Hög fart i Italien

Italo

Av ÅKE MALM

Först de glada och goda nyheterna

Från Trento ramlade in ett mail om ICT Days, ett internationellt möte för operatörer och IT-intresserade. I samband med detta startar den sjätte polen i ett europeiskt nätverk just i Trento (de övriga: Berlin, Stockholm, Helsingfors, Paris och Eindhoven. Allt sker under det lokala universitetets premisser.

Programmet återges med frustande entusiasm: Trento utses till inte bara Italiens utan helas Europas Silicon Valley. Stora företag inom området som IBM, Microsoft, Ericsson och Frauenhofer öppnar laboratorier och forskningscentra i området. 600 forskare från hela världen jobbar på framtiden.

Och dessutom kan vi erbjuda ren och vacker natur, en region som stödjer nya fòretag och kräver så litet byråkrati som möjligt, skriver Gabriele Catania.

Nästa positiva nyhet. Den 28 april startar den första verkliga konkurrenten till det gamla statliga järnvägsbolaget, Trenitalia. Nykomlingen heter Italo och är Ferrarichefen Luca Cordero de Montezemolos senaste skapelse tillsammans med skofabrikanten Diego della Valle. Hans företag går under namnet Ntv – Nuovo trasporto viaggiatori (den som är nyfiken på hur det skall se ut kan klicka här).

Och visst handlar det om ny transport. Italo har amaranterröda tåg (på italienska föredrar man jämförelsen med Bordeaux) från franska Alstom och klarar Rom-Milano på tre och en halv timme, med stopp i Florens och Bologna. Från 1 september går vissa tåg direkt och då är tiden under 3 timmar, lovar man. Rälsen är förstås Trenitalias som nog ser till att ta betalt av konkurrenten. Stationerna är delvis ombyggda för Italo men i Rom används Tiburtinastationen. En hypermodern skapelse som blir en hub för all nord-sydgående trafik med beteckningen TAV – Treni ad alta velocità, höghastighetståg, både för Trenitalia och NTV.

Stazione Tiburtina var för inte så länge sedan en avsides, föga underhållen station för pendeltrafik: eventuellt platsen för tårögda avsked när ungarna gick ombord på nattåget för skidresan till Alto Adige (som är det italienska namnet för Sydtyrolen – det här är en obligatoriskt dubbelspråkig region). De som reser Milano-Neapel behöver inte längre behöver passera Roms centralstation, Stazione Termini.

Ntv är en investering i storleksordningen 1 miljard euro och helt och hållet – rigorosamente – ett privat projekt. För att det hela skall gå runt krävs att Italo-tågen tar 25 procent av marknaden på ett par år. Ingenting som Trenitalialedningen gillar – det gamla monopolföretaget kämpar fortfarande med balansräkningen.

I samband med Italo annonserar dessutom regeringen att Alitalia-monopolet på sträckan Rom-Milano Linate skall upphöra. Fritt fram för konkurrens även på den linjen. Det här har varit Alitalias kassakista och regeringens besked tas illa emot på den kanten. För redan nu utgör TAV-tågen med genomsnittsfarter runt 300 km/tim och topphastighet vid 360 km/tim ett verkligt alternativ till flyget.

______________

En säker källa för fantastiska stories har alltid varit CNR – nationella forskningsrådet. Där kunde man i dagarna också finna en absolut världsnyhet.

Giuseppina Capriotti, ryktbar egyptolog, har äntligen funnit bilder på Antonius och Kleopatras tre barn, pojken Tolomeo Filadelfo, samt tvillingarna Alessandro Helios och Cleopatra Selene. Fram tills nu har man bara känt till Selene som giftes bort med kung Juba II. Från det evenemanget finns ett mynt och en skulptur, förklarar dottoressa Capriotti.

Sedan föräldrarna begått självmord är det troligt att de båda pojkarna gick samma tragiska öde till mötes som Kleopatras andra son, som hon fick tillsammans med Julius Cesar, Cesarione. Helios och Tolomeo skaffades troligen snabbt undan enligt de grymma traditionerna i den Julisk-Claudiska dynastin.

Tiepolo - mötet mellan Antonius och Kleoptra

En ny analys har gjorts av en skulptur som är ca en meter hög och föreställer två barn, en pojke och en flicka, som omfamnar varandra, omgivna av två ormar. Skulpturen, som redan fanns på museet i Kairo, härstammar ursprungligen från templet till guden Hathor, vid staden Dendera i Övre Egypten.

Detta och mycket annat kan man läsa i den korta kommuniken från CNR. En läsning som sätter fart på nyfikenheten och fantasin. Och som vittnar om spännvidden i den italienska forskningen.

______________

Hunnen så här långt tvingas bloggen kasta sig över nyheter av andra slag.

Lega Nord tycks närma sig sitt totala sönderfall. Partiet som lovade att utgöra ett värn mot Syditaliens korruption och skojeri, har visat sig vara precis likadant själv.

Förutom det jag berättade om i förra bloggen vet vi nu att ansenliga belopp investerades i diamanter och fastigheter. Grundaren Umberto Bossi och hans familj har satsat pengar i minst 18 fastigheter. Ja, en känd adelskvinna testamenterade en lyxvåning till partiet som Bossi snabbt sålde och där likviden stoppades i de egna – tämligen vidlyftiga – fickorna.

Fullt krig har brutit ut mellan partikollegorna Roberto Maroni, tidigare inrikesminister och Roberto Calderoli. Av någon märklig anledning avslöjas att Calderoli, också han tidigare minister och en av de som oftast slungade mot syditalienarna, hade åtminstone två lägenheter i Rom som partiet betalade.

Maroni försöker nu skapa sig en profil som den som tvättar rent och sopar ut dem som brutit mot Lega Nords ideal. Han har dock redan fått en annan motståndare, nämligen Lega Venezia. Detta är den allra äldsta legan som en gång förenades med Bossis skapelse. Legan har en lång historia så full av namnbyten och partisprängningar att den är närmast omöjlig att hålla reda på. Så mycket är klart att den nuvarande legan inte alls gillar kriget i Lega Nord. I det här läget inställer sig en verkligt intressant fråga: vart kommer besvikna Lega Nord-anhängare att ta vägen?

Samtidigt har Silvio Berlusconi börjat röra på sig efter några månader bakom kulisserna. Hans hittills enda och enstaka framträdanden har varit från Milano, där rättegångarna mot honom maler vidare.

Den viktigaste just nu är den om Ruby, marockanskan Karima El Mahroug, med smeknamnet Ruby Rubacuore. Berlusconi anklagas – som jag tidigare beskrivit – för ha köpt sex av den då minderåriga Ruby. Vid bunga-bungapartyna i Berlusconis villa i Arcore skall det ha gått vilt till enligt avlyssnade telefonsamtal mellan de inblandade tjejerna. Häromdagen stod Berlusconi på nytt i domstolen och beskrev ”de mycket eleganta och stiliga” festerna där absolut ingenting olagligt förekom. Visst hade det hänt att flera av tjejerna klätt ut sig till sjuksköterskor men absolut inte till nunnor, förklarade Berlusconi mycket nervös och illa till mods.

Men allt det här, menade han, kan ju förklaras med att ”kvinnor är som alla vet rena exhibitionister”. Ett påstående som fått också hans egna partimedlemmar att mullra.

Hur det går i rättegången är svårt att säga. Berlusconi har också fått ett nytt åtal på nacken, nu för att ha betalt stora summor för att flickorna skulle ta tillbaka sina tidigare berättelser. Pengar, säger han idag, han gärna betalt därför att många av flickorna fått sina rykten och karriärer förstörda genom den här historien och alla skriverier och TV-reportage som gjorts i ämnet.

Bortser man nu från bunga-bunga och det som betecknas som slutet för ”den andra republiken”, börjar det röra sig i partihögkvarteren. Så här ser läget ut just nu:

Den tredje polen, officiellt Nuovo polo, består av partier som Gianfranco Finis Giustizia e libertà per l’Italia, Per Ferdinando Casinis Unione di Centro, Francesco Rutellis Alleanza per l’Italia och Riccardo Lombardis Movimento per le Autonomie plus ytterligare några andra ännu mindre grupperingar. Totalt cirka 10 procent av väljarna.

Casini har sett att något intressant händer till höger om sig. Berlusocnis Pdl visar tydliga tecken på kris. Beppe Pisanu (tidigare kristdemokratisk veteran och inrikesminister) och Lamberto Dini, en yngling på 81 år, tidigare riksbankschef, regeringschef och ständig hoppjerka mellan mittenpartierna, har författat ett upprop som fått ett tjugotal namnteckningar. Någonting som skulle kunna bli en utbrytning från Berlusconi. Casini vill hänga på det tåget och lanserar nu tanken på ”Partito della Nazione”. En samling i mitten som skulle kunna organisera gamla nyfascister (oops – f d medlemmar av högerpartiet Alleanza Nazionale) och kristdemokrater från gamla tider.

Ett första möte mellan intresserade parter har hållits. En tämligen ömklig – måste sägas – parad av 70 och 80-åringar från Democrazia cristianas glansdagar. Förgrämda ansikten som hörde hemma i TV-rutorna för 20 år sedan eller mera – dock kunde man skönja något spår av ännu inte bortglömda ambitioner.

La Repubblica avslöjade för ett par dagar sedan att Silvio B. redan och sedan två månader tillbaka dragit igång en stor apparat för att också han skapa ett nytt parti. Han lär med experters hjälp ha studerat hur en okänd senator från Chicago tog sig hela vägen fram till Vita Huset, de metoder som användes då och hur nya sociala medier som Facebook och Twitter användes i marknadsföringen. Det här verkar bekant för oss som följt fenomenet Berlusconi. Det var precis vad som hände när han startade Forza Italia. På den tiden dock utan Facebook.

Beppe Grillos blogg

Först och främst gäller det att hitta ett nytt partinamn. Det talas om ”Tutti per l’Italia”. Inte särskilt originellt så där kan det bli ändring. I dagsläget är arbetsnamnet Pdl 2.0.

En ny TV-kanal håller också på att dras igång – vilket förklarar de utomordentligt sura minerna från Berlusconi och hans Mediaset när Montiregeringen fimpade projektet att skänka bort de nya digitala Tv-kanalerna.

Och på vänstersidan? Pierluigi Bersani i PD kämpar vidare, trots många kritiska röster i partiet. Långsamt segar sig opinionssiffrorna upp och ligger idag runt 27-28 proc – inte dåligt om man ser på Pdl som ständigt sjunker mot 20 procent.

I dagsläget med Mario Montis teknikerregering deltar PD i den majoritet som stödjer regeringen. En märklig situation: ett parti som öst kritik mot Silvio Berlusconi samarbetar med Pdl:s nye partiledare, Angelino Alfano tillsammans med Casini. Bersani måste visa sig ansvarsfull och hjälpa till att rädda landet ur krisen. Vilket betyder att han måste ge sitt stöd även när Mario Monti rensar bland landets utgifter och skriver ut ständigt nya skatter – som ännu drabbar mest PD:s väljare. Det ständiga kravet från vänstern att skriva ut en skatt på de riktigt stora förmögenheterna, har Bersani inte fått gehör för bland den märkliga koalitionens högerpartier.

Bersani måste ha en koalitionspartner när man börjar diskutera en framtida regering. Och där börjar problemen. Alternativen är Antonio Di Pietros Idv och Nichi Vendolas Sel – Sinistra, ecologia e libertà. Inget av alternativen är särskilt attraktivt. Di Pietro är alltför ”ambiguo”, med stundtals populistiska utspel.Vendola har lyckats oväntat bra med att kombinera gröna med kommunistisk nostalgi – men det ger 7 procent.

Den verkliga nyheten är väljarnas ständigt växande hat mot de traditionella partierna och i synnerhet de gamla politikerfejsen. De senaste månadernas skandaler och avslöjanden om politikernas enorma honorar och förmåner, har drivit sympatierna i botten. Många opinionsinstitut räknar med kanske 40 procents soffliggare vid nästa val. Det räcker inte längre för politikerna att övertyga väljarna om att deras eget parti är annorlunda och att giriga politiker bara skulle finnas hos konkurrenterna. Det kunde man säga på Enrico Berlinguers tid – inte idag.

Stora skräcken utbröt i veckan sedan det visat sig att Beppe Grillos Movimento 5 stelle med största sannolikhet blir Bolognas tredje parti. Och inte bara Bolognas – vissa opinionsexperter ser redan rörelsen som landets tredje största parti.

Enastående för ett parti som inte finns, som lever på Internet och Facebook och vars legendariske ledare är en före detta komiker som blev ståuppare med vrål, könsord och radikala mediciner (lämna euron, sluta betala av på statsskulden”).

Beppe Grillo är en modern Masaniello, menade en vän med Neapels historia som specialitet.

(Masaniello var en fiskare som blev revoltledare mot skatterna och vållade tusentals döda när folket gjorde historien kort med aristokrater och statliga tjänstemän. Men till slut vände sig hatet mot Masaniello själv och han dödades 1647 i en klostercell där han försökt gömma sig. Hans huvud höggs av och hans kropp släpades genom gatorna.)

Men så illa skall det väl inte gå den här gången.

1 kommentar

  1. Bra att du förmedlar de senaste nyheterna från Italien! Själv har jag just nu inte tid att dagligen följa nätupplagan av la Repubblica, som annars brukar vara min främsta italienska nyhetskälla. Men genom din blogg håller man sig ändå à jour!
    Buon lavoro!

Kommentera: