Gamar, hyenor och bårlärkor – ett PS om Salinger

Cornish
Cornish
Av IVO HOLMQVIST

När Richard Hughes dog mot slutet av april 1976 i sin by i norra Wales var man, har hans sekreterare Lucy McEntee berättat, tvungen att kalla in ortens polis för att hindra journalisterna att tränga in på vinden av hans stora hus Mor Edrin (”Havets röst”) och rota fram manuskriptet till tredje delen av hans romanserie ”The Human Predicament”. Han hade hållit på länge med de båda första böckerna, det dröjde tolv år mellan ”The Fox in the Attic” och ”The Wooden Shepherdess” (och han hade dessförinnan bara åstadkommit två romaner fast båda blev bästsäljare och har så förblivit: ”A High Wind in Jamaica” och ”In Hazard”).

Ju längre sista delen dröjde, desto mera trissades förväntningarna upp. Fast om hyenorna hade lyckats forcera avspärrningarna så hade de inte hittat mycket. Av det som skulle blivit krönet på verket finns bara tolv magra kapitel, plus tusentals varianter av i stort sett samma sida…

Man kan hoppas att den lokale konstapeln i Cornish, New Hamsphire, är bred som en lagårsdörr så att inga gamar med skärbrännare och svetslågor når fram till Salingers kassaskåp (om det nu verkligen existerar). Det ryktades att Jean Sibelius under år av tystnad hade fortsatt ett flitigt komponerande i sin ensamhet på Ainola, en åttonde symfoni låg färdig i manuskript, klar att ges ut postumt. Så var det dessvärre inte, hans åderförkalkning (och kanske ett ihärdigt drickande) hade satt stopp för mer än lösa skisser.

Det ska bli intressant att få veta om Salingers stålskåp i huset bakom höga träd i denna glest befolkade del av New England innehåller annat än luft. Och om de som det så länge ryktats är sprängfyllda av manuskript, de i så fall är mera lärvärda än det fragment som Vladimir Nabokov lämnade efter sig på lösa kartotekskort och som hans son Dmitri i ovist nit nu ställt samman och gett ut som ”The Original of Laura”.

Låt oss hålla tummarna för att en strid ström förträffliga Salinger-böcker forsar fram framöver, att lägga till den sparsamma raden han lät publicera under sin levnad. Sådana under har hänt förr, om än de är ovanliga.

Henry Roth, född i Galizien och invandrad till USA, skrev 1934 en av de bästa amerikanska proletära trettiotalsromanerna, ”Call It Sleep”. Men han försvann från scenen och återkom först efter sextio år med ”Mercy of a Rude Stream”, en romanserie som hade sysselsatt honom under alla mellanliggande år. De två första hann han se i tryck, ”A Star Shines over Mt Morris Bank” och ”A Diving Rock on the Hudson”, men så avled han i Albuquerque i New Mexico på hösten 1995, åttionio år gammal. Om han hade hängt med två år till så hade han fått se kvartetten klar, med ”From Bondage” och ”Requiem for Harlem”.

Så vad kan vi vänta oss efter “The Catcher in The Rye”, “Nine Stories”, “Franny and Zooey” och “Raise High the Roof Beam, Carpenters”? En störtflod av romaner och noveller värd all vår väntan? Eller blir det bara en tumme, om ens det?

Ivo Holmqvist

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).