Edward Upward

När Edward Upward för fyra år sedan utsågs till Fellow i Royal Society of Literature innebar det ett svårslaget rekord: han fyllde 102 år kort därefter. När han nu gått bort har den siste av den radikala trettiotalsgenerationen i England lämnat scenen, en grå eminens vars litterära omdöme betydde mycket för kollegerna Stephen Spender, W. H. Auden och framför allt Christopher Isherwood.

De hade båda gått på internatskolan Repton, och de följdes sedan åt till Cambridge där de växelvis skrev skabrösa noveller om Mortmere, en fantastisk by som bara fanns i deras inbillning. Först i sen tid kom några av dem i tryck, sedan den självkritiske Upward hade hunnit bränna de flesta. 1932 gick han med i engelska kommunistpartiet där han fann sin hustru Hilda Percival (en son fick förnamn efter Isherwood, en dotter efter Katherine Mansfield). De höll ut som medlemmar i femton år, tills centralstyrningen blev dem för stark. I det kalla krigets efterdyning började han ge ut en självbiografisk trilogi om en poet långt ut på vänsterkanten, med långa ideologiska diskussioner inlagda i fiktionen. ”In the Thirties” lovordades av Isherwood (”en av de största och mest originella romanerna i vår tid”), medan Leonard Woolf tyckte att de politiska inslagen kunde strykas – i så fall hade inte mycket blivit kvar.

Redan med andra delen svek läsekretsen, och den sista kom ut först efter Audens och Isherwoods påtryckningar och ett rejält stöd från Arts Council till förläggaren Heinemann. Lite orättvist dömde konservativa kritiker ut den som tungfotat doktrinär, och renässansen för Edward Upward (som under trettio år försörjt sig som lärare i London-förorten Dulwich) lät vänta på sig till hans sista årtionden, med nytryck på Enitharmon Press. Framför allt kommer ”The Railway Accident” att stå sig, surrealistiska noveller skrivna av – med Isherwoods ord – en anarkist av naturen, född till romantisk revolutionär.

Kommentera: