Att svenska akademiens ordbok segat sig fram till uppslagsordet ”Snigel”, men sedan inte kommit vidare är en antikverad kvickhet numera.
Man har hunnit längre än så, fast det dröjer nog ännu ett par årtionden innan det hela är färdigt. Några år mer eller mindre gör väl inget, den som abonnerar på häftena har fått lära sig tålamod. Starten skedde under gustaviansk tid, men efter ett par provband stannade det av 1814. Först in på 1890-talet blåste lundaprofessorer liv i ansträngningarna att få fram ”en ny källa för vår fosterländska odling”. Den kvicke Falstaff, fakir, dvs. Axel Wallengren, tog tillfället i akt att sprida ett milt löjets skimmer över de adertons senfärdighet:
”Angående det o r d b o k s a r b e t e, som redan länge såsom en kär plikt ålegat akademien, bad direktören att få upplysa ledamöterna om att det fortfarande ginge framåt med samma hastiga steg, som alltifrån detta arbetes början år 1799 utmärkt detta företags utveckling. Man hade nu hunnit ända till ordet A l d r i g –”
Ett lika imponerande verk är bröderna Grimms ”Deutsches Wörterbuch” som till skillnad mot SAOB är avslutat, om än också det tog sin tid. Det är ett fascinerande verk med mängder av citat, en 35.000 sidor lång ”Belegwörterbuch” som förtecknar det tyska ordförrådet från Luther till Goethe och som är mera deskriptiv än normativ, även om Wilhelm och Jacob Grimm förstås kommer in på språkriktighetsfrågor.
Den förre hann fram till bokstaven D innan han avled, den senare till F. Sedan tog andra vid, och inte förrän 1961 var alla trettiotvå band klara, med ett senare tillkommet avslutande registerband (hela verket har getts ut ett par gånger om, bland annat i dtv-pocket som dock är slutsålt från förlaget – men allt finns utlagt på internet, klicka här för att komma dit).
Det forskas fortfarande flitigt kring bröderna Grimm och deras ordbok (från A som i ”Anfang” till Z som i ”Zettel”, dvs excerptlapp, som något kvickhuvud formulerat det). Det finns flera Grimm-sällskap, och det utges årsböcker. Och för fem år sedan upptäcktes sju band av ordboken i Krakows Biblioteka Jagiellonska, varav fem med lexikografernas egna marginalanmärkningar (den invecklade bakgrunden till fyndet finns utförligt beskriven på nätet, under Grimmforum – Deutsches Wörterbuch).
Att ordboken alls blev av kan man möjligen tacka kung Ernst August i Hannover för. När en samling professorer i Göttingen – ”die Göttinger Sieben” – opponerade mot inskränkt yttrandefrihet blev de prompt avsatta och utvisade ur riket
Två av dem var Wilhelm och Jacob Grimm som tvangs se sig om efter en annan födkrok. Förläggarna Salomon Hirzel och Karl Reiner i Lepizig nappade på deras förslag till en tysk ordbok, och så kom det igång 1838.
Om ordbokens komplicerade tillkomst, om kopplingen mellan politik och kultur och om mycket annat skriver Günter Grass i sin nya bok ”Grimms Wörter. Eine Liebeserklärung”. Det är en vacker volym med hans egna vinjetter i färg, full av historiska, politiska och kulturhistoriska utblickar. Han låter ett myller av brödernas samtida uppträda, bland dem Achim von Arnim och Clemens Brentano, Leibniz och Herder, Fichte och Hegel.
Och liksom i hans tidigare ”Beim Häuten der Zwiebel” som blev mycket uppmärksammad för vad den avslöjade om hans tid i Hitlerjugend är även den här boken till dels självbiografisk: Grass smyger in sig själv när han på nytt ägnat sig åt sin ”Vergegenkunft”, hans speciella sammansmältning av det förgångna, det närvarande och det framtida.
I ett samtal med Thomas David, i juli-augustinumret av den schweiziska tidskriften Du, lägger Grass ut texten om sin aktualiserande ambition:
”Ich wollte die Grimms rausholen aus dem 19. Jahrhundert und zeigen, wie viel sie uns heute noch zu sagen haben.”
Samtidigt avslöjar han att hans eget Grimm-intresse går tillbaka till den gången han som pojke såg sagor av Grimm och H.C. Andersen uppförda på stadsteatern i Danzig, och han har tidigare låtit Jacob och Wilhelm gästspela i romanerna ”Der Butt” och ”Die Rättin”.
Intervjuaren konstaterar med en aning vemod att denna kärleksförklaring till det tyska språket kanske blir Grass sista bok. Själv ser han mera nyktert på saken:
”Ja, aber es handelt sich auch um eine sachliche Feststellung. Ich werde in diesem Jahr 83.”.