Fotboll, tifosi och primärval

Ponte Milvio, Rom (Bild: Wikimedia Commons)

Av ÅKE MALM

Måndag kväll och derby-dags. En vännina ser från sin balkong hur folk drar till Olympiastadion där Roma-Lazio skall äga rum. Plötsligt ser hon ett gäng, kanske ett dussin unga skränande och hotfulla med bastanta knölpåkar i händerna passera på gatan nedanför henne. Vad som hände sedan kunde man läsa om i tidningarna. Rom-tidningen Il Messaggero är ett pålitligt vittne: ”Derby, fruktan, hat och trafikkaos”, är rubriken. Stramaren: ”Tusentals bilar stoppade av sammanstötningarna vid Pont Milvio: ”Det var som världen höll på att ta slut – la finedelmondo”.

På lokalnyheternas andrasida: ”Att vänta på derbyt och sedan hamna i en mardröm. Detta är vad några tiotusental bilister upplevde medan grupper av romanisti och laziali utmanade varandra mellan Ponte Milvio och fotbollsarenan. Spänningen som utlöstes av slagsmålen, i larmet av ambulansernas sirener, kravallpolisernas chocker i avsikt att lätta på trycket, kaos (parapiglia), folk som försökte fly, spridde sig i hela området kring stadion, kvarteret Prati och (genomfartsleden) Muro Torto som redan var ett helvete. ”

Under reportaget finns en serie bilder med klockslag: ”17.20 Ultrà samlas vid Ponte Milvio, de flesta tycks höra hemma i norra kurvan (av tradition Lazios sektor). 17.50 Första slagsmålen i närheten av Ponte Milvio – hela kvarteret Farnesina (runt UD och Olympiastadion) ockuperas. Kl 19.00 Ultràgrupper drar sig samman vid Ponte Duca d’Aosta och piazza Mancini. Kl 19.40 Framför stadion pågår vid det här laget fullt gerillakrig. En ambulans attackeras och polisen ingriper. Kl 20.00 Fotbollssupportrarna passerar grindarna och börjar fylla stadion. Ett visst lugn utbreder sig utanför arenan.”

Ett ögonvittne: ”Det var ett helvete, världens ände, jag började gråta av skräck. Under mer än två timmar rådde full panik. Det verkade som om ett krig pågick. Vi tittade ut från kontoret där vi arbetar mot Ponte Milvio, 300 laziali stod samlade under oss och ropade i talkörer. Plötsligt fick vi se en typ som gjorde ett tecken. Alla 300 drog schalar över ansiktena, tog fram knölpåkarna och började springa mot bron.

På andra sidan bron står poliserna uppställda. När de ser lazialigruppen komma emot dem försöker de hindra deras framryckning. Ett moln av tårgas stiger upp medan folk hackar loss stenläggningen och börjar kasta mot poliserna. En polischock och de attackerande börjar fly tillbaks upp mot kyrkan vid Via Cassia. Barerna och utomhusserveringarna blockerades. Folk försökte fly undan och ta skydd. En fullsatt buss stoppas. ”Jag stod i bussen som hade alla dörrarna stängda och såg att vi var kringrända. Vi kunde inte röra oss. Vi var skräckslagna”, berättar en äldre kvinna. Vi såg en grabb som slogs till marken därför att han filmade vad som hände med sin mobil. En annan misshandlades med en mc-hjälm.

Slut på detta sammandrag av reportaget i Il Messaggero. Det rapporteras att 8 tifosi knivhuggits – dock endast ytliga skador.

Ett dygn tidigare hade romarna – åtminstone 100.078 av dem – gått till valurnorna igen. En månad hade inte gått ännu sedan förra valet men likafullt står folk i kö för att få lägga sin röst. Det handlar om primärval inom Pd för att utse den kandidat som skall utmana pseudo-, post-eller ny-fascisten Gianni Allemanni, avgående borgmästare i Rom. Stan är nedsmetad av hans valaffischer, en leende man i yngre medelåldern. Bakom honom hans paroll: ”Ännu – tillsammans – Ancora, insieme”. Man kan undra om 100.078 är ett bra eller dåligt valdeltagande. Med tanke på att informationen varit minimal, att allt sker med frivilliga och att det endast gäller att utse en av sex kandidater till det verkliga valet, kanske man inte skall klaga.

Ignazio Marino

Ignazio Marino

Dessutom är det en härlig vårsöndag och folk har redan rest ut till havet för en promenad på stranden och en ”grigliata mista”. Framemot midnatt kommer resultatet: Ignazio Marino får 48.580 röster. ”Detta är segern för dem som följt idén om Rom, en gemensam tillgång – E’ la vittoria di chi ha creduto nell’idea di Roma – bene comune”, kommenterar Ignazio Marino.

