”En perfekt komponerad roman” av ”en av de främsta och mest medryckande författarna i den nya argentinska prosan” anser Henrik Nilsson om den argentinske författarens Pedro Mairals roman om en författares resa från sitt äktenskap som gått i stå i Buenos Aires, på ena sidan av Rio de la Plata, till Montevideo på den andra sidan och till en förälskelse i Guerra – La uruguaya.
Det har gått ett drygt decennium sedan initiativet Bogotá 39 såg dagens ljus. I samband med Hay Festival i den colombianska staden Cartagena publicerades en lista med trettionio lovande latinamerikanska prosaförfattare – alla yngre än fyrtio år – från Mexiko i norr till Argentina och Uruguay i söder. Detta försök att orientera läsarna i den nya spansk- och portugisiskspråkiga litteraturen på andra sidan Atlanten lät tala om sig; bland de röster som nu finns översatta till svenska märks exempelvis chilenaren Alejandro Zambra, mexikanskan Guadalupe Nettel och kubanskan Wendy Guerra.
Ett av namnen som fångade min uppmärksamhet i novellantologin som åtföljde listan, Bogotá 39: antología de cuento latinoamericano (2007), var argentinaren Pedro Mairal, som är född 1970 i Buenos Aires. Hans bidrag Hoy temprano (Tidigt idag) lyckas på få sidor omfatta tidsperspektiv som vanligtvis bara återfinns inom romanformen. Med det yngsta barnets blick skildras en familjs bilfärd från den argentinska huvudstaden till deras lantställe. Efter hand som de avlägsnar sig från Buenos Aires förflyter också åren – barnen växer upp, bilmodellerna byts ut; plötsligt är fadern inte längre där. Till slut har morgonen övergått i middagstid och berättaren har flyttat från baksätet till förarplatsen – nu i egenskap av en medelålders, frånskild man.
Både det expansiva draget och den geografiska rörelsen i denna novell pekar mot den litterära form där Pedro Mairal har kommit att övertyga allra mest. I hans första roman Una noche con Sabrina Love (”En natt med Sabrina Love”, 1998) möter vi den sjuttonårige Daniel i den fiktiva staden Curuguazú i provinsen Entre Ríos. Efter att hans föräldrar omkommit i en bilolycka bor han tillsammans med sin farmor och syster, samtidigt som han har ett tillfälligt arbete på en kycklingfarm. Daniel befinner sig mitt i ett sexuellt uppvaknande och har lyckats tjuvkoppla teveantennen på taket så att han får in en erotisk kanal. Höjdpunkten är programmet med Sabrina Love, Argentinas första porrstjärna. En dag anordnar man ett lotteri där vinnaren ska få tillbringa en natt tillsammans med skådespelerskan. Förhoppningsfulla män från hela landet ringer in till kanalen – men Daniel visar sig vara den utvalde. Vid ett visst klockslag ett visst datum ska Sabrina ta emot honom på ett hotellrum i Buenos Aires. Eftersom han inte har pengar till bussbiljetten ger han sig ut på ett långt liftningsäventyr mot den okända huvudstaden.
Liksom i en del av Mairals senare böcker – han har ett drygt dussintal i olika genrer bakom sig – kan utgångspunkten i ”En natt med Sabrina Love” vid första anblicken tyckas trivial. Men även om Mairal onekligen är en underhållande författare, vore det ett misstag att bortse från de andra tillgångar som uppenbarar sig under läsningens gång. Liksom för Odysseus på sina irrfärder till Penelope, är det Daniels resa som är själva behållningen, inte den hägrande destinationen i sig. Till slut förlorar han visserligen oskulden i det erotiska mötet med Sabrina Love, men efterspelet har ändå sjaskiga inslag. Innan dess har han stiftat bekantskap med en rad olika människor i både Buenos Aires och Argentinas inland – Mairal har ett osvikligt öra för de senares sätt att uttrycka sig – och råkat ut för en ansenlig mängd episoder av såväl det sorgsna som dråpliga slaget.
