Av ÅKE MALM
Trettio timmar kvar innan det italienska ”psykodramat” avgörs för den här gången. Beteckningen är inte min egen – den verkar nu vara gängse på alla tidningars ledarspalter.
Vinner Silvio Berlusconi förtroendeomröstningen på tisdag morgon är det svårt att inte erkänna att detta är en otvivelaktig succé för Berlusconi: en succé för hans leadership, hans beslutsamhet och envisheten i hans personlighet, skriver Ernesto Galli Della Loggia i Corriere della Sera. Som dock skyndar sig att lägga till:
Men även en sådan succé kan inte gömma ett faktum som vid det här laget är oomtvistligt: den stora utmaningen, det stora löftet som låg bakom berlusconi-eran, har fullständigt misslyckats. Berlusconis regerande kan pågå hur länge som helst, även till slutet av denna valperiod. Men man kan bara konstatera att av alla de reformer som hans inträde på den politiska arenan för 15 år sedan, tycktes förebåda, återstår ingenting.
Galli Della Loggia konstaterar vidare att det fanns en idé att Italien äntligen fått en ny liberal och europeisk höger. En höger med element av solidaritet, men absolut antikorporativ. En konservatism med respekt för institutionerna och tillräcklig kultur för att kunna regera och administrera.
Men av allt detta har Berlusconi inte lyckats realisera någonting. Lika litet som traditionerna från MSI först och sedan AN. Så det enda Berlusconi realiserat är att vinna val efter val – men utan att tillåta en stabil struktur av samhällsintressen rota sig i landet. Risken är att den dag Berlusconi definitivt lämnar politiken faller också hans struktur samman. Då hotar åter den gamla labila situationen från 80-talet att återvända.
Men, skriver Galli Della Loggia, tänker man efter en smula, är det egentligen ända sedan slutet av Första världskriget som Italien lever i den här situationen. Därför blir det så klart varför det nu plötsligt öppnats ett spelfält åt en ny mittenkonstellation. De tre partierna gör ju ingenting annat än att återta den roll kristdemokraterna spelade före Berlusconi och före Tangentopoli – Rena händer-skandalen.
Det här är hypoteser och spekulationer. Men medan timmarna går blir ovissheten om slutresultatet bara allt större. Nu diskuteras hur mycket politik det ryms i om tre barnaföderskor plötsligt uteblir på tisdag morgon. Bland dessa märks ordföranden i justitieutskottet, Giulia Bongiorno, briljant försvarsadvokat som räddade Giulio Andreotti i Palermo, och som varit Gianfranco Finis närmaste rådgivare i juridiska spörsmål. Hennes graviditet sägs vara tämligen komplicerad.
Så finns det tre möjliga avfällingar från Idv som gör situationen minst sagt osäker. Om alla ställer upp, alla röstar enligt partilinjerna, borde oppositionen vinna med en röst.
Men alla vet att så blir det inte. Köpslagan pågår och anklagelserna om röstköp blir bara fler. Någon säger sig ha hört att en röst kan vara värd en husskuld. En annan att det kan bli ett konsultuppdrag för någon miljon kr. Nu utreder Roms åklagare två sådana här anklagelser – ingen räknar dock med att de når något resultat.
Att köpa sig till en seger i en omröstning är lika gammalt som politiken själv.