Der Susan-Effekt
Om en teateruppsättning i Karlsruhe

Teaterregissören Melanie Mederlind, som nyligen satt upp pjäsen Der Susan-Effekt på Badischer Staatstheater i Karlsruhe, skriver här om dramatiseringen av en dansk roman, bearbetad av en schweizisk författare för en tysk publik via en italiensk filmklassiker.

 

”Jag har upptäckt något, säger jag. Under de senaste månaderna. Som jag aldrig har vetat förut. Vet du vad som finns längst in i en själv, längst in i effekten? Andra människor. Längst in i en själv finns de andra.”

I sin roman Efekten av Susan (finns också på svenska i översättning av Ninni Holmqvist) beskriver den danske författaren Peter Høeg en framtida värld där den danska eliten planerar att rädda sig själva till en ö i södra Stilla Havet undan en global, ekologisk kollaps. Romanen ställer flera aktuella politiska frågor. Vad händer med ett samhälle när begrepp som empati, solidaritet och demokrati urholkas?

Susan Svendsen är experimentalfysiker, men besitter också en övernaturlig kraft – hon kan framkalla uppriktighet hos människor i sin omgivning. När de utsätts för Susaneffekten kan de inte ljuga och börjar dessutom berätta sina innersta hemligheter. I romanen får Susan i uppdrag av den danska regeringen att använda sin effekt för att hjälpa dem att leta fram viktig men försvunnen information. Flera år tidigare hade nämligen den danska regeringen i största hemlighet samlat en framtidskommission, som bestod av vetenskapsmän från olika områden, ett slags ”think tank”. Deras uppgift var att spekulera kring olika tänkbara framtidsutvecklingar.  De lyckades väl och deras förutsägelser gick i uppfyllelse. På det sista mötet, innan kommissionen upplöstes, förutsåg de också världens undergång, men protokollet från mötet med det exakta datumet för den globala kollapsen saknades, och nu har  Susan fått i uppdrag att med hjälp av den effekt hon har på andra människor leta fram det försvunna protokollet.

Först väcks en tillit hos den som drabbas, en känsla av att bli förstådd och uppskattad. Inför denna tillit öppnar sig människor spontant, nästan automatiskt. Sedan sker ett slags attraktion. Offren kan inte längre komma undan. De är fast. Konsten är att styra i det landskapet. Att avbryta vid rätt tillfälle. Att återlämna människor till sig själva. Gör man inte det, är det utnyttjande och förförelse. Gör man det, använder man de andras öppenhet för sin egen vinning, då bygger man in ett mörker i sin egen uppriktighet. Då skjuter man upp en obetald räkning på framtiden.

Den schweiziske dramatikern Marcel Luxinger fick i uppdrag av Staatstheater Karlsruhe, att göra en dramatisering av romanen. En action-thriller med biljakter och människor som mördas på olika kreativa sätt skulle anpassas till teaterscenen, och temat om det danska socialdemokratiska samhällets urholkning och misslyckande skulle förmedlas till en tysk publik. Vägen dit gick genom en italiensk filmklassiker, den ikoniska skräckfilmen Suspiria av Dario Argento från 1977. Filmen, som i Sverige fick titeln Flykten från helvetet, handlar om en balettskola som leds av en häxa. Det är en skräckfilm, men också en psykologisk thriller.

Inspirerad av Suspiria gjorde Marcel Luxinger en dramatisering som framhäver romanens tematik om eliten och miljöförstöringen samtidigt som den lyfter fram Susaneffekten. Den senare görs visuellt närvarande genom två nya rollfigurer, Susans skuggor. De får gestalta själva effekten, men också Susans samvete, hennes undermedvetna, hennes tankar och känslor. Med Susan-Skuggorna kan Susan ha en dialog med sig själv och sitt eget undermedvetna.

Peter Høeg nämner i romanen H.C. Andersens berättelse Historien om en moder (klicka här för att läsa den). För Susan Svendsen är inte bara experimentalfysiker utan också mor till tvillingarna Harald och Thit. Hon skulle göra allt för att rädda sina barn, och nu när världens undergång närmar sig slits hon mellan att rädda världen och rädda sin egen familj.

Om Danmark var ett fartyg. Ett stort fartyg. Och du befann dig ombord med tvillingarna. Och du får veta att fartyget håller på att sjunka. Och att det bara fanns plats för en del av besättningen i räddningsbåtarna, vad skulle du göra? Försök att tänka dig in i det. Föreställ dig fartyget. Du har chansen att rädda tvillingarna. Och dig själv. Skulle du kunna säga nej? Skulle du ha rätt att säga nej?

Efekten av Susan publicerades 2015 och har med åren blivit alltmer aktuell. Miljöfrågan har blivit en viktig generationsfråga. För de unga handlar det inte om moral utan om överlevnad, med frontfigurer som Greta Thunberg och rörelsen FridaysForFuture. Solidaritetsfrågan, om hur vi fördelar resurserna mellan en liten procent som bara blir rikare och alla andra som bara blir fattigare, är en lika aktuell fråga. I centrum finns frågan om demokrati, om föraktet mot politiker och det förlorade förtroendet för samhällets institutioner och för medierna.

Anpassningen av romanen till teaterscenen kräver en koncentration och med nödvändighet behovet av att välja i syfte att förstärka. Dramatikern Marcel Luxinger tar sig friheten att ändra i berättelsens utveckling för att uppnå ett tonläge av politisk satir i slutet. I romanen blir de olika kommissionsmedlemmarna mördade, men i teaterversionen är det bara den viktigaste medlemmen som mördas, de andra överlever eftersom de är en del av eliten. I den sista scenen sitter de samlade medlemmarna på en flygplats och väntar på att resa till räddningen på ön med en luftballong. En blinkning till Jules Verne och Steampunkens estetik. Inspirationen till slutet kommer från en annan film, nämligen Dr. Strangelove av Stanley Kubrick från 1964, som Peter Høeg själv refererar till i sin roman, där den militära eliten planerar att rädda sig själva i ett skyddsrum efter att de har startat ett kärnvapenkrig.

Från föreställningen. Foto: Felix Grünschloß

Romanen är skriven i tre delar och dramatiseringen har bibehållit denna indelning även om delarna är i tre olika genrer. Första delen, som är den längsta, berättas som en psykologisk thriller. Den andra delen gestaltas som en inre dialog mellan tio skådespelare som alla spelar Susan själv. I ett slags ”tableau vivant” beskriver Susankören hur hon och hennes familj i fyra månader sitter fängslade i ett växtfysiologiskt laboratorium, som också innehåller en komplett dubblett av nordiska genbanken i ett underjordiskt skyddsrum, och som ska flyttas till ön i Stilla Havet för att försörja eliten. Den tredje delen är en politisk satir, där kommissionsmedlemmarna hyllar sig själva som eliten och samtidigt skrattar åt pöbeln som inte får följa med till ön. Det handlar nu om att försäkra sig om att det blir de bästa som överlever. En ung demonstrant lyckas ta sig in i väntrummet, men skjuts kallblodigt ner av en soldat. När allting bryter samman kommer demokratin och demokratierna inte att hålla.

Genom denna indelning, och med ändringarna i berättelsen, blir dramatiseringen ändå trogen kärnan i originalet. Dynamiken i romanen bibehålls och syftet med berättelsen framhävs. Peter Høeg har skrivit en action-thriller med ett politiskt innehåll och ambitionen att spegla det danska samhällets utveckling mot bakgrund av aktuella globala frågeställningar. Marcel Luxinger, med sin bakgrund i den politiska satiren och det ironiska berättargreppet, har anpassat romanen till en tysk publik och framförallt till en samtida tysk teaterestetik. Den politiska kommentaren om det danska samhället finns kvar i teaterversionen: medan samhället, som har haft sin grund i värderingar som demokrati och solidaritet, håller på att urholkas intalar sig invånarna att det fortfarande finns kvar, och den förnekelsen hindrar dem från att reagera på utvecklingen och kräva nödvändiga förändringar.

Det är ett slags muzak. Och den finns inte bara här, den finns över hela Danmark, jag har alltid hört den. Det är en sång som handlar om att allting ordnar sig, att vi kan ta det lugnt, att vi har allt vi behöver. Vi är omhändertagna, härligheterna tar aldrig slut, vi behöver bara luta oss tillbaka och njuta av livet. Det är en sirensång. Den ska få oss att glömma att vi lever i ett tidsfönster som är öppet en väldigt kort stund.

 

  • Uppsättningen på Badisches Staatstheater i Karlsruhe hann precis ha premiär i början av mars i år innan teatern stängde helt pga risken för coronasmitta. Förhoppningen är att uppsättningen återkommer under hösten.
  • Peter Høeg läser ur boken:
    https://www.youtube.com/watch?v=DkLDJiJ3cH8
Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon. Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag bekräftar att jag vill prenumerera på Dixikons nyhetsbrev.
Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).