Danska tidningen Politiken har fått kraftig kritik för att den har bett om ursäkt för att publiceringen av Muhammedkarikatyrerna sårade muslimer. Jag vet inte om jag borde vara indignerad eller inte – jag förstår nämligen inte vad det är som Politiken har gjort.
Tidningen medger nämligen inte att den gjorde fel då den ursprungligen publicerade karikatyrerna. Chefredaktören Tøger Seidenfaden säger:
”Vi har rätt att trycka Westergaards teckningar, vi har rätt att trycka samtliga tolv, vi har rätt att trycka alla karikatyrer i världen. Vi ber om ursäkt för den anstöt som publiceringen orsakat. Det är det enda vi ber om ursäkt för.”
Jag förstår helt enkelt inte vad det är att be om ursäkt för något, om man inte medger att man gjorde fel, eller om man i samma andetag tillkännager att man anser sig ha rätt att när som helst göra om samma sak. (Det verkar som om Politiken inte förstod skillnaden mellan att be om ursäkt och beklaga något som skett.)
Utan jämförelser i övrigt är det som om man sade: ”Jag gjorde inte orätt när jag sparkade dig, och jag kan när som helst göra det igen – men jag ber om ursäkt för att det gjorde ont.”
Den här ursäkten för tanken till en annan talakt som fått burskap i offentligheten under senare tider, den villkorliga ursäkten: ”Jag ber om ursäkt ifall jag sårade er” (ofta riktat till någon grupp i samhället).
Det är ett konstigt hymlande: man vill inte ta ställning till vad man egentligen har gjort. Man varken står bakom sina ord eller tar dem tillbaka. ”Jag hoppas att alla tolkar mina ord på det ur deras synvinkel för mig mest gynnsamma sättet.”
*
Men även om Politiken hade gjort det som alla är indignerade över och hade bett om ursäkt för publiceringen är jag inte säker på hur jag hade reagerat.
Saken är inte så svartvit som man gärna vill föreställa sig. Yttrandefrihetens värde ligger främst i rätten att framföra kritik mot de makthavande. Men muslimerna som grupp är inte en politisk maktfaktor i Danmark eller i de andra nordiska länderna. Tvärtom lever många muslimer i samhällets periferi, och är i många fall offer för fördomar.
Frågan är vad man önskar uppnå genom att kränka deras religiösa känslor.
Blir publicerandet av Muhammedkarikatyrer en värdefull handling bara därigenom att det medför risker för den som publicerar dem?
– Klicka här för att läsa en intervju med Tøger Seidenfaden i Sydsvenskan (översatt från danska Weekendavisen)
– Se ett inslag från dansk TV om Politikens ursäkt: