Av GUNNAR D. HANSSON
Om den norske poeten och retorikprofessorn Georg Johannesen finns det många historier. Och de flesta är sanna – motsatt gäller som bekant våra svenska Bellmanshistorier.
Det har sagts om Georg Johannesen att han var Norges mest talföra – och slagfärdiga – person genom tiderna. Det må vara hur som helst med den saken. Nu har två av hans yngre vänner samlat ihop till en bok med uttalanden och muntliga förgripligheter av Georg Johannesen baserade på ett stort insamlat material från 1957 till dödsåret 2005. Det är inte bara underhållande läsning – det är rent av en lisa för själen att i samlad form få ta del av poetens offensiva attacker mot Konsensus-Norge, mot dåligt pålästa intervjuare, mot medias pseudovärld, mot litterära skönandar i alla läger och i alla tider.
Det är muntlig polemik i Sokrates anda – fast med fler giftpilar – av en folklig aristokrat som närmast såg sig kallad att drämma till mot sådant som ytterligare förfäade en redan förfäad samtid. Det är bara Montaigne, Holberg och en handfull till som kommer helskinnade undan.
Konfrontationerna, så tänkte han nog, skulle få folk att tänka mer välskapta tankar. Även hemma i Bergen – en stad som han hatade med stor språklig kärlek. Liksom imperiet Oslo som oupphörligt plågar sin koloni Norge. Liksom 17 maj – ”den største tragedien i norsk historie”.
© Gunnar D. Hansson