Det mest spridda språket i den platta världen är dålig engelska. Vi är många som tror oss behärska detta besynnerliga, nyansrika och svårstavade språk.
Efter drygt fem år i engelsktalande länder är jag medveten om mina brister. Varje dag får jag därför bud från en website som förklarar ”dagens ord”.
Det är ofta ord som inte alls (eller inte än) är engelska. Till engelskans egenheter hör just den historiska blandningen av mycket olika rötter: keltiska, latinska, sachsiska, nordiska, franska. Men Schadenfreude? Bistro? Hasta la vista?
Desto mer ironiskt att engelskan idag invaderar alla andra språk. Flera gånger om, till och med. Slappa journalister och dåliga översättare bär en del av skulden, men mycket beror nog på vår ungdomliga önskan att vara som alla andra. Förr sade vi kul, nu säger vi cool. Återanvändning, liksom.
Idag läste jag ”kerfuffle” i The Economist och kollade ledande (engelska) lexika. Hänvisades till skotska ”car” och ”fuffle” (förvirra, krångla till), fast stavningen varierar mycket.
Fan tro’t! Ordet kommer i själva verket från lågtyskan och betyder ”fuffens”, ”fuffel” eller ”fiffel”. Det är nog via jiddisch som världen har berikats med detta ”engelska” ord.