Är det möjligt att leva med skammen att ha deltagit i 30- och 40-talens folkmord? Inte för Anna Alrutz, som själv, sjuttio år efter sin död, berättar sin historia i Ilva Fabianis kritikerrosade debutroman. Författaren är född i Ascoli Piceno på Italiens adriatkust 1971. Efter en avhandling i filosofi om några aspekter på Hegels tankegångar, flyttade hon till Tyskland. Där har hon forskat om italienska författare som Beppe Fenoglio och Giorgio Bassano. Och, inte minst, om Giordano Bruno. Hon är nu docent i italienska vid universitetet i Göttingen. Och där, i olika arkiv och bibliotek, arbetade hon i tre år med efterforskningar för sin roman.
Just i Göttingen arbetar också romanens Anna Alrutz, dotter till en känd läkare i Braunschweig, och medlem i en förmögen familj vars stora nöje var att varje sommar flytta till Bad Salzgitter. Där kunde pappa Alrutz tillsammans med sin vän, pastor Rudinsky, göra långa promenader med diskussioner om både de eviga och de aktuella politiska frågorna. De tre barnen kan växa upp och göra sina första erfarenheter i en miljö som måste betecknas som liberal och demokratiskt vidsynt.
Ilva Fabiani låter läsaren följa dem från första världskriget och beskriver splittringen i familjen inför den framväxande nazismen. Hennes bok blir en berättelse om det liberala Tyskland som paradoxalt nog trodde att lösningen på landets problem var att hängivet följa tankarna i Hitlers Mein Kampf eller bara undvek att ta klar ställning mot nazismen.
Den döda Anna Alrutz berättar om den levandes omöjliga förälskelse i pastor Rudinsky. Hon är en intelligent ung kvinna som med briljans blir antagen som medicinstudent i Göttingen. Hon bryter med pappan och en älskad bror efter att hon deltagit i nazistparaderna. Hon bryter också medicinstudierna bara månader före sista tentamen för att istället bli eine braune Schwester i Hitlers nya sjuksköterskekår som i sin tur bryter med det gamla, hängivet troende och ofta katolskt präglade kvinno- och sjuksköterskeidealet. Långsamt dras hon in i nazismens rasideologiska tankevärld. Istället för att som barnmorska ge liv, låter hon sig infogas som en viktig kugge i det maskineri som steriliserade tusentals män och kvinnor för att uppfylla regimens krav på rasrena och perfekta arier. Tankegångar vi känner igen väl från en tidigare period också i Sverige.
Småningom, då hon inser vilken roll hon spelar och vilket ansvar hon tagit på sig, förvandlas hon och blir, tänker hon, till grus i maskineriet och kan rädda något tiotal kvinnor med oönskade kroppsliga skavanker. Hennes situation blir akut när hon förälskat sig i en medicinstudent som är både jude och fransman. Och när hon tvingar sig att förstöra sin bästa väns äggstockar.
Så blir Ilva Alvanis roman en beskrivning av det välartade tyska borgerskapets väg mot nazismens helvete. En berättelse man ogärna lägger ifrån sig innan man nått det katastrofala slutet. Hon skriver ett utsökt poetiskt språk, lättläst och fascinerande. En och annan skönhetsfläck – främst några väl banala situationer hon försätter sina gestalter i – förtar inte intrycket av en mogen debut.
- Klicka här för att läsa ett utdrag ur boken
- Lyssna här på en radiointervju med Ilva Fabiani
- Denna text finns också att lyssna till här: