Szczepan Twardoch hör till Polens mest uppskattade skönlitterära författare och är flerfaldigt belönad för sina litterära verk. Samtidigt är han kontroversiell både som författare och person. I ett nationalistiskt land har han helt frankt deklarerat att han inte är polack utan schlesier och går i sina romaner ikonoklastiskt till storms mot Polens grundläggande och identitetsskapande nationella myter.
Författaren Szczepan Twardoch är född 1979 i Schlesien, en region med en mycket stark särart, egen kultur, en schlesisk dialekt – eller språk, beroende på vem man frågar – och en vindlande, ofta dramatisk, historia som rör sig mellan flera olika länder. En livlig schlesisk autonomirörelse har sett dagens ljus i det postkommunistiska Polen, men den motarbetas av makthavare av alla politiska kulörer, inte sällan med anklagelser om förräderi och en dold agenda att vilja ansluta regionen till Tyskland.
I det val mellan Polen och Tyskland som nationalistiska kretsar – det vill säga de flesta! – framhärdar i att avkräva invånarna väljer Twardoch i likhet med många schlesier – Schlesien. Men Szczepan Twardoch är inte en författare som gör det lätt för sig. Schlesisk identitet, och identitet överhuvudtaget, problematiseras och underkastas en minutiös undersökning. Samtidigt passar han glatt på, nästan en passant, att begå ett och annat antinationalistiskt helgerån.
Som i romanen Morfina (Morfin, 2012), vars huvudperson Konstanty Willemann är underlöjtnant i den polska armén, barn till en tysk aristokrat och en schlesisk kvinna som strävar efter att uppfostra sonen i sann polsk anda. Efter nederlaget i september 1939 lever charmören Willemann ett obekymrat och promiskuöst nöjesliv i det ockuperade Warszawa. Frågor om sin identitet försöker han till varje pris hålla ifrån sig, i synnerhet i förhållande till den kvinna han just för tillfället hänger ihop med. Enklaste sättet för honom att fly undan en så besvärande problematik är ett morfinrus.
Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här
När han förvisso högst motvilligt blir indragen i motståndsrörelsen, fördjupas frågan om hans tillhörighet. Men inte ens då förmår han att helt släppa sin självupptagna cynism. Vi är här fjärran från det officiella, heroiska och patriotiska narrativet om det svårt lidande, men tappert kämpande polska folket.
Romanen är också ett stycke god litteratur; den är skickligt uppbyggd, med ett stark driv och en vibrerande energi i språket. Szczepan Twardoch är en författare som månar om det litterära hantverket.
Redan i Morfina finns referenser till mellankrigstiden. I den senare Król (”Kung”, 2016) är handlingen helt och hållet förlagd till 30-talets Warszawa. Den polska huvudstaden är en polariserad, splittrad värld som knappt hänger ihop. Extrem fattigdom gränsar till överdådig lyx, högerextremister slåss på liv och död med socialister, devot religiositet ställs mot den undre världens brutala hederskodex, även om de ibland faktiskt kan finna varandra. Staden sönderfaller också i en polsk och en judisk del.
Romanens protagonist är den undre världens okrönte kung Jakub Szapiro – jude, boxare, kvinnokarl och gangster. Beskyddare av vänner, men skräck för sina fiender. Genom hans person tecknar Twardoch en bred fresk av 30-talets Polen, av ett slitet land, plågat av politiska motsättningar, sociala klyftor och ekonomiska problem. Det är också ett i hög grad mansdominerat samhälle, präglat av ett ständigt närvarande, brutalt våld. En undersökning av en osäker och vilsen manlighet är ytterligare ett tema Szczepan Twardochs författarskap.
Identitetsfrågorna är närvarande också är i den här romanen, om än inte så framträdande. Jakub Szapiro må vara mycket trygg i sin judiska identitet, men den visar sig vara starkt kopplad till Polen och i någon mening polskheten. När krigshotet blir alltmer påtagligt får Szapiro möjlighet att lämna Polen, symboliskt nog för Palestina. Men i sista stund ångrar han sig och blir kvar i Warszawa. Med som det visar sig ödesdigra konsekvenser.
Król blev en stor framgång, den sattes upp som teaterpjäs och en tv-serie baserad på boken spelades in. 2018 fick romanen en uppföljare med Królestwo (Kungariket). Den utspelar sig hösten och vintern 1944. Gettot hade likviderats året innan, Warszawaupproret slogs blodigt ner under sommaren och Jakub Szapiros kungarike ligger bokstavligt talat i ruiner. Den forne kungen har förvandlats till ett sjukt, utmärglat och apatiskt människovrak. Han hålls vid liv i ett gömställe bland ruiner av sin gamla älskarinna Ryfka. Handlingen formar sig till ett triangeldrama mellan judar, polacker och tyskar, en danse macabre med offer och förövare, där det inte alltid är helt klart vem som är vem och fullt möjligt att vara båda samtidigt.
I Pokora (ett vanligt schlesiskt namn, men betyder också ödmjukhet) är Twardoch tillbaka i Schlesien. Gruvarbetarsonen Alois Pokora lyckas genom en ödets nyck avancera till officer i den kejserliga tyska armén. 1918 efter krigsslutet slungas han ut i revolutionens Berlin och upprorens Schlesien. Den gamla världen har störtat samman och en ny börjar formas, inte alltid nödvändigtvis till det bättre.
Revolutionens ideal krossas obarmhärtigt och de schlesiska upproren stegrar en aggressiv nationalism, både polsk och tysk, definitivt inte till schlesiernas fördel. Och överallt känner sig Pokora utanför, som en föraktad främling.
Också Konrad Widuch, som är huvudperson i Twardochs senaste roman Chołod (Köld, 2022), är schlesier och gruvarbetarson. Han rymmer hemifrån i 14-årsåldern, arbetar i kolgruvor, går med i kommunistpartiet, skickas som agitator till Ruhrområdet, tjänstgör i marinen under första världskriget, deltar i de tyska matrosernas Kieluppror, strider sedan i Röda armén under både inbördeskriget och det polsk-ryska kriget. Ett dramatiskt liv, ständigt åtföljt av våld – och främlingskap.
I Världsproletariatets Fosterland råkar han illa ut under Stalinterrorn, och skickas 1937 till Gulag, till en plats han aldrig vill nämna vid namn. Dessförinnan lyckas emellertid hans fru och barn fly Sovjet, och det är hoppet att de har klarat sig till Norge som håller honom vid liv i den ofattbart brutala och våldsamma sovjetiska fånglägervärlden. Kärleken är det enda positiva i ett grymt och hänsynslöst universum.
Även han lyckas sedan mot alla odds fly och kommer till Köld, ett arktiskt samhälle bortom civilisationen och den moderna världen. Där får han äntligen känna sig som en hel och fri människa. Ända tills det tar en ände med förskräckelse.
Romanen är ett stilistiskt mästerverk med ett kongenialt språk, en folklig polska med apart syntax, full av russicismer och germanismer, och med inslag av schlesiska. En storslagen berättelse om svikna ideal, förtryck och människans unika förmåga att uthärda och leva vidare trots allt.
Szczepan Twardochs romaner har översatts till flera språk, dock inte till svenska, vilket är beklagligt. Det är ett spännande författarskap som med ett pregnant språk skildrar aktuella teman.
- Se en intervju med Twardoch från polska serien Writers in motion (textad på engelska))