Sammantaget är detta en högst medryckande utvecklingsroman om upptäckten av sexualiteten, vuxenlivets komplikationer och storstaden Buenos Aires. Allt är genomströmmat av Mairals karaktäristiskt ömsinta sätt att mejsla fram sina gestalter med en sorts disträ precision. Det glimtar ofta till i tänkvärda passager, som när Daniel drar sig till minnes kvällarna då han brukade sitta och titta på teve med sin farmor. Samtidigt som han ständigt bytte kanal och hoppade mellan olika program, lyckades hon med ålderdomens milda förvirring foga alla fragmenten till ett sammanhang. För när zappandet mynnade ut i en lycklig scen med omfamningar och kärleksförklaringar, kunde hon utbrista: ”Så vackert det ändå slutade.”
När Daniel ska resa tillbaka till Curuguazú finns en iakttagelse som pekar framåt i Pedro Mairals författarskap: ”Nu svängde bussen norrut längs Avenida Costanera. Daniel såg Río de la Plata, det grumliga vattnet som sträckte sig bort i horisonten; han tänkte att han hade glömt bort floden, att han rört sig i staden utan att tänka på att den hade en strand.” Just det förbisedda vattnet i Buenos Aires bildar den geografiska utgångspunkten för Mairals senaste roman La uruguaya (Uruguayskan, 2016), som har rönt stora framgångar i både Latinamerika och Spanien. Trots att nästan tjugo år förflutit sedan ”En natt med Sabrina Love” är det lätt att känna igen sig i Mairals föreställningsvärld. Den ömsinta humorn – tillsammans med sexualiteten och sensualismen – är återkommande drag; liksom i debutromanen ger sig huvudpersonen här ut på en resa.
Den fyrtioårige berättaren heter Lucas Pereyra och är författare. Äktenskapet har stagnerat och inkomsterna tryter. På grund av den komplicerade valutasituationen mellan de båda grannländerna Argentina och Uruguay bestämmer han sig för att ta ut betalningen av utländska royalties i dollar på en bank i Montevideo; pengarna ska han använda till att betala av skulder och lösa familjens ekonomiska problem. Han har dock också ett annat, hemligt syfte med båtresan över floden – att träffa den unga Guerra, en uruguayska som han lärt känna vid en litteraturfestival i landet året innan. Tillsammans rör de sig planlöst en hel natt i Montevideo och berättar om sina liv för varandra. Allt medan Lucas under påverkan av både förälskelsen och den lagliga marijuanan alltmer glider bort från sitt ursprungliga syfte med resan, och kontanterna – hans räddning – riskabelt glöms bort i ryggsäcken.
Det är ett synnerligen minnesvärt dubbelexponerat porträtt av de båda städerna vid Río de la Plata som Mairal har skapat. Trots att länderna är kulturellt djupt besläktade har författaren en god blick för de subtila skillnaderna: ”Som i drömmarna framstod saker och ting i Montevideo som snarlika men ändå annorlunda.” För huvudpersonen tycks tiden på den östra sidan av Río de la Plata förflyta på ett annorlunda sätt, inte lika kronologiskt utan mer totalt, som om alla tider existerade samtidigt där. Men mot slutet får Lucas också uppleva de mer oroande aspekterna av denna ”Río de la Platas B-sida”, som en av romangestalterna kallar landet.
Det är knappast överraskande att Uruguayskan är på väg att filmatiseras, liksom En natt med Sabrina Love en gång gjordes – låt vara att den filmen på ett olyckligt sätt tog fasta endast på intrigens ytligare sidor. Det märks för övrigt på hans filmiska prosa att Mairal också är verksam som manusförfattare. Efter att ha följt Lucas äventyr i Montevideo i vad som tycks mig vara en perfekt komponerad roman, hyser jag inget tvivel om att Pedro Mairal är en av de främsta och mest medryckande författarna i den nya argentinska prosan.
Hos oss finns hittills endast en novell av honom, publicerad i tidskriften Karavan nr 2, 2008. Det är hög tid att svenska läsare får följa med också på en av hans längre resor.