I den väldiga industri som den internationella sekundärlitteraturen kring Franz Kafka innebär, erbjuds vi bara sällan något verkligen nytt och läsvärt, ännu mer sällan på mindre än hundrafemtio sidor. Dock har denne fransk-tyske översättare och författare lyckats med uppgiften. Det sker genom att utelämna allt biografiskt-historiskt och i Kafkas verk läsa enbart vad som står där, inte “läsa in” något mellan raderna.
Så erbjuds här en läsning som strikt avvisar varje form av tolkning, den avgrund som så gärna och så många Kafka-experter med ljuv svindel faller ned i. Alla slags uttolkare – metafysiska, religiösa, psykoanalytiska och andra – blir i denna bok fullkomligt negligerade, Kafkas egna texter till fromma.
Men Goldschmidt avstår inte bara från tolkning utan uppnår mer än så: han kan visa på en Franz Kafka som i grunden undandrar sig varje tolkning. Vad det han skriver egentligen handlar om – förutom vad som står där i svart på vitt – förblir otillgängligt för oss (förmodligen också för upphovsmannen själv).
Ty denna språkvärld är sig själv nog, inte ett instrument till förståelse av vår gemensamma värld, ett faktum som ger den autistiska drag: som för övrigt motsvarar också Franz Kafkas eget liv, lika suveränt som diskret förbigånget i denna lysande lilla bok.