Om honom kan sägas följande. Han är en av världens mest kända kirurger. Han har arbetat vid Transplant Center vid universitet i Cambridge, i Pittsburgh (Pittsburgh Transplantation Institute), och i Philadelphia som chef för Transplantation Division vid Thomas Jefferson University. Han har gjort över 650 transplantationer och skrivit hundratals artiklar i medicinska frågor. Han var den förste att överföra organ från apa till människa – det var transplantationernas barndom. 2006 blev han vald på Pd:s lista som senator och har sedan dess varit chef för parlamentets speciella utskott med uppgift att utarbeta en hälsoreform. Hans CV är tre sidor lång – det här är bara ett utdrag. En tämligen meriterad person, alltså. I bakgrunden finns en religiös övertygelse och han tillhör nog det gamla Margheritastallet inom Pd. Reaktionerna från det egna partiet är måttfulla. Den som ansågs ha hela partiledningens stöd, veteranen Paolo Gentiloni som jobbat politiskt i hela sitt liv, i och utanför partiet, kom in trea med dryga 10.000 röster. Tvåa var den tidigare TV-profilen och Eu-parlamentarikern Davide Sassoli som fick 27.000 röster.

Oppositionen hotar efter Marinos seger med att han tillhör extremvänstern – vilket knappast är troligt. Och att misstänkt många romer stod i kö för att få rösta. Det går rykten om att romernas byar runt Rom fått påhälsningar med löften om 10 euro per röst. Marino svarar med en polisanmälan. Vad gäller romer – Alemanno gör ett valnummer av att han ingripit mot två rom-läger, campamenti. Det är inte omöjligt att han vinner poäng i Rom på detta.

Samtidigt hålls också primärval för att utse Pd:s kandidater till ordförandeposterna i Roms kvartersråd. Tidigare fanns det 20 circoscrizioni, av kostnadsskäl har de bantats till 15. I mitt kvarter, Municipio 15, har partiapparaten jobbat intensivt. Den officielle kandidaten, Daniele Torquati får 64 procent av rösterna. Den kandidat en minoritet jobbat för, arkitekten Simone Ombuen, bara 35. Allt förlöper ganska bra. Inga särskilt långa köer och resultaten anses ge Pd stora möjligheter inför det kommande kommunalvalet i maj. I varje fall är det ett tecken i tiden att Pd som första parti ordnar primärval mellan kandidatena – på alla nivåer. Hur ser det ut i Sverige på den här punkten? Här har vi sett att primärval jagar politiker och kandidater ut ur kontoren på ett alldeles enastående vis. Avståndet mellan vald och väljare kortas ned.

Men nog visar allt detta hur genomorganiserat och kanske också överorganiserat landet är. Region, provins (landsting kanske vi skulle säga), kommun, kvartersråd. Lägg till detta de administrativa domstolarna – TAR (Tribunale amministrativo regionale). Alla har möjligheter att ha synpunkter på alla förslag till insatser. Inte att undra på att byråkratin känns tung – särskilt för företagare som vill snabbt dra igång något nytt. Men som fastnar i den byråkratiska kvarnen och där 3-4 års mangling tillhör det normala. Det här kräver reformer och många försök har gjorts: finns det någon som vill få sina demokratiska fri- och rättigheter beskurna? Någon?

Så skedde äntligen det första mötet mellan Silvio Berlusconi och Pier Luigi Bersani. En och en halv timmes samtal. Givetvis har det varit ”ett bra samtal”, givetvis räknar man med att det blir flera. Första punkten anges ha varit il Quirinale, även kallad Il Colle, kullen. Alltså presidentvalet, omröstningarna skall börja om 8 dagar, 18 april. Ingenting skall ha sagts om regeringsbildningen – den ligger för närvarande i bakgrunden. Där råder fortfarande total förlamning. I gengäld sväller tidningarna över av spekulationer kring presidentvalet. En fråga som dyker upp i alla media är denna: vilken kandidat tänker frimurarna, la Massoneria, satsa på? Och så räknar man upp alla tidigare presidenter som valts med frimurarnas stöd. Ett mysterium som folk tycks älska att diskutera. Jag återkommer med mera material i ämnet.

Åke Malm

PS Ponte Milvio (i äldre texter också benämnd Ponte Molle) är en av världens äldsta i bruk varande broar. Fanns som träbro redan några hundra år före vår tideräknings början. Den finns nämligen omnämnd i samband med slaget vid Metauro under andra puniska kriget, vilket inträffade noga räknat 204 f.Kr Vid en senare upplaga av bron. Fyra hundra år senare stod här slaget år 324 mellan Konstantin och Maxentius vilket ledde till att den förre blev kejsare över Västromerska riket (informerar Wikipedia).

PSS. Prefekten i Rom tog morgonen efter gatustriderna vid Ponte Milvio beslutet att aldrig mer tillåta ett derby på kvällstid. Men för många är den verkliga frågan: hur länge skall man tillåta fotboll, il calcio, att kalla sig sport?

Kommentera: