EU-val, populism och korruption…

Beppe Grillo (Bild: Wikpedia)

Av ÅKE MALM

Valkampen inför EU-valet går in på sista veckan. Beppe Grillo anser att han minsann inte är någon Hitler. ”Jag har gått bortom Hitler”, förklarar han på en larmande Piazza Castello. Han påpekar också att Martin Schultz, vänsterns kandidat till EU-ordförande, bör tacka Stalin för att inte Hitler och nazisterna är kvar vid makten i Tyskland. Han tillägger att poliserna, som vaktar över säkerheten, är på deras sida. Och att hans M5S-rörelse redan vunnit valet.

Detta är en av sidorna av den hotande EU-populismen. Visserligen försöker M5S-ledaren senare förklara att det hela ju bara var ett skämt. Medan ordningsmakten i en officiell kommuniké understryker att den inte står på någons sida utan försvarar de demokratiska fri- och rättigheterna – för alla.

Sedan ställer Beppe Grillos alter ego, Gianroberto Casaleggio, upp för den första officiella utfrågningen hos Lucia Annunziata i Rai3. Som alla vet är Casaleggio en av skaparna av reklambyrån Casaleggio Associati, vars huvuduppgift är att förse företag med information och konsulentverksamhet när det gäller utveckling av verksamheten på nätet.

Men samtidigt är Casaleggio under sina flödande rika lockar ”guru” för M5S och rådgivare/medarbetare till Beppe Grillo. Och M5S är denna sällsynta politiska skapelse vars två grundare och ständiga idégivare inte ställer upp till val i någon institution. Helst vill de heller inte bli intervjuade av ”systemets” avlönade journalister – en renlighetssträvan som man nu fått börja tumma på.

Så medan Grillo gör upp med Hitler kan det vara skäl att lyssna till vad Casaleggio har att säga. Han bar mössa på sig efter ett kirurgiskt ingrepp i hjärnan då han fick en stroke för en dryg månad sedan. Han är dock tillbaka med sitt vanliga, buttra och polemiska jag.

– Om vi vinner EU-valet kommer vi dagen därpå att kräva att statschefen, president Giorgio Napolitano, avgår. Den nye presidenten måste sedan utlysa nyval. Det nuvarande parlamentet skulle inte ha någon legitimitet efter ett sådant valresultat, underströk han.

Ett par dagar senare händer det som Grillo lovat aldrig skulle hända. Han ställer upp i Bruno Vespas pratshow Porta a Porta. En gigantisk föreställning av en gammal estradör. Tänk bara på inledningen. Enligt det vanliga scenariot skall gästen, lugnt sittande i den vita fåtöljen, avvakta Vespas introduktion. Inte Beppe Grillo, inte. Han spankulerade runt i studion som om han av en händelse tagit fel på vägen. Vespa spelade fram bollen med frågan: ”21 år sedan sist?”. För så var det – det var 21 år sedan Grillo fick tillfälle att framträda i Rai. Delvis beroende på att han själv mer och mer avlägsnade sig från institutionerna och började skapa sin egen politiska linje.

En linje som idag innebär att han går på knockout. ”Vi har redan 96 procent av rösterna”. ”Dagen efter valet ockuperar vi piazzan framför presidentpalatset och kräver att statschefen lämnar sin post”. Sedan blir det nyval och det vinner M5S utan tvekan. Och sedan skall Italien göras om. Ett nytt hederligare och mera effektivt Italien skall uppstå.

En fågel Fenix som även Matteo Renzi försöker få att lyfta. Han har ett par stora framgångar på reformvägen att visa upp. Valsystemet är nästan klart – nu återstår ”bara” att få senatens godkännande. I veckan har minst en miljon löntagare kunnat glädja sig över 80 euro mer i lönekuvertet. Den nya lagen för arbetsmarknaden är godkänd. Och omedelbart efter EU-valet skall författningens femte paragraf skrivas om och landstingsbyråkratin skall avskaffas.

Allt detta på 80 dagar! Inte att undra på att de gamla politikerstötarna är chockade och förvirrade. Var skall det här sluta om Renzi fortsätter att hålla farten uppe, kan de fråga sig. Och farten är svindlande: tre valmöten om dagen från norr till söder med packade torg. Medan Grillo lovar att hela den gamla politikerkåren och dess partier skall kastas ut, försöker Renzi lova nyordning, nya lagar mot korruption och löften om att inga tidigare ertappade med oegentligheter skall få plats på en PD-lista.

Väljarna verkar skeptiska åt båda hållen. För nu duggar skandalerna tätt. Knappt har det gamla gänget från Rena händer (Mani Puliti) ertappats med fingrarna i marmeladburken – ännu en gång. Åter får vi se en dyster Primo Greganti gripas av polisen och föras till förhör i finkan. Han var med redan för 20 år sedan då han hade hand om finansieringen av det gamla kommunistpartiet, som blivit Pds.

Marmeladburken symboliseras den här gången av EXPO – världsutställningen i Milano 2015 – sannerligen inget dåligt objekt. Här skall plöjas ned bortåt 500 miljoner euro och som vanligt är man ute i sista sekunden. Det är knappt ett år kvar till invigningen. Dagligen publicerar tidningarna redogörelser för hur upphandlingar riggats. Varje dag fylls sida efter sida med utdrag ur förhörsprotokollen eller avlyssningsutskrifterna. Där talas det åter om Berlusconi som spindeln i nätet, eller var det den gamle kristdemokraten Gianstefano Frigerio som alla titulerade professorn och som tycktes ha kontakter åt alla håll. Partibeteckningar är ganska meningslösa. Här byts parti fullständigt ogenerat.

Idag slår nyhetssändningarna hårt på att regionalförsamlingens president i Campania arresterats. Och Berlusconis gamle vän, Marcello Dell’Utri skall nu utlämnas från Libanon där han tagit skydd. Det handlar om den förste organisatören av Forza Italia som nu dömts definitivt till 7 års fängelse för samröre med maffian. HD har alltså bekräftat alla underrätters domar.

Då ringer det på telefonen och en vänlig röst från landets store teleoperatör berättar att det är dags att installera fiberoptik och köra hårt med 30 Mbit. När han hör min röst och namn berättar han att hans föräldrar är på väg att flytta till Sverige – ”så jag får väl avsluta universitetet i Stockholm” säger han glatt. När jag frågar efter anledningen säger han bara: ”E chi ci riesce a rimanere qua” (vem kan stanna kvar här…)

Boh!

 

Kommentera: