Trots ivrigt bokläsande har jag inte förrän nu träffat på Ford Hermann Hueffer. Det beror inte bara eller ens främst på att han som författare kallade sig Ford Madox Ford, och naturligtvis än mindre på att han dog 1939. Vad som hänt är att Tom Stoppard har gjort en brittisk TV-serie av hans romansvit ””Parade´s End”. Det var inte en dag för tidigt!
Ford var dock ett känt namn på sin tid som både kritiker och författare. Han grundade två litterära tidskrifter – The English Review och The Transatlantic Review – och publicerade flera uppmärksammade romaner.
”Parade´s End” är egentligen fyra små romaner, var och en två eller trehundra sidor lång. Tillsammans blir de berättelsen om Christopher Tietjens, yngste son till en adlig slottsherre i det fattiga Yorkshire; om hans olyckliga äktenskap, om hans vänner och väninnor i en samhällsklass som redan före första världskriget känner sina värderingar och sin trygghet hotade (tänk Downton Abbey). Och om kriget, där unge Tietjens deltar som kompani- och sedermera bataljonschef om än med goda kontakter bland obegåvade men välvilliga generaler. Kriget slutar äntligen, och sedan försöker vår hjälte reda ut sina trassliga familjeförhållanden. Det går inte vidare bra.
Det har blivit en strålande berättelse som än idag borde kunna bli en kioskvältare. Den förenar artonhundratalets berättarteknik i Dickens efterföljd – intressant persongalleri, spännande episoder som passar för att publiceras i lagom avsnitt – med en avspändhet i anslaget som jag skulle vilja kalla brittisk, och med den katolska humor som präglade hans samtida som Chesterton och Evelyn Waugh och efterföljare som Graham Greene. Liksom så mycket av judisk humor är den självironisk, och den lyckas just därigenom förmedla moraliska dilemman utan patetik eller – i Fords fall – ens moralism.
Det vore synd (och svårt) att berätta allt som händer i de här fyra små romanerna, så det får räcka att återge deras titlar och försöka översätta dem, vilket kan vara besvärligt nog: ”Some Do not” (Men andra inte); ”No More Parades” (Inga fler parader) ; ”A Man Could Stand Up” (En karl skulle stå för det) ; och ”The Last Post” (Sista kommenderingen). Det slutar illa för Tietjens som för oss alla, men under tiden är det mycket underhållande.
Däremot drar jag mig för att rekommendera Fords andra romaner. ”The Good Soldier” (En hygglig karl) är rolig och spännande till en början, med en distans och en förströdd humor som fick mig att associera till Candide eller A Sentimental Journey, men halvvägs in i boken får jag intrycket att distansen kanske är min egen snarare än berättarens. ”The fifth queen” handlar som titeln antyder om Henrik VIII:s femte hustru Katharine Howard och bygger på noggranna historiska studier. Just därför tyngs den av författarens kunskaper och får svårt att fånga den läsare som jag är idag.
Se första avsnittet i TV-serien
Se en intervju med Stoppard om serien här