsätt bland annat får svårare att förklara vad som är poängen med det vi vanligen avser med litteratur. Med utgångspunkt hos såväl filosofer (särskilt Ludwig Wittgenstein, Martha Nussbaum och Hilary Putnam) som författare (särskilt de stora 1800-talsrealisterna, samt Henry James, Robert Musil och Marcel Proust) slår en generöst citerande och oupphörligen nyanserande Jacques Bouveresse ett slag för litteraturen, och då i synnerhet romanen, som källa till kunskap.
En kunskap vars giltighet i slutändan avgörs av den konstnärliga formens förmåga att öppna läsarens ögon för livets dolda sidor och moraliska komplexitet.
© Jacob Carlson
