På de italienska tidningarnas förstasidor kan man just nu läsa om bl.a. Pietro Ciucci, som till sist har lämnat platsen som chef för italienska Vägverket, ANAS. Ciucci var en mäktig man, ansvarig för en miljardbudget, och med politikernas öra. När han senast gästade pressklubben var han ansvarig för projektet att bygga en bro över Messinasundet. Utförligt redogjorde han för hur viktig en sådan förbindelse skulle vara. Det sicilianska näringslivet skulle ta fart som aldrig förr. Kommunikationskorridoren mellan Athen och nordvästra Medelhavsområdet krävde en sådan förbindelse.
Men det bidde inte ens en tumme av detta stolta projekt. Silvio Berlusconi hade, i en av hans stora mediashower, dragit fram detta gigantiska byggprojekt ur malpåsen. Man planerade för världens första hängbro, med en längd av över 3.300 meter, som skulle byggas i ett av världens mest jordbävningstäta områden.
Vad som inte framhölls lika mycket var att det för en invånare i Reggio Calabria skulle ta längre tid och kräva längre körsträcka att komma fram till uppfartsrampen till den kommande bron, än att ta den traditionella vägen med sundsfärjan. Som klarar sträckan på en kvart. Och att det inte heller fanns några pengar för ett brobygge av det här slaget. Mario Monti-regeringen skrinla hela projektet och avsatte 300 miljoner euro för alla skadestånd de engagerade företagen kunde komma att kräva. Företaget som bildats för att projektera och driva arbetet likviderades och 8000 ritningar hamnade i något arkiv.
Därefter blev Pietro Ciucci chef för Anas, italienska vägverket, eller egentligen mer än så. En tidning kallade honom Den heliga treenigheten, då han samtidigt var styrelseordförande, verkställande direktör och generaldirektör. Vilket innebar att han 2013 som ordförande kunde sparka generaldirektören, som var han själv. Vilket betydde att ordförande Ciucci gav generaldirektör Ciucci möjlighet att få 1.925.745.53 euro i avgångsvederlag, enligt uppgifter i Il Fatto Quotidiano.
Nu har alltså Pietro Ciucci lovat att lämna Anas. Det skedde efter ett möte med den nye ministern för infrastruktur, Graziano Delrio. ”Ett möte som skedde i en uppriktig stämning”, hette det i kommunikén. Samtidigt förklarade regeringschefen Matteo Renzi att han nu inlett den stora upprensningen av korruptionen i statsapparaten.
Allt detta har hänt efter en lång rad skandaler. En motorvägsbro i närheten av Palermo rasade bara tio dagar efter att den invigts. För mindre än en månad sedan störtade en annan bro samman på sträckan mellan Salerno och Reggio Calabria. Strax innan det fick en annan motorväg stängas sedan ett jordskred tagit med sig några hundra meter av körbanan.
Graziano Delrio är den politiker som står Matteo Renzi närmast. Han är läkare (endokrinolog), pappa till nio barn, tidigare borgmästare i hemstaden Reggio Emilia, ordförande i kommunförbundet och mycket annat. Dessutom – liksom Renzi – en av Pd:s ledare som aldrig varit medlem i PCI, det gamla kommunistpartiet. Sedan Renzi blev regeringschef har Delrio varit statssekreterare i regeringskansliet, skicklig på att sy ihop kompromisser och snabb i besluten. Det visar han nu. Mindre än 24 timmar efter Ciuccis avskedsbesked flög Delrio till Sicilien, inspekterade själv skandalbron och lovade en ny bro inom 24 månader. Under tiden skall det på tre månader byggas en ny 3 km lång väg för att leda om trafiken under byggnationen.
Så alla förstår att det brinner i buskarna. Renzi har också spikat ett hårt program: senast under maj skall den nya vallagen vara antagen och en månad senare är det tänkt att författningsreformen skall vara godkänd. Det betyder att Renzi måste kämpa ned motståndet från partikamraterna på Pd:s vänsterflygel. Deras motstånd grundar sig på åsikten att den kombinerade effekten av att stryka en av parlamentets kamrar (senaten) och samtidigt lova en garanterat säker majoritet som bonus till det parti som får 40 procent av väljarnas röster, är för riskfyllt. Om Lega Nord skulle vinna ett val och kunna regera utan att behöva ta hänsyn till en koalitionspartner? Hur skulle landet se ut efter en sådan regering?
Resonemanget har väl delvis fog för sig. Men nu hör det till saken att vallagen som man skall rösta om har manglats i 30 månader i parlamentets alla kamrar. Många nya tankar har fått plats och fler skall det bli om inte Pd skall spricka. Men Renzi är rädd för att om nya ändringsförslag godkänns blir man aldrig klar. De senaste månadernas debatt har visat att det finns alltid nya ideer och förslag som partiminoriteten kan ta till sig och ställa olika krav om. Renzi å sin sida vet att han har en stark opinion med sig. Folk är utledsna på en diskussion som nu pågått oavbrutet under de senaste trettio åren. Och man vinner heller inga val på en diskussion om vallag.
Å andra sidan är hela högersidan i uppror, nu när det bara är en dryg månad kvar till det viktiga regionalvalet i slutet av maj. Silvio Berlusconi har avtjänat hela sitt straff – men när han återvänder till sitt gamla parti är det bara flisor kvar av det. En del av partiet har gjort upp med Lega Nord, en annan del med yttersta högern, Fratelli d’Italia.
Det är ett viktigt val som skall hållas i sju av regionerna: Puglia, Campania, Toscana, Liguria, Veneto, Marche och Umbria, och dessutom i 169 kommuner runt om i landet. Runt 17 miljoner väljare är kallade – det blir en hygglig test på hur läget är. Senaste opinionsbilden visar 37-38 proc för Pd och Renzi, 19-20 för M5S, 13-14 för Lega Nord och för Forza Italia endast 13.
Under tiden väller flyktingarna in från Nordafrika. 400 uppges ha drunknat nyligen då en överlastad farkost kantrade. Uppgifterna bekräftas av de överlevande 150. Under tre dagar har 8000 anlänt till sicilianska hamnar och börjat slussas vidare mot italienska fastlandet. Alla boendemöjligheter är överfulla och Italien kräver ännu en gång att Eu skall hjälpa till.