Från Montjoie till Aachen

Påven Leo III kröner Karl den Store år 800

Av LARS LINDVALL

Med lite historisk kunskap i bagaget kan man resa i både tid och rum. Den som färdas i norra Paris längs Autoroute du Nord kan, en bit söder om den helige Denis gamla basilika i kranskommunen som bär hans namn, svänga till höger in på rue de la Montjoie, stanna där ett tag och minnas den heliga plats som låg där för länge sedan. Ända in i sen tid fanns platsen utmärkt på kartor och i jordeböcker (cadastres) och lever kvar som gatunamn. Området där platsen låg beskrev Caesar i De bello gallico som centralt för hela Gallien – ”regio media totius Galliae”. I vår tid har den franska historikern Anne Lombard-Jourdan skrivit ett fascinerande verk om platsens och områdets äldsta historia – ”Montjoie et saint Denis!” Le centre de la Gaule aux origines de Paris et de Saint-Denis (1989).

Montjoie nämns fjorton gånger i La Chanson de Roland, den mest kända av alla fornfranska hjältedikter, nedtecknad omkring år 1100 men dessförinnan muntligt traderad i flera hundra år. För några år sedan kom nästan samtidigt två nya översättningar av Rolandssången till svenska. Jens Nordenhök har i sin översättning (2009) mycket få noter och en selektiv bibliografi. Leif Duprez & Gunnar Carlstedt (2010) har ingen bibliografi alls men de har å andra sidan rikliga kommentarer som skulle ha kunnat göras utförligare när det gäller Montjoie då detta ord, eller namn, att döma av sina kontexter är så uppenbart betydelsedigert.

Vi finner ordet som namn på Karl den stores fana (oriflammen) och som stridsrop – frankerna ropar Montjoie! när de samlas för att gå till anfall eller för att försvara sin härskare, som i de texthistoriskt viktiga verserna 3091-3095, här i översättning av Duprez & Carlstedt:

Nu stiger de i sadeln, brinnande av stridsbegär,
och ropar: ’Monjoie!’, ty de har kungen med sig
och oriflammen, buren av Gefreid d’Anjou:
den hette förr Romaine och ägdes av sankt Petrus
men hade här och nu bytt namn och hette Monjoie.

I sin kommentar till ordet Montjoie resonerar de två översättarna kring dess ursprung och innebörd utan att förorda en tolkningsmöjlighet framför andra. De nämner den ibland föreslagna etymologin Mont(e) Gaudii ’Glädjens berg’, men placerar inte detta ’berg’ på kartan. Det låter mest som en folketymologi från en senare tid då kristendomen bestämde historieskrivningen. Bytet av namn på fanan är inte lätt att förstå. Anne Lombard-Jourdan föreslår en läsning som kan ligga till grund för en annan, mera naturlig översättning än den ovan givna.

St Denis (Bild: Wikimedia Commons)

St Denis (Bild: Wikimedia Commons)

Det finns emellertid ett annat, ofta förbisett, försök att förklara etymologin bakom Montjoie. Den tyske romanisten Ernst Gamillscheg föreslog ett frankiskt sammansatt ord – *mund-gawi. Denna mindre kända etymologi har stort förklaringsvärde. Förleden *mund- är enligt Gamillscheg ett frankiskt ord som betyder ’försvar(a)’; gawi, med betydelsen ’område, land’, återfinns i tyskans Gau. När frankerna tog parisiernas område i besittning fann de där en tumulus som de kallade *Mundgawi, alltså ’Den som försvarar landet’, en plats där man trodde att en anfader låg begravd. Karl den stores svärd kallas i Rolandssången Joyeuse. Det har ingenting med joie ’glädje’att göra. Även här finns ett germanskt Gau med – det är själva rikssvärdet som avses.

Och Caesar, inledningsvis nämnd? Han lämnar följande uppgifter i De bello gallico: ”Hi, certo anni tempore, in finibus Carnutum, quae regio media totius Galliae habetur, considunt in loco consecrato” (VI, 13, 10). Carnuterna var en av de fyra keltiska stammar – de andra tre var suessonerna, senonerna och veliocasserna – som fanns runt parisiernas område. Caesar uppger alltså att de (hi), det vill säga druiderna, en viss tid på året samlades på en helig plats (in loco consecrato) i detta område som var centralt för hela Gallien. På denna heliga plats fanns med stor sannolikhet en gravhög där en keltisk anfader troddes ligga begravd. Romarna lämnade den i fred och frankerna gjorde den så småningom till sin kultplats och gjorde dess namn till ett stridsrop som så småningom fylldes ut med nationalhelgonets namn – Montjoie et Saint-Denis!

Färdas man efter besöket på rue de la Montjoie vidare norrut längs Autoroute du Nord kommer man så småningom till belgiska gränsen varifrån man via Route Charlemagne kan köra vidare mot Karl den stores huvudstad Aachen (Aix-la-Chapelle). Resan dit kan också göras på nätet – på sajten Route Charlemagne Aachen finns texter och bildspel som berättar om staden och om den store frankerhärskaren, hans tid och hans historiska betydelse. År 2014 kommer tolvhundra år att ha förflutit sedan hans död. Den tyska tidskriften Der Spiegel har redan hunnit ägna Karl der Grosse ett fullmatat specialnummer i sin serie Geschichte (2012:6) och nya historievetenskapliga böcker publiceras inför minnesåret. Under 2014 – ”das Karlsjahr” – visas stora utställningar i Aachen om kejsar Karl och hans medeltida EU-projekt (www.karldergrosse2014.de).

Kommentera: