Genom en latinamerikansk stad utan namn vandrar den kontorist som är hjälten i denna strama lilla roman, där det dystopiska inslaget är lika påtagligt som det skickliga bruket av deckarlitteraturens grepp. Som fiktionsfigur är kontoristen besläktad med personer i den existentiella pessimismens tradition, exempelvis hos Kafka, Hamsun, Onetti och Lispector.
Men Saccomanno har en egen ton och en tyngd som kommer sig av att kontoristens drömmar och kamp för ett bättre liv kontrasteras så brutalt mot våldets olika former.
Även om läsaren lever i ett fredligt land utan bevakningshelikoptrar och klonade vakthundar som jagar folk på gatorna, så kan man känna igen sig i romanens atmosfär. Arbetslivets stränga krav, liksom känslan rent allmänt av att leva i slutet av en epok får, liksom kärlekshistorien i boken, en allmängiltig gestaltning.
Det är en författarbravad att boken dessutom är så spännande.
– Klicka här för att läsa också Ulf Erikssons längre anmälan av boken på SvD
– Se en intervju med författaren